Blog Archive
Spara i unga år
Jag lovade ju för några dagar sen att återkomma med två inlägg kopplat till något jag fått mycket kommentarer kring senaste veckan. Det första var om man verkligen kan kalla sig ekonomiskt fri (eller kanske rättare sagt utdelningspensionär/FIRE) om man som mig jobbar och tjänar lite pengar som täcker levnadskostnaderna. Vilket jag gjorde lördags.
Det andra som jag fått en del kommenterar till och som även berördes i förra fredagens intervju med Magnus Andersson var huruvida det var värt att "offra sin ungdom" för att spara maximalt med pengar då. Mycket med tanke på att vissa saker som man inte gör när man är 18-25 blir svårt att ta igen senare i livet. Här har jag givetvis inget facit men tänkte ändå komma med lite tankar och erfarenheter från mitt håll. Jag har ändå tänkt på detta med sparande vs konsumtion här och nu dagligen i minst 15 år.
Om vi börjar med min egen resa så har jag haft ett ekonomiskt intresse hela livet. Jag önskade mig ofta bara pengar när jag var liten och fyllde år och köpte mina första aktiefonder i nedre tonåren. Men fram till jag började jobba vid ungefär 25 årsåldern skulle jag säga att mitt sparande och min konsumtion var väldigt lik de flesta jämnåriga. När jag sommarjobbat första gången köpte jag ett luftgevär och kastspö för lönen. Mellan 18 och 25 åkte jag till Medelhavet med lumparkompisarna, till Thailand med några kompisar på jullovet från universitet och jag drack nog ungefär lika många öl på studentpuben som genomsnittet. Jag jobbade lite extra under studierna vilket gjorde att jag kunde köpa aktier för en del av dessa pengar och ändå ha ungefär lika mycket pengar som de som inte jobbade.
När jag började jobba hade jag ungefär 100 000 kr sparat vilket alltså tagit nästan 25 år att få ihop, inte speciellt extremt. Det var också här någonstans som jag började skilja mig från mina jämnåriga kompisar. Vi hade alla levt på 8 000 kr i månaden som studenter, vilket jag fortsatte leva på när jag fick mitt första jobb. Det gjorde ingen av mina kompisar utan de dubblade snabbt omkostnaderna när studiemedel ersattes av lön. Och 10 år senare när många av mina kompisar fått upp ingångslönen med 50% så hade deras utgifter ökat med 55%. Jag hade under samma period fått upp lönen med 100% men sänkt mina utgifter till 7 000 i månaden.
Det är omöjligt att säga vad som är rätt och fel. Troligtvis beror det väldigt mycket på hur man är som person och vilka intressen man har. Men för mig har det aldrig varit speciellt svårt att spara, för någon annan kanske det hade varit 10 hemska år att leva på 7 000 kr i månaden. Om jag ändå ska försöka se tillbaka på mina val med nyktra ögon och ge någon typ av råd till er som är 18-20 år idag och grubblar på om 20, 50 eller 70% sparkvot är vägen framåt för er så kommer jag fram till följande:
- Jag tror det är bra och utvecklande att testa lite grejer när man är ung. Det är svårt att välja mellan att konsumera och spara om man inte testat konsumtion i form av resa, gå ut och festa eller gå på fin restaurang någon gång. Först när man varit ute en kväll för 500 kr några gånger kan man ju avgöra om man tycker det var värt pengarna. Det är också utvecklande att resa någon gång utan mamma och pappa och man lär sig mycket på att flytta hemifrån.
- När man sen väl testat ska man passa sig för att fortsätta göra sånt som man inte riktigt tycker var värt pengarna. Det blir då lätt en vana. Man vänjer sig snabbt vid att hoppa över matlådan av ren lathet och tycka en kaffe på väg till jobbet är trevligt och helt normalt även om det egentligen inte tillför värde motsvarande kostnaden. Jag är övertygad om att det hade varit mycket svårare för mig att leva på 7-8 000 kr i månaden om jag kört några år med 15 000 kr i månaden direkt när jag började jobba för att sen gå ner igen.
