What stands in the way becomes the way
En bok jag kan finna såväl uppslag som komik i är Nassim Nicholas Talebs The Bed of Procrutes. I denna skriver ekonomiprofessorn Taleb korta, träffsäkra meningar och påståenden, som inte så sällan lämnar till eftertanke. I kapitlet ”Preludes”, som också inleder boken, lyfter författaren dels fram ”The person you are most afraid to contradict is yourself”, dels ”An idea starts to be interesting when you get scared of taking it to it’s logical conclusion”. Jag inte bara tror, utan anser att det finns mycket sanning i dessa, till synes enkla, likväl så komplexa, rader.
Jag och många, många andra lyfter fram vikten av processfokus och med det att alltid observera vad, hur, när och varför man agerar som man gör. Det är inte något som varken är lätt, eller låter sig så snabbt att göras. Vidare blir det än svårare, då många av oss investerar utifrån en långsiktig placeringshorisont. När ska analysprocessen justeras och varför just då? Hur, när och varför? Vilka för- respektive nackdelar finns det med att ändra processen nu, imorgon eller nästa vecka? Eller, gud förbjuda, inte justera?
Jag tror att en process är något ständigt levande och att det mesta med och i den sker mer, i brist på bättre vokabulär, ”naturligt” och ”organiskt”. Genom att läsa om hur bolag kan och ska analyseras och med det ständigt förädla sina kunskaper, kommer även kommande bolags- och marknadsanalyser vara lite, lite mer justerade. Inte alltid, men mer ofta än sällan tror jag att utfallen kommer bli både bättre och högre i såväl absoluta som relativa termer.
”As, ’Why is this unbearable? Why can’t I endure it?’ You’ll be embarrassed to answer.” (Marcus Aurelius)
Varför tar det emot att våga ifrågasätta sig själv, sin egen analysmodell, strategi med mera? Rent objektivt och logiskt är det väl inte svårare än att se hur 1) nuvarande förfarande inte fungerar och att jag således måste 2) skruva på såväl en som två skruvar? Absolut, rent objektivt och logiskt. Emellertid är vi människor – känslovarelser, som också drar oss för att anstränga oss givet att vi inte på förhand med stor säkerhet vet att (det positiva) utfallet är garanterat. Varför lägga ned mycket tid och energi på något som kanske inte kommer leda till något bättre?
Sista frågan är adekvat och när den ställs kan jag, du samt alla och envar applicera det inverterande tänkandet (invert, always invert) och följaktligen fråga oss: ”Leder den just nu applicerade strategin, processen och metoden till det jag ämnar uppnå?”. Är svaret ”nej” har du ju tydligt sagt till dig själv att du de facto måste revidera din investeringsprocess samt investeringsstrategi.
Arbete fodrar energi och som den uttjatade savannismteorin gör gällande har vi historiskt haft ont om nämnda. Detta har lett till att vi, människan, är hårdkodade (i.e. hardwired) att göra av med så lite energi som möjligt för att trygga vårt släktes överlevnad. Ät så mycket du kan, gör av med så lite som möjligt och vänta, ty du vet inte när nästa måltid serveras. Detta var gällande förr, men för en majoritet av världens befolkning är så inte fallet idag – tvärtom, idag har vi överflöd på föda (och gym som sällan besöks). Likväl har hjärnan ännu inte hunnit acklimatisera sig efter de ”nya” förutsättningarna.
“The impediment to action advances action. What stands in the way becomes the way.” (Marcus Aurelius)
Genom att läsa, lyssna och interagera ökar sannolikheten för att du kommer utvecklas och givet att du förmår att införliva de nya data ökar sannolikheten för att du i det längre perspektivet kommer nå högre och bättre avkastning. Kommer det vara lätt? Gå snabbt? Vara friktionslöst? Nej, nej och nej, men vad är alternativet givet att du just nu, idag, inte är nöjd med såväl din investeringsprocess som investeringsstrategi och dess utfall?
Något krystat; något blasé – du har makten i dina händer.