Monte Carlo
Jag har fått en del frågor på slutet om Monte Carlo-simuleringar som en metod att räkna på om pengarna man har kommer räcka hela livet. Om det är en ren slump (pun intended) eller om det nyligen pratats om det i någon podd, blogg eller forum som drivit upp intresset vet jag inte.
För er som inte känner till Monte Carlo-simuleringar så förklarar den här videon det ganska bra på en grundläggande nivå.
Enkelt uttryckt kan man nog säga att det handlar om att göra en stor mängd beräkningar av olika slumpmässiga utfall och till slut med hjälp av snittet av svaren hitta nära sanningen. Man ser då också vid hur många % av utfallen som resultatet hamnar inom ett visst intervall.
I fallet med att räkna ut om pengarna man har kommer räcka hela livet går det att använda denna typ av beräkning genom att mata in en stor mängd data. Till exempel att inflationen i snitt kommer vara 2% men variera inom intervallet 0-10%, att börsen i genomsnitt kommer ge 8% om året men variera mellan -50% och +100% enskilda år, att begränsa det till att det max kan komma 3,4 eller 5 dåliga börsår i rad, att du har en viss del av portföljen i guld som rör sig på ett annat sätt än aktiemarknaden. Det är bara fantasin, och eventuellt din förmåga att bygga upp en räknare om du inte är nöjd med de som redan finns, som sätter begränsning för hur många parametrar du vill kunna mata in och sen köra igenom några tusen utfall.
Personligen ser jag inte riktigt nyttan med dessa beräkningar. För jag tycker hela premissen är fel där vi betraktar oss själva som en liten låda som det rent matematiskt ska ramla ett visst antal kulor i för att koppla till filmen ovan. Att du redan nu vill bestämma att du ska göra av med exakt si och så många kronor år 2046 och tjäna 0 kr samma år. Oavsett vad som hänt med börs, inflation och guldpriset fram tills dess. Och då vill du veta hur många % risk det är att pengarna tar slut.
Men så funkar ju inte en vettig människas ekonomi. Precis som att du inte redan den dagen du blir antagen till din universitetsutbildning bör lägga alltför mycket fokus på att försöka räkna ut hur stort hus du kommer kunna bo i om 20 år baserat på huspriser, inflation, ränta, kommande löneutveckling etc. Fokusera istället på att hitta ett studentrum och så kan du anpassa din sökning på av villa till det verkliga läget när du har alla fakta på bordet om 20 år.
För mig var 4% regeln extremt viktig på ett sätt. För det var den som gjorde att jag i ett visst läge vågade känna att jag hade tillräckligt med pengar för att kunna säga upp mig från ett fast heltidsjobb. Men att räkna mer exakt och med fler parametrar än så var för mig inte intressant. Även om inte 4% regeln är 100% säker så tror jag det är mycket bättre att använda alla variabler och parametrar som går att skruva på ute i verkliga livet de kommande 40 åren än att göra det framför datorn idag. Dvs istället för att försöka beräkna inflation, skatt på tjänstepension och börsens utveckling de kommande åren för att se om det är 99,5 eller 99,6% chans att pengarna räcker så anpassar man löpande livet efter den verklighet som råder.
Sen är det så klart skönt att veta att man har tillräckligt med pengar för att klara sig, men för det räcker enligt mig 4% regeln väldigt långt. Kan du tänka dig att skruva lite både på sidan med intäkter och utgifter kommer den till och med räcka mer än väl.
Precis som i orientering är det bra att ta ut en kompassriktning och springa åt rätt håll direkt från start. Men det är mycket mer effektivt att stämma av längst vägen än att ta ut kursen helt exakt med hjälp av dator och laser. Ser man på kartan att man efter 100 meter ska ha en stor sten 10 meter till vänster om sig och stenen sen plötsligt ligger 10 meter till höger får man stanna upp, fundera och ta ut en ny riktning. Det kommer vara mycket mer effektivt än att försöka ta ut en kompassriktning som är exakt rätt redan från start och sedan försöka springa i en helt spikrak linje oavsett hur många buskage och nedfallna träd som ligger i den planerade riktningen.