- Sätt upp ett mål och fundera på vad du sparar till. Att bara få ihop 100 miljoner genom att leva extremt sparsamt hela livet kommer troligtvis inte tillföra något jämfört med att sikta på 30 miljoner med betydligt mindre sparsamhet. För mig som hade målet att kunna sluta jobba var det ganska tydligt vad effekten var. Det gick att räkna på ett rimligt antagande om årlig avkastning i 10 år och se hur många timmar eller dagar tidigare jag skulle kunna säga upp mig genom att stå över en kostnad på x kr år 2007.
Skulle vara kul att höra lite mer om hur ni som är äldre än 30 tänker kring era kostnader som 20 åringar. Hade ni önskat att ni åkt på ytterligare någon resa och festival då eller hade ni hellre köpt ytterligare 10 Ericssonaktier vid nyemissionen på 3,80 kr istället för den där sista ölen för 38 kr hösten 2002?
Intressant ämne och roligt att du delar med dig av dina egna funderingar på livsvalen. Jag vet tex. att Brandon (Mad Fientist) sagt att han ångrat sin överdrivna sparsamhet under de år som han sparade för FI. Att han skulle tagit den där extra ölen ute med vänner som han inte unnade sig, för det hade inte spelat så stor roll i slutändan ändå.
När jag var i 20års-åldern sparade jag inte alls. Eller jag sparade och har alltid varit bra på att leva på lite pengar, men sedan har jag också gjort väl avvägda val att spendera pengar på saker jag velat göra, som att resa. Bodde flera år utomlands i olika länder, reste mycket, festade, träffade mycket folk och hade garanterad en grymt rolig tid som jag idag inte hade velat byta bort för allt smör i Småland. MEN! Jag tror jag skulle kunnat vara mer sparsam under dessa år. Det var nog många onödiga drinkar på småtimmarna, dåliga utemat osv som inte gav mig någonting mer än hål i plånboken. Men så är det. Jag hade inga sparmål på den tiden och känner idag att det finns ingen mening att önska att man gjort annorlunda. Det går inte att påverka idag ändå. Bättre att bevara de fina minnena och vara tacksam för de möjligheter man har att påverka sitt liv idag.
Idag närmar jag mig 40 om några få år och är rätt ny på min (vår)egna sparresa. Med familj, barn (föräldraledigheter) och belånad gård lyckades vi ändå knappade in en sparkvot på 60% i snitt under 2018. Som du skrev i tidigare inlägg med att det är svårare med de där sista procenten i sparande, att gå från 60% till 70% men jag upplever att vi idag lever och spara vi på vad jag på en rätt bekväm nivå. Dvs att vi vänder inte på varenda korvöre men är ändå noga med att inte slösa pengar på sånt som inte betyder något för oss. Den konsumtion vi gör ska vara kopplad till de saker vi verkligen vill göra nu och idag och finns det ett val så väljer vi det som innebär lägst utgift. Det känns för oss som en bra avvägning av att "leva här och nu" och samtidigt sträva mot det långsiktiga målet. :-)
Jag har verkligen levt loppan, men kan känna såhär i efterhand att min ungdom vart lika kul om jag reducerat alla inköp med kanske 50%. Bil kändes f.ö väldigt onödigt när jag bodde i stan.
Sen skulle jag haft mindre partykompisar/förhållanden för där rullade pengarna verkligen, men de finns inte kvar idag = dålig investering. Kunde reducerat det med 50% också, men fortfarande "levt ut"..
Hade jag bara sparat 5000-10 000 i månaden hade jag säkert vart pensionerad nu. Vilket hade vart skönt.
Enda smarta för framtiden jag gjorde var att ge mig in i bostadsmarknaden. Tur man gjorde nåt smart iaf. Kunde ju fortsatt bo i 2:a hand med. Många som gjorde och inte tog sig i kragen och sparade ihop pengar. De pengar utöver som sparades var mest sånt jag inte hann göra av med. Var iaf duktig på att aktivera mig, så ibland hann man ju inte shoppa så mycket som man ville. Bra spartips annars.
Det jag minns mest nu är resorna, det var kul. Värt att lägga pengar på.
