Det du skriver visar på att det finns, för oss som lever i sverige i denna tid med möjlighet att jobba och tjäna pengar, stora möjligheter till att göra egna val och gå sin egen väg.

Ibland är det ju så att personer inte förstår / har insikt. Jag tänker också på att det är ”svårt” för många att göra egna val, göra något som andra inte riktigt gör om det sticker ut för mycket mot vad som är vanligt.

För egen del så berättar jag inte för speciellt många att jag jobbat för att vara ekonomiskt oberoende och nu är det. Funderar på om jag borde var mer öppen med det, egentligen är det ju en riktigt cool grej som jag är riktigt stolt över: att jobba ihop en förmögenhet som är så stor att jag väljer själv om / hur jag vill jobba.

Mi30; jag antar att du mest får mail mm med andemeningen ”fasen vad coolt gjort” snarare än neg?

"Att vi måste jobba längre kanske stämmer på samhällsnivå, men absolut inte på individnivå."

Problemet är väl att oförändrad pensionsålder skulle kräva ökade avsättningar för pensioner, som för löntagare och arbetsgivare skulle fungera på samma sätt som en skattehöjning och därför minska arbetsutbudet, vilket inte vore bra för samhällsekonomin. Då har det till och med betydelse om avsättningen är 17 eller 18 procent.

Ett långsiktigt privat sparande så som du beskriver har förstås inte den effekten. Det skulle ju till och med kunna öka arbetsutbudet (se bara på Onkel Tom för några år sedan)!

I och med att förutsättningarna för långsiktigt privat sparande är så bra i här i landet (förutsatt att man tänker bo kvar här och dra nytta av alla skatteinbetalningar också) så är väl frågan snarast hur man får fler unga att göra ett aktivt val när det gäller hur länge de vill jobba.

Jag tror också att det handlar om att göra det möjligt att göra olika val i olika perioder av livet, inte bara gå i pension. Gå ned i arbetstid om man får barn. Studera för att byta riktning mitt i livet. Kunna frigöra kapital i bostad genom en fungerande hyresmarknad (dvs "marknadshyror"). Här finns många fler låsningar än när det gäller pensionsålder.

Absolut är det som du säger om man har ett jobb med kollektivavtalsenlig lön på heltid eller nästan heltid. Man får dock inte glömma att det ändå är en ganska stor del av befolkningen som p.g.a. t.ex. arbetslöshet inte kan ”nettospara” varje år de finns tillgängliga för arbetsmarknaden utan i stället går back. Dessutom är det vanligare med arbetslöshet i relativt långa perioder bland de med låga inkomster.

Arbetslösheten är ju ofta väldigt ojämnt fördelad. Jag och många andra som är uppväxta i en medelklassbubbla där arbetslöshet är ett okänt begrepp, hjälp från föräldrar en självklarhet och högskoleutbildning det mest självklara som finns. Det är inte bara hur hårt man arbetar som påverkar hur det går för en i livet.... IQ och uppväxt spelar en stor roll.....

Hej du skrev för längesen att du rekommenderade Lysa. Hur har det gått med det? Har du fortfarande pengar där?

Jag inser att vi behöver jobba fler år om vi lever längre men jag förstår inte varför det måste ske när man är över 65 år.
Sverige är unikt då det gäller medianåldern för när vi börjar jobba, tror det är typ 29 år.
Kombinera det sedan med att vi har en massa tid då vi inte lönearbetar typ föräldradagar, VAB och vad det nu heter.

Om vi studerar klart och börjar jobba vid 25 år skulle det med ränta på ränta kunna göra att vi inte behöver jobba tills vi blir 69 år.

Ta de ungdomar som inte har läggning/intresse för att läsa en massa teori utan börja jobba tidigt tex vid 18 år och ofta med fysiskt ansträngande jobb deras kroppar klarar inte att jobba till de blir 65 år.
Räknar man antalet arbetsår till pension blir det mer rättvist och humant.

Sambon har jobbat in vården och skadat kroppen och hon är bara 58 år och att jobba till 67 år kommer inte att gå, hennes kropp är redan utsliten.

Det borde vara antal arbetsår som skall räknas oavsett när man börjar jobba.

Jag inser att vi behöver jobba fler år om vi lever längre men jag förstår inte varför det måste ske när man är över 65 år.
Sverige är unikt då det gäller medianåldern för när vi börjar jobba, tror det är typ 29 år.
Kombinera det sedan med att vi har en massa tid då vi inte lönearbetar typ föräldradagar, VAB och vad det nu heter.

Om vi studerar klart och börjar jobba vid 25 år skulle det med ränta på ränta kunna göra att vi inte behöver jobba tills vi blir 69 år.

Ta de ungdomar som inte har läggning/intresse för att läsa en massa teori utan börja jobba tidigt tex vid 18 år och ofta med fysiskt ansträngande jobb deras kroppar klarar inte att jobba till de blir 65 år.
Räknar man antalet arbetsår till pension blir det mer rättvist och humant.

Sambon har jobbat in vården och skadat kroppen och hon är bara 58 år och att jobba till 67