STOCKHOLM (Nyhetsbyrån Direkt) ECB-ledamöterna hade i april ökat förtroende för att inflationen skulle återgå till målet på medellång sikt och att kampen mot inflationschocken nästan är över. Samtidigt hade tillväxtutsikterna försämrats.
Det framgår av protokollet från ECB:s policymöte den 17 april. Vid mötet sänkte ECB depositräntan med 25 punkter till 2,25 procent.
Vissa ledamöter ansåg, före USA:s tullmeddelande den 2 april, att ett uppehåll i räntesänkningarna vid det aktuella mötet vore lämpligt, och föredrog att vänta till nästa omgång prognoser för att få större klarhet i inflationsutsikterna på medellång sikt. Dessa ledamöter bedömde att det fanns en större sannolikhet för att tullchocken skulle kunna bli inflationsdrivande även på längre sikt.
Samtidigt hade de senaste händelserna övertygat dessa medlemmar om att en räntesänkning vid det aktuella mötet kunde fungera som en försäkring mot negativa utfall och undvika att bidra till ytterligare osäkerhet i tider av volatilitet på finansmarknaderna.
"En sänkning nu kunde också ses som att man tidigarelägger en möjlig sänkning i juni, vilket betonade behovet av att behålla full flexibilitet inför kommande möten", står det i protokollet.
Samtidigt ansågs att tullarna inte föreföll medföra de inflationsdrivande effekter som många tidigare hade förknippat med en sådan händelse, åtminstone inte på kort till medellång sikt. Dels berodde detta på att euron alltmer verkade bli en "safe haven"-valuta och stärkts, dels hade tillväxtutsikterna försvagats, där tullar, osäkerhet och geopolitiska spänningar verkade hämmande.
Här argumenterades det för att en räntesänkning med 25 punkter skulle motverka de betydande riskerna för tillväxten på kort sikt och den åtstramning av de finansiella förhållandena som följt av tullbeskeden, utan att riskera att driva på inflationen ytterligare längre fram.
I dessa turbulenta tider betonade ledamöterna vikten av att vara en stabilitetsfaktor, för att inge förtroende och inte skapa fler överraskningar i en redan volatil miljö, vilket talade för en räntesänkning med 25 punkter.
En standardmässig sänkning på 25 punkter sågs som förenlig med det faktum att, även om situationen var mycket osäker, innebar spannet av möjliga utfall fortfarande vissa uppåtrisker för inflationen i euroområdet.
Å ena sidan kunde motverkande krafter leda till att den amerikanska regeringen ändrade kurs. Å andra sidan fanns det dämpande faktorer inom euroområdet, som en mer tillväxtvänlig finanspolitik och möjligheten att snabbt gå fram med andra europeiska politiska initiativ.
En ytterligare skyddsfaktor kunde vara ett starkare åtagande från den kinesiska regeringen att driva på inhemskt efterfrågebaserad tillväxt.
Trots dessa argument noterade några ledamöter att de hade kunnat känna sig bekväma med en räntesänkning på 50 punkter. De lade större vikt vid förändringen i riskbalansen sedan rådets möte i mars och påpekade att nedåtriskerna för tillväxt hade ökat, och att osäkerheten redan i ett relativt lindrigt handelsscenario avskräckte konsumtion och investeringar.