Betraktelser i börsraset del 3
Ja det är väl fånigt att försöka ekonomiblogga om något annat än börs och tullar i dessa dagar. Så jag kör en del 3. Idag tänkte jag skriva lite om nysparande och återinvesterade utdelningar vid börsnedgång och lite om hur man kan tackla svängningar på börsen i olika del av “sparresan”.
För tydlighetens skull får vi komma ihåg att 8-10% avkastning per år på börsen inte är någon naturlag. Dvs en nedgång ett visst år ger inte en garanterat större uppgång de kommande åren. Utan det viktigaste är bolagens framtida vinster och dessa kommer påverkas av saker som konjunktur, handelskrig etc. Det gör att det behöver inte vara köpläge bara för att börsen går ner 20-30% på kort tid. Men vi släpper detta för en stund, då det är för komplext att försöka räkna ut alla möjliga utfall av denna tulloro. Och betraktar istället en börsnedgång som ett generellt köpläge på lång sikt, som det trots allt varit under de större nedgångar jag själv upplevt 2000, 2008 och 2020.
Några av er har följt bloggen riktigt länge och kommer kanske ihåg hur jag hösten 2008 efter en kraftig nedgång på börsen lånade pengar med bostaden som säkerhet för att köpa aktier. Läget var då att jag hade runt 600 000 kr i nettoförmögenhet varav ungefär hälften i bostaden och hälften på börsen. Jag lånade 100 000 kr som investerades vilket ökade min exponering mot börsen rätt markant över en dag. Då jag hade en stabil anställning och kunde spara minst 10 000 kr per månad så kändes det inte speciellt riskabelt. Utan jag såg det mer som att jag kunde snabba på sparandet lite och köpa mer direkt och sen sakta betala av lånet med hjälp av lönen samtidigt som jag kunde fortsätta månadsspara på börsen. Målet var att bli miljonär så snabbt som möjligt, jag var villig att både ta risk och jobba hårt för att nå det målet.
Så här nästan 20 år senare är läget lite annorlunda. På sätt och vis gick jag så klart in i denna börsnedgång i en mycket starkare position. Dyrare bostad med väldigt låg belåningsgrad, dessutom med ett flexutrymme på 500 000 i bolånet som gör att jag kan få ut pengarna direkt utan ansökan. Beviljad och outnyttjad kredit på portföljen där jag kan låna till låg ränta. Men att som 2008 från en dag till en annan öka exponeringen mot börsen med 30% genom belåning och ha som mål att inom kort betala av det lånet är så klart bara att glömma.
Uppsidan av att öka exponeringen mot börsen är samtidigt mer oklar här och nu. 2008 var det bara en väg framåt, spara, investera och sikta på att kunna sluta jobba runt år 2020. Varje procent extra avkastning skulle bidra på den resan. Medan det nu handlar om att öka chansen till att de där 3-4% årligt uttag som jag hoppas på håller i 40-50 år. Att öka risken för att få högre förväntad avkastning är inte lika självklart.
Att stoppa in nya pengar på börsen i någon större omfattning känns således inte aktuellt just nu, då enda sättet att finansiera detta skulle vara via belåning. Då återstår att fundera lite kring värdet av att inte plocka ut några pengar och att återinvestera utdelningar. Ser man till kapitalet vid årsskiftet borde det varit möjligt att plocka ut runt 50 000 kr i månaden för oss. Att vi inte tar ut dessa pengar skulle kunna ses som att vi investerar 50 000 kr i månaden. Ungefär hälften av detta blir lite mer konkret i form av återinvesterade utdelningar. Men även i den halvan som ligger i indexfonder utan utdelningar tycker jag man kan se det möjliga långsiktiga uttaget (på låt säga 3-4% om året) som inte tas ut som en form av återinvestering. En inte uttagen och spenderad krona är en sparad krona. Jag hoppas ni hänger med, även om det inte blir lika tydligt som i fallet med aktier där 4% direktavkastning som återinvesteras ger den direkta effekten att antalet aktier ökar med 4%.
När det kommer till det här med återinvesterad utdelning tycker jag många överskattar den effekten i en börsnedgång. Jag har sett flera som gillat tajmingen att börsen rasar just i april-maj när det kommer in mycket utdelningar från svenska bolag. Och det är väl bra om man kan använda detta som ett sätt att mentalt lättare ta sig igenom nedgången, men effekten av att köpa aktier för 2-4% av portföljens värde 20% billigare blir ändå marginell. Jämfört med när jag 2008 genom belåning kunde öka exponeringen med 30% på en börs som gått ner 50%.
Med det sagt har jag ändå till viss del gått ifrån min plan att inledningsvis helt fokusera på att återinvestera utdelningarna i Sagax D. Jag har istället köpt lite bredare i aktier som gått ner mycket mer än en så pass stabil D-aktie. Köpen har blivit i Investor, Castellum, Nordea, Evolution och Sagax D. Jag har också köpt löpande så fort utdelningen kommit in på kontot och ligger nu utan kassa men fortfarande utan belåning. Industrivärdens utdelning får till stor del sparas för att täcka in KF-skatten som dras i slutet av månaden, men sedan tickar det på rätt bra med utdelningar under maj också.