Lyxigt värre - stabilt från Kering och LVMH
Efter att ha tagit del av LVMH:s, Kerings samt Monclers rapporter är jag hänförd av den styrka och stabilitet som sektorn visar. Samtliga bolag växer – och det rejält. Intressant att se är hur geografin Asien tappar tillväxtfart hos Kering och LVMH, medan västmarknaderna fortsätter expandera med låga, ensiffriga tal.
Att Asien saktar ned, om än från höga och än idag fortsatt höga nivåer, är inte något oväntat. Dels har pandemin påverkat, dels ökar inte medelklassen sin tillväxt exponentiellt. Den växer, ja, men inte med samma styrka och hastighet som för blott 7–10 år sedan. Att den fortsätter utvecklas råder det ingen tvekan om, så länge Xi Jinping med sin diktatoriska stat, inte får för sig att bli än hårdare i utrullningen av sitt sensokratiska styre (= full övervakning via allt från appar via kontroll över banköverföringar/transaktioner i livsmedelsbutiken till videokameror i varje gatuhörn. Eller sagt med andra ord: Storebror ser dig!).
Den unga, växande befolkningen i öst har via digitaliseringen och det faktum att många länder har, om än ej helt så åtminstone lite, öppnat upp för ett mer öppnare samhälle och mer globala handelskontrakt fått ta del av en annan kultur. Unga har fått se hur den västliga kulturen är, med allt från hur vi klär och för oss till hur vi äter samt konsumerar. Dels har de exponerats av produkter via olika onlinebaserade basarer, såsom JD.com och T-mal, dels sett det via filmer, spel och så vidare (det ska dock adderas att de inte ser ”allt”, då mycket fortfarande censureras). Som om detta inte vore nog har de europeiska lyxkonglomeraten varit duktiga på att få in sina produkter i spel såsom Dota (nedan bilder från LVHM:s rapport).
Människor är känslovarelser. Vi älskar att uppleva välbehag och vi avskyr att uppleva obehag. Välbehag kan nås på många sätt, där ett är att ”köpa” sig ett sådant. Jag är inte mycket av en materialist – snarare en stoiker med en viss touch av en spartansk krydda, men jag är inte alla och alla är inte jag. Detta till trots ser och förstår jag varför många gärna konsumerar sig till ett välbehag. Obehag leder till energiförbrukning – det kostar att bearbeta samt behandla det och något sådant vill hjärnan inte veta av. Istället vill den leva i en sorts utopi där inga faror, hemskheter eller andra oväntade saker händer (nedan bild från Kerings rapport)
Vi är även ett flockdjur, vilket jag otaliga gånger har behandlat på denna bloggplattform. Trots att vi idag inte är lika beroende av varandra som förr, i alla fall så länge all teknik och infrastruktur fungerar, lever hjärnan i en värld där så är fallet. Utan en flock, eller en stam är vi dödsdömda. Vad skapar status? Muskler, kompetens och pengar. Pengar kan även användas till att köpa produkter som bedöms exotiska. Exotiska saker väcker avund från de som ej kan ha dem. Et cetera.
Inflationen spökar, men den slår inte mot dessa bolags kärnkunder. Visst svider det för dem, men inte så mycket att de kommer välja en kicki-festis framför en fin flaska Moet.
Jag äger aktier i Kering och LVMH och givet de resultat som dessa bolag fortsätter att presentera tillåter jag mig att luta huvudet bakåt och bara njuta av åkturen.