The Earth Transformed: An Untold History

För ett par veckor sedan lästa jag ut Peter Frankopans The Earth Transformed: An Untold History och det är en bok som på många sätt befäster det han redan gjort sig känd för: att vrida om perspektiven på världshistorien och visa samband som ofta hamnar i skymundan. Den senaste boken som jag läste och recenserade av historiken var Sidenvävarna – En Ny Världshistoria. Har du ej läst den är det en varm rekommendation att så göra.

Istället för den reinkarnerade Sidenvägen är det denna gång klimatet och miljön som får stå i centrum. Frankopan bygger en berättelse som börjar långt innan människans historia tar form – med jordens geologi, atmosfärens utveckling och de stora klimatförändringar som styrt livets villkor. Sedan rör han sig successivt framåt genom olika epoker och visar hur klimatvariationer, naturkatastrofer och långsamma skiften i temperatur och nederbörd har format civilisationers uppgång och fall.

Som läsare får man gång på gång påminnelsen om att klimat och miljö inte är en kuliss till historien, utan en av huvudaktörerna – något jag har med i min bok Mentala Modeller – För investerare som vill slå börsen då jag exemplifierar hur den franska revolutionen växte fram på grund av flera olika faktorer, där bland annat lavautloppet (miljö) från Klaustur 1783 var en. 

Frankopan lyckas dock undvika den rena klimatdeterminismen. Det handlar inte om att klimatet ensamt avgjort historiens förlopp, utan snarare om att miljön fungerat som katalysator eller förstärkare av redan existerande politiska, sociala eller ekonomiska spänningar. En torka, ett vulkanutbrott eller en serie översvämningar har ofta varit det som fällde avgörandet när ett samhälle redan stod och vacklade.

För mig, som i och med mitt yrke och min utbildning inom historieämnet och har läst både Frankopans tidigare bok och liknande verk, var flera teman bekanta. Jag har tidigare mött resonemang om hur klimatförändringar bidragit till romarrikets kriser, hur medeltida värmeperioder öppnade för jordbruksexpansion, eller hur pandemier ofta haft ekologiska förutsättningar. Därför var inte alla insikter nya. Samtidigt är det just bredden och ambitionen i The Earth Transformed som gör att boken skiljer sig från mycket annat jag läst. Den knyter ihop en mängd forskningsfält – från geologi och klimatforskning till arkeologi och historia – och ger en mer sammanhållen bild av samspelet mellan natur och mänsklighet än de flesta tidigare verk.

Jag kan tänka mig att den som inte är lika insatt i miljö- och klimathistoria får en ännu starkare upplevelse av boken. För en sådan läsare blir det en ögonöppnare att klimatförändringar inte är något unikt för vår tid, utan något som gång på gång har styrt mänskliga villkor. Att våra samhällen alltid har formats i dialog med naturens förutsättningar, och att katastrofer och kollapser ofta föregåtts av signaler i miljön som man inte förmått tolka eller agera på, är en insikt som sätter vår egen samtid i ett skarpt ljus.

Slutet av boken är tungt, men också viktigt. När Frankopan skiftar fokus till vår egen tid och framtid blir tonen mer pessimistisk. Det är svårt att inte känna tyngden av alla historiska exempel på samhällen som misslyckats med att hantera sina ekologiska utmaningar. 

Min känsla efter att ha läst boken är dubbelsidig. Å ena sidan är det en bekräftelse på sådant jag redan hade kunskaper om, å andra sidan en förstärkning av förståelsen för hur centralt klimatet är i all historieskrivning. För den som vill förstå vår samtid bättre – och varför den ekologiska krisen inte kan avfärdas som något “utanför historien” – är The Earth Transformed en tacksam bok att ge sig an.