Det gäller att anpassa sig
För några veckor sen var jag lite besviken på att mina utdelningar inte skulle stiga med målet 7% från förra året. Sänkningar för ett par bolag som bidragit med mycket utdelning 2019 och några andra stora utdelare som låg kvar på samma nivå hade satt käppar i hjulet. Höjningen såg dock ut att landa på 3-4% i alla fall. Sen kom Corona och Volvo slopade extrautdelningen. Plötsligt såg det ut att bli ungefär samma utdelning som 2019. Jag hade dock på känn att det skulle komma fler sänkningar, så jag tänkte att nu blir det en rolig och intressant utmaning att se om jag hinner köpa så mycket nya aktier under 2020 att utdelningen klarar att slå 2019 års total. (Givetvis utan att bara jaga hög direktavkastning eller köpa bolag som delar ut senare på året för att kortsiktigt dopa årets utdelning, jag ville klara det genom att fortsätta köpa och fylla på i de bolag jag tycker känns mest intressanta oavsett direktavkastning.)
När nu H&M idag slopade utdelningen för i år är det bara att inse att årets total blir lägre än fjolårets, det skulle inte gå att rädda upp ens med de mest aggressiva köpen av riktiga högutdelare. Den positiva trend på mellan 15 och 100% årlig utdelningstillväxt som jag haft sen jag började köpa utdelningsaktier 2015 är därmed bruten. Då tanken ändå var att återinvestera utdelningarna är ingen stor privatekonomisk skada skedd på kortare sikt, men det blir ju så klart ett fult diagram i mitt excelark.
En fördel jag brukar lyfta fram med utdelningsinvestering snarare än att köpa fonder eller aktier utan utdelning där man säljer en viss procent varje år är att bolagens styrelse hjälper till att avgöra när det är bra tillfälle att plocka ut pengar ur portföljen och hur mycket pengar de tycker är lagom att plocka ut utan att urholka det långsiktiga värdet. Nu anser de helt enkelt att det inte är ett bra tillfälle utan att pengarna behövs kvar i bolagen för att ge bästa effekt på lång sikt. Med denna strategi måste man så klart hitta andra sätt att klara sig ekonomiskt i händelse av sänkta utdelningar den dagen man ska leva helt på utdelningarna.
Strategin jag under många år planerat att använda mig av framöver är att alltid ha ett års behov av pengar på sparkonto. Så att de utdelningar som kommer främst under våren ett år ska börja användas först i januari året efter och sen räcka ända fram till december det året. Ett normalt år får man alltså besked runt februari hur mycket pengar det blir och sen ska dessa pengar användas 11-23 månader senare. Man får på så sätt ganska lång förvarning om utdelningarna blir lägre än planerat och kan vidta åtgärder (som att spendera mindre de kommande 23 månaderna eller jobba ihop det som saknas). I extremfall som detta så kommer nytt besked någon månad senare än de första utdelningsprognoserna men framförhållningen är ändå god. Det finns gott om tid att agera eftersom pengarna man ska leva på i år redan finns på sparkonto och man kan sänka kostnaden omgående om man anser sig behöva det, så att en del av pengarna på sparkontot från i år skjuts över till nästa år och stöttar upp de lägre utdelningarna.
När det här har lagt sig kanske det är värt att fundera på om det är för lite med ett års kontantbuffert. Nu funkar det bra då vi fortfarande har inkomster. Jag mår inte dåligt av börsnedgången och sänkta utdelningar, utan tycker till och med att det är roligare än på många år att få köpa och fylla på i aktieportföljen. Det är nästan så jag fått tillbaka lite av den glöd jag hade för 10-15 år sen kring sparande och investeringar. Jag kan däremot tänka mig att jag hade tyckt det varit betydligt jobbigare om vi inte hade några andra inkomster och var helt beroende av utdelningarna när de sänkts så här plötsligt och risken är stor att även 2021 blir ett dåligt år vad gäller utdelningar.
Just nu är det dock inget fokus på att bygga upp extra kontantbuffert för framtida kriser, det får bli en senare fråga. Just nu är det fullt fokus på att investera så mycket som det bara går på börsen. Om det är för tidigt dvs om vi ska fortsätta ner några månader eller år till har jag ingen aning om. Men nu finns det bara en väg framåt och ur denna situation och det är att sänka våra kostnader och använda överskottet till att köpa så mycket aktier som det bara går. Utan att minska sparkontot eller använda belåning. Dvs det vi kan köpa aktier för är utdelningar och det som vi får över från löner när våra kostnader är betalda.
Just nu har jag ingen riktigt lågt hängande frukt vad gäller nya intressanta konsultuppdrag eller projekt inom ramen för min firma, men här skulle jag vara mer intresserad än jag brukar vara om något dyker upp. Att söka ett vanligt jobb som anställd är inte aktuellt än på ett bra tag. Jag skulle tro att vi kommer ha köpt aktier för runt 300 000 kr när året summeras, där återinvestering av utdelning stått för ungefär hälften. Det kunde så klart varit ungefär det dubbla om vi båda jobbat heltid.