Tack för ett suveränt inlägg
JMF
Håller med o blogginlägget att man ska spendera pengar som ung -men tänker då främst på resor och andra upplevelser/erfarenheter. Packbackade i 4 månader i sydamerika skulle aldrig byta bort en sådan upplevelse även om jag fick pengar för det. Ångrar att jag inte följde med på fler resor och grejer på universitet.
I övrigt är jag rätt nöjd men min relativt sparsamma livsstil.
Tycker att T-Harv- Eckerts jar system är en bra grund på att hitta en lagom balans gällande sparandet och hur det ska nyttjas.
Systemet ser ut ungefär såhär:
1. 50% till allt nödvändigt som mat, vatten, tak över huvudet, försäkringar, amortering, el, värme, transport
2. 10% passiva inkomster för pensionen
3. 10% Utbildning, böcker med mera
4. 10% Upplevelsekonto som ska spenderas varje månad på något extra som man ej provat eller gjort förr eller något man vill göra helt enkelt.
5. 10% långtidsparande för något särskilt som man vill spendera på
6. 10% Donera/ge/hjälpa till någon
Tycker dock att man ska vara flexibel med hur man fördelar % samt att det kan skifta beroende vad man själv tycker i olika lägen med mera. Med denna modellen så ligger pengamaskinen endast på 10% sparande så det lär ta tid innan man når ekonomiskt frihet men vad är friheten utan att njuta av nuet och nya upplevelser. Tiden flyger förbi och innan man vet ordet så är man ett år äldre och det man ville göra skjuts upp till slut hinns de ej med eller sa har man helt enkelt inte vågat eller glömt bort det man viljat göra på grund av annat som stått i vägen för ens fokus på att uppnå det man vill.
Mvh Anonym-m
Förstår tanken att uppmuntra till utbildning, upplevelser mm men enligt mig är det dumt att öronmärka pengar till vissa poster. Går helt emot mitt tänk att bara spendera på sånt som ger större värde än kostnaden. Måste man varje månad göra av med en viss mängd pengar på en viss typ av saker tror jag inte pengarna kan användas optimalt.
Det blir som på jobbet när man hade budget kvar i slutet på året som man var tvungen att bränna innan årsskiftet.
Räknade nu ungdomsåren runt 20-35 iofs. När man var 20 hade man ju rätt kasst ändå med pengar. Var o flytta mellan olika 2:dra hands lägenheter, hem till föräldrarna av och till så där hade jag nog inte kunnat dra in på så mkt mer än kanske kläder.
Sen är det iofs danande och ger massa livserfarenhet att göra saker, träffa många olika sorters människor, bo&äta i allt från slott till koja och resa mycket. Hade inte velat levt som en asket heller, då hade man nog verkligen känt man saknat nåt. Kan träffa människor som haft samma relation sen de var 20, sen kommer barnen.
De har aldrig levt ut och säger sig sakna det.
En balans är nog bra. Säg man sparar 25-30% då, då finns det ändå en hel del att spendera på och man kan pensionera sig tidigt.
Idag är det synd om många yngre för de har inte lätt o komma in på bostadsmarknaden. Nästintill omöjligt om inte föräldrarna sponsrar rejält. Känner även de som är mellan 30-55 år som inte har nåt fast boende och får bo i 2:a hand. Inte så kul när man är över 30 att hela tiden flytta runt mellan olika extremdyra boenden.
De runt 55 som dessutom har barn och flyttar runt så utan pengar (eftersom alla pengar går till att betala boende)vet jag inte hur de ska göra. Ska barnen bo hemma tills 35 års åldern? Kollektiv för livet? Fungerar väl, är väl rätt ekonomiskt om barnen skaffar jobb så lever man som storfamilj, men blir väl inte så självständigt..
Har redan en inneboende nu, men erbjudit ett par med 3 barn att bo hos oss med om det riktigt strular till sig. Bättre än att de ska betala hiskeliga 2:dra hands hyror. Kommer bli galet trångt, men alla får ha en låda/madrass och sen resten i förråd.
