"En vanlig familj kan spara 20 000 kr i månaden"

När Swedbank för några veckor sen gick ut med att de gjort en undersökning där de visade att  många familjer kan spara 15-20 000 kr i månaden hakade många medier på.

Rubrikerna blev i stil med En vanlig familj kan spara 20 000 kr i månaden och reaktionerna på tex Twitter lät inte vänta på sig. Många hävdade så klart att Swedbank räknat helt fel och att det måste blivit en nolla för mycket i uträkningen. Tyvärr gick det inte att hitta rapporten på Swedbanks hemsida så exakt hur de räknat och om det var rimligt att spara 2 000 kr eller 20 000 kr fick hänga lite i luften. De olika sidorna i debatten använde sitt eget kontoutdrag som bevis för att det antingen visst gick att spara till och med mer än 20 000 kr i månaden eller från andra sidan att det givetvis var helt orimligt att spara ens 2 000 kr för en "vanlig familj".

Jag har de två senaste veckorna regelbundet besökt Swedbanks hemsida där de publicerar olika rapporter kopplat till privatekonomi, men rapporten som skulle komma förra veckan dök aldrig upp. Så nu igår såg jag att Swedbanks privatekonom Arturo Arques hade bloggat med en länk till rapporten i i dagarna. Lite märklig strategi kan jag tycka att göra en rapport som man släpper till media och sen tar det över 1,5 vecka innan man via visst detektivarbete kan hitta själva rapporten på en blogg.

Rapporten i sig gav mig inte några större aha-upplevelser när jag skummade igenom den rätt snabbt. Men för mig kom det ju heller inte som någon chock att det borde vara fullt möjligt att spara 20 000 kr i månaden för många familjer. 20 000 kr i månaden var heller inte extremexemplet då en familj som mer liknar min under åren vi sparade ihop vårt kapital, dvs två vuxna utan barn i bostadsrätt i Stockholm, så ligger det möjliga sparandet på 24 500 kr i månaden. Sen kan så klart en ensamstående förälder med flera barn spara betydligt mindre. Om du vill fördjupa dig i de olika typfamiljerna så hittar du mer info och länkar till rapporten här.

Men om man nu kommer fram till att många familjer kan spara så mycket som 15 000-25 000 kr i månaden har man kanske dragit till det extrema på kostnaderna kanske någon tänker? Nej det tycker jag faktiskt inte. Några förutsättningar som jag tycker bevisar det är:

- De har räknat amortering som en kostnad, dvs amorteringen skulle kunna läggas på det möjliga sparandet om man som de flesta betraktar amortering som en typ av sparande snarare än kostnad. Amorteringen uppgår till 2% om året.
- Belåningsgraden är relativt hög med 75% vilket medför högre ränta och amortering än för den som bott  tex 10 år i bostaden och hunnit amortera ner lånet. Man räknar dessutom med rätt stora boenden (tex 57 kvm för ensamstående utan barn och 78 kvm för sammanboende utan barn).
- De har räknat med 2 770 kr i matkostnad per vuxen vilket jag tycker är relativt högt.
- De har räknat med busskort 12 månader per år. Kanske kan man cykla till jobbet i alla fall någon månad före och efter semstern varje år och hoppa över busskorten under semestern?
- Inkomsterna är beräknade som medianinkomster.

Det är så klart ingen mening att sitta och läsa i en rapport vad en genomsnittlig familj kan spara varje månad baserat på att de som gjort rapporten gjort vissa antaganden om vitvarornas livslängd, busskort, avstånd till arbete och barnomsorg etc. Utan jag tycker man kan se rapporten som lite inspiration och en ögonöppnare för de som anser det omöjligt att spara 5 000 i månaden. Sen får man så klart värdera varje kostnad i sin egen ekonomi och hitta en rimlig nivå. Man kanske ska se tex 20 000 kr i möjligt sparande som en pott som kan fördelas mellan lyx man unnar sig och sparande. Men då vara medveten om att det som inte sparas är just lyx som man medvetet unnar sig, ingen mänslig rättighet som krävs för överlevnad.

Jag tycker också rapporten belyser en intressant sak att lönerna har gått upp betydligt mer än inflationen under många år. Dessutom har skatt på arbete och ränta på bolån minskat. Så just nu är förutsättningarna "allt annat lika" betydligt bättre för att spara för en vanlig familj jämfört med när jag började spara på riktigt 2005. Trots det pratar många sparekonomer fortfarande om att 10% av lönen i sparande är ett bra riktvärde. Samma riktvärde såg jag på många håll redan 2005. Då är frågan om man inte borde passa på och spara lite mer under goda år när möjligheten finns? För inte kan väl sparekonomerna mena att man ska minska sitt sparande till under 10% om räntan på bolånen stiger med några procentenheter och jobbskatteavdraget slopas?