Trumponomics

Utspelen nyligen angående massiva tullar från USA är bland det mest omfattande försök som gjorts kring omstöpning av världshandeln på 100 år. Det är med andra ord inte konstigt att Mr Market har reagerat.

I ett inledande skede så har Mr Market tagit utspel det med ro. Då i åtanke att det skulle komma s.k. reciprocal tariffs. Det visade sig dock att det var något helt annat som kom. Vad är det Trumponomics lutar sig på då? Vad vill åstadkommas?

Helt klart så är det en mer protektionistisk politik. Oklart varför då USA de senaste 100 åren, genom att dominera världshandeln. blivit världens dominerande ekonomi, dess valuta utsedd till världens handelsvaluta.

Men i en demokrati så får man ta vilka vägval man vill. Så är det mer ”made in USA” och mindre handel med andra som anses vara framgångsfaktorn framåt så får man naturligtvis tycka så och jobba för det. Ett av problemen dock är att det inte riktigt genomförs i ”vanlig” demokratisk anda. Genom att deklarera nationellt nödläge från dag till annan så debatteras, vänds och vrids och förbereds väldigt lite och istället tas extraordinära beslut och genomförs från en dag till annan. Inget tas genom kongressen. Det är ju nationellt nödläge. Hur lagligt detta egentligen är och hur länge man kan göra så återstår att se, men det lär fungera så länge det fungerar. Det här sättet att bedriva politik och genomföra beslut är naturligtvis nödvändigt om man ska kunna agera snabbt i nödlägen. Det är också väldigt smidigt för någon som snabbt vill få igenom saker.

Så Trumponomics anser sig ha blivit av med arbete och därför vill man få tillbaka arbeten. Saker ska tillverkas i USA. Att USA har haft historiskt låg arbetslöshet ett tag nu är bevisligen inget argument. För det är jobb i tillverkningssektorn som ska till. Maskiner, kläder, teknik, ja det ska tillverkas i USA. För att åstadkomma detta ska det vara dyrare att importera. Då behövs tullar. 

Senast Trump införde tullar, inte minst mot Kina, så rullade ekonomin på och statskassan fick en förstärkning. Det som hände då var dock att usd stärktes. Lika mycket som tullarna gick upp, lika mycket fick amerikanarna i valutaförstärkning. Så summa summarum blev det inte dyrare för den genomsnittlige amerikanen. De fick i princip samma vara för samma pris, trots tullar. Statskassan fick dessutom, pga tullarna, lite tillskott till kassan. 

Denna gång, med chock-metoden, så har tullarna inte bara höjts rejält mot hela världen utan samtidigt faller usd. Det blir dels dyrare för amerikanen med import pg.a. tullarna. Det blir dessutom dyrare för att deras valuta tappat 10 %. Något vi i Sverige haft erfarenhet av innan vad det betyder. Så en genomsnittlig tull på 25 % + 10 % valutafall betyder att en importvara blir 35 % dyrare för den genomsnittlige amerikanen.

Det här stämmer överens med vad Trumponomics vill åstadkomma, men det kommer kosta amerikanen. Colombia fick tex de lägsta tullarna på 10 %. Vipps är kaffet 20 % dyrare.  

Det finns de som menar att usd ständigt är övervärderad och det missgynnar amerikansk tillverkningsindustri. Detta p.g.a. att usd är världens handelsvaluta. Alla vill ha usd vare sig de handlar med USA eller ej, för den nyttjas för all handel. Det ger USA fördelar att vara landet som kontrollerar usd, men en av nackdelarna är som sagt att ”värdet” på valutan inte helt och hållet beror på handeln mellan USA och andra länder utan den blir articifiell något högre. Fördelar å andra sidan är billigare inlåning för amerikanska staten än vad som annars torde varit fallet samt inflytande över en rad saker. Alternativ? Ersätta usd med andra valutor? Då bör värdet gå ner, men samtidigt så tappar USA både inflytande samt fördelar med billig inlåning? Trump har varit väldigt noga med att påpeka att han anser det fientligt om man ser sig om alternativ här. Usd ska vara både världshandel valuta, men samtidigt får den inte vara så eftertraktad så den blir ”dyr” för det missgynnar, enligt Trumponomics, amerikansk tillverkningsindustri. 

Personligen ser jag fler fördelar med handel än med protektionism. Dock har jag respekt för att man kan befinnas sig på olika ställen på skalan här. Åter igen, Norge som exempel. Om Norge vill ha sin egen potatisproduktion och därmed ha dyr egenproducerad potatis. Ja då får de ha det.

Om USA vill ha sin egna inhemska ekonomi enbart dricka sina viner, åka i sina bilar, montera ihop sina telefoner, sy sina egna kläder. Fast det blir mycket dyrare och samhället på totalen får råd med färre saker. Ja då får de naturligtvis göra så. 

Om nu t.ex. asiatiska bolag sätter upp fabriker i USA så vore det inte förvånande om det tog med sig arbetskraften också på rullande arbetsvisum. Då undviker man tullar men får ändå med sig flink tränad personal som har relativt låga lönekostnader. Det har gjorts förr. Fabriken kommer till USA, men det blir inte många fler ”nya” arbetstillfällen för det. Man bara flyttar fabrik och humankapital.

Nåväl. Det finns en logik i Trumponomics utifrån det man vill uppnå. Sedan är tillvägagångssättet långt ifrån sedvanligt. Kontroversiellt milt uttryckt. 

Stephen Miran, som det verkar en av Trumps ekonomiska rådgivare, verkar också menat på att den här chock-taktiken skulle fungera. För det ger USA bra förhandlingsläge gentemot andra. Ett land som tex Kina skulle inte våga annat än förhandla då de är så beroende av export. Så som de gjorde sist det begav sig. 

Frågan nu är dock om man inte retat upp tillräckligt med andra. Inte minst med utspel om ditten och datten samt nu det sista med världsomfattande tullar mot allt och alla, att man inte längre sitter på sådana kort att spela längre.

Personligen gillar jag att kunna köpa olivolja från Grekland, viner från Frankrike m.m. Men visst jag klarar mig utan om det skulle bli för dyrt. Får vi en regim i Sverige som vill göra det mycket dyrare så jag istället är hänvisad till ”made in Sweden” rapsolja och björksavsdricka så skulle jag tycka det gjorde livet ”fattigare”, men det är jag det.

Hur som helst. En spännande ny vecka väntar och när det kommer till aktier så får man försöka ha mer bolagsfokus och se på det långa perspektivet. Det går dock inte undkomma att det som försöks åstadkommas i och med Trumponomics är en ”game changer” om det går igenom. USA andel av global GDP är nu 26 %. Det har jobbat upp sig dit från 21 % för några år sedan. En genomsnittlig amerikan är sedan några år tillbaka rikare än en genomsnittlig EU-medborgare. Ganska rejält faktiskt, men den personliga vyn här är att det kan bli ett trendskifte här nu med Trumponomics.

Som alltid. Vi får se.