Jag knarkade helt hejdlöst i 20-års åldern vilket ju är en onödig utgift i vilken ålder man än befinner sig i. När jag var 22 är gammal slutade jag med droger efter att ha brukat i ca 10 år. Idag är jag 32 är gammal och har börjat mitt sparsamma leverne för ett år sedan, mycket tid gick åt till att reda ut alla konstiga abonnemang och skulder jag dragit på mig de senaste tio åren, alltså som nykter. Jag gick från att leva på ingenting som narkoman till att börja jobba heltid från en dag till en annan, varenda krona som blev över (vilket var många) spenderade jag fort som attan. Ökade snabbt utgifterna i högre takt än inkomsterna och håller som sagt på att reda ut detta i nuet. Klart jag önskar att jag sparat mer frn början men det var väl antagligen den här resan som behövdes göras och om tio år kommer jag vara väldigt glad att jag åtminstone började nu.
Jag slösade en hel del pengar i min ungdom, men hade alltid koll på ekonomin. Många sena barrundor eller onödiga klädesköp har det blivit. De få pengarna jag skulle ha sparat på min låga lön skulle göra varken från eller till idag. Idag har jag ökat lönen med 90% och kan utan svårigheter lägga undan pengar. Sparar 50-60% och sedan "får" jag göra vad jag vill med resten.
Hänger mkt på om man skaffa barn eller i te tror jag. Skaffar man barn vid tex 30 eller 35 så vill man nog kosta på sig lite 'roliga' saker som att flyttar till andra länder osv innan 30, men skaffar man inte barn så kan man lika gärna spara mer och sedan göra de sakerna efter pensionering vid 40 års ålder
tack för intressant inlägg Mi30, och tack för en intressant frågeställning!
Jag sparade en del redan då jag var runt 20 (för 25 år sedan!) - och tänkte redan då på att mitt extra jobb som då kanske gav 100 kr /timme netto skulle kunna växa flera gånger om och motsvara en timlön på flerdubbel senare.
Tycker det var en klok tanke även om jag inte hade så bra plan att investera då. det var ett helt annat landskap av information.
Jag pluggade och lyckades ändå spara en del vilket jag är mycket nöjd med, jag skulle möjligen från den punkt jag är nu önska att jag sparat lite mer genom att reflektera mer kring om jag verkligen fick det jag verkligen önskade av pengar jag gjorde av med.
Jag har alltid varit relativt sparsam och hade sommarjobb mm under tonåren. Hade själv sparat ca 150000 kr innan studenten. Sedan lumpen ett år vilket i princip blev +-0. Sedan har jag pluggat och rest 5 år innan jag började jobba på riktigt. Gjorde inte av med mer än ca 5000kr i månaden under terminerna. Under de 5 åren var jag utomlands ungefär 1 år och 9 månader. Även det var billigt.
Det jag skulle gjort annorlunda idag är att ha jobbat ordentligt ett år mellan lumpen och universitet, alltså slavat på två jobb i Norge eller liknande, jag hade tyckt det varit kul att jobba så och så hade jag haft mer arbetande kapital under studietiden. Jag skulle också i efterhand tagit fullt studielån hela tiden, även det för att ha mer arbetande kapital nu. Jag hade nog även uppskattat den livserfarenheten.
Tack som vanligt för ett fint inlägg. Tror jag ör som de flesta, hade jag bara förstått så jade jag nog låtit bli det där extra onödiga som jag slutat med nu men då gjorde bara för att man kunde och andra också gjorde det. Det häftiga med internet är att kunskap som denna som du skriver kan nå unga. En möjlighet som vi inte hade och som drunknade i tyckande vid kaffebordet eller dåliga råd från banken och andra och sig själv.
Jag har aldrig haft något behov/intresse av att spendera pengar. Som barn fick jag veckopeng/månadspeng som mest bara lades på hög då jag inte hade något jag ville spendera dem på. Som student körde jag med fullt studielån i början och fick 1-2 tusen över varje månad som mest låg på ett bankkonto med försumbar ränta. Sista året som student körde jag med halvt lån eftersom jag fått så mycket över de tidigare åren.
När jag började jobba så gick mina utgifter upp i och med att jag flyttade från studentkorridoren till en vanlig hyresrätt. Hyran gick från ungefär 2500 kr i månaden 10 månader per år till runt 4500 kr i månaden 12 månader per år. Men utöver det ökade inte mina utgifter märkbart. Inkomsterna gick däremot upp desto mer, åtminstone 10k mer ut efter skatt varje månad.
