Drivkraften pengar, tid eller trygghet

När jag började spara på riktigt var det stort fokus kring att bli rik. Jag ville få ihop 1 miljon innan jag fyllde 30 och 10 miljoner innan jag fyllde 40. Det var pengarna som lockade och jag såg fram mot ett liv där jag kunde unna mig lyx, bo i ett varmt land med egen pool. När jag sparade en tusenlapp tänkte jag på vad den kunde vara värd om 20 eller 30 år, vilket gav mig motivation.

Någonstans mellan 3 och 4 miljoner började mitt fokus skifta. Jag hade vant mig vid en ganska enkel livsstil och började väl inse att ingenting talade för att jag i framtiden skulle bli intresserad av helt andra saker och börja lägga en massa pengar på lyxkonsumtion. Det gjorde att jag började fokusera mer på friheten och att äga min egen tid. När jag sparade en tusenlapp omsatte jag den till arbetstid som mitt yrkesliv skulle kunna förkortas med redan inom ett par år, vilket gav mig motivation.

När jag sen slutade jobba var jag redan i mål vad gäller tiden. Jag kunde inte spola klockan tillbaka och frigöra mer tid om jag drog in mer nya pengar eller om avkastningen slog den försiktiga avkastning som jag räknat med. På något sätt blev pengarna i sig återigen en liten drivkraft. Jag och min fru hade 9 miljoner ihop vilket skulle ge runt 30 000 kr i månaden enligt 4% regeln, men det kunde väl vara trevligt med 33 000 kr i månaden vilket skulle kräva 10 miljoner enligt samma tumregel. Även om vi aldrig gjort av med 400 000 kr under ett år hittills kanske vi skulle vilja göra det i framtiden.

Så har det hållit på i några år nu sen jag slutade jobba. 10 miljoner blev 11 som motsvarar 36 000 kr i månaden och 11 miljoner blev 12 vilket motsvarar 40 000 kr i månaden. Om man nu tror att börsens nuvarande värdering tillåter 4% årligt uttag som höjs med inflationen, vilket nästan alltid funkat historiskt. Detta förutsätter också att vi inte skulle tjäna en enda krona från och med idag och att pensionen blir 0 (se förra inlägget som har ett aktivt kommentarsfält med anledning av pensioner). Så det handlar snarare om 50 000 kr i månaden efter skatt väldigt lågt räknat.

Detta har medfört två saker. Dels att jag inte är riktigt lika intresserad av börsen och inte följer den lika noggrant. Det spelar liksom ingen större roll om det skulle gå upp 10% till eftersom jag tror pengarna räcker ändå. Fokus har också mer hamnat på att begränsa nedsidan och risken än att hitta nästa raket på börsen. Får vi ihop lite mer pengar nu så känner jag mer och mer att det i så fall syftar till att vi ska kunna ta ut 3% om året och bli ännu säkrare på att kalkylen håller än att vi ska öka den tänkta budgeten till 60 000 kr i månaden efter skatt.

Så när jag ser tillbaka på de senaste 15 åren har drivkraften varit först pengar, sen tid, sen pengar igen och nu på slutet snarast trygghet. Känner ni igen er oavsett var på resan ni själva befinner er just nu?