Även om det blev mycket pengar över så låg allt på sparkonto då jag inte riktigt fått upp ögonen för investeringar på börsen än och fonder kändes ganska läskigt och krångligt. Varje gång mitt bankkonto gick upp på nya ATH nivåer gjorde jag istället en extra avbetalning på CSN lånet för att hålla nere storleken på pengaberget på bankkontot. Sedan ca 3 år
efter examen så var hela CSN lånet på 230 000 avbetalt och jag var skuldfri igen.
Jag tror det var någon gång efter det som jag började spara på börsen i fonder. Först i svindyra fonder som någon "rådgivare" rekommenderade men sedan efter några år mest i indexfonder och nu på den senaste tiden även lite mindre andelar i aktier.
Kring 2011 använde jag alla besparingar till att köpa bil och bygga ett hus så efter det har det blivit att börja om med sparandet igen.
Även om det blir en hel del pengar över varje månad och alltid har blivit det så har jag aldrig varit snål eller avstått att göra saker jag vill på grund av kostnad. Är det något jag vill ha och jag tycker att priset är värt vad jag får så köper jag det. Så jag, som nu är 38, har aldrig ångrat något jag gjort som 20 åring.
Det hade ju förstods varit trevligt om man förstått hur börsen fungerar redan som ung och startat ett regelbundet månadssparande i indexfonder kring år 2000 när jag började få lite pengar över. Men nu var det inte så och jag får vara glad över att jag började med det innan jag blev 30 åtminstone.
Tog du studielån Mi30?
Jag tog studielån vissa terminer. Tror jag hade 80.000 i lån som mest. Betalade av det väldigt fort. Hade varit bra att låna fullt 2001-2004 och köpa aktier och sen betala av lånet långsammare. Men det är lätt att vara efterklok.
Jobbade inom bygg och knarkade bort varenda krona mellan 19-25. Ökade även utgifterna i linje med inkomsten under samma tid. Började sedan jobba som elevassistent då kroppen började säga ifrån och jag gick ner ca:30% i lön, där insåg jag att jag behövde kapa massa utgifter för att inte gå under. Efter en hård genomgång av ekonomin kunde jag till och med spara några procent varje månad, då kom uppvaknandet!
Nu jobbar jag inom bygg igen, knarkar minimalt och sparar desto mer. I efterhand så ångrar jag väl egentligen inget, det var den vägen jag behövde ta. Mitt samlade kapital idag ger mig ingen ångest, bara glädje över att jag tog tag i det.
Hade inte bytt min "resa" mot pengarna jag brände, helt enkelt.
Tack för att du var en del av mitt uppvaknande!
Min blogg har alltså varit en del av resan från att knarka bort varenda krona till att knarka minimalt. Inte illa.
Jag är 38 år och började jobba när jag var 26. Min och min mans ekonomiska "uppvaknande" kom för ca 5 år sen, när jag var 33. Innan dess tyckte vi att vi hade en bra ekonomi, dvs det gick ihop i slutet av månaden, vi sparade till resor och vi hade ett litet pensionssparande. Men mycket mer än så sparades det inte. Jag jobbade alla sommarlov och jobbade också i 2 år mellan studenten och högskolestudier, men sparade inga direkta summor då utan pengarna gick till resor och konsumtion.
I efterhand så ångrar jag inga av de resor jag gjort, och inte heller det faktum att vi hade ett relativt påkostat bröllop. Men jag önskar att jag tidigare insett kraften i ränta-på-ränta, och att åtminstone spara 10% till framtiden borde jag ha kunnat göra egentligen ända sedan jag bodde hemma och fick studiemedel. Det är en lärdom jag skulle vilja föra över till eventuella barn. Ett sparande på 10% hade inte påverkat min livskvalitet ett dugg utan bara tagit bort det allra mest onödiga som ändå inte tillförde någon extra glädje. Vi har alltid bott relativt billigt, och tjänade ganska bra redan efter examen, så det har definitivt funnits möjligheter. Men jag är glad att uppvaknandet kom när det kom och inte om 20 år vilket ju också hade kunnat vara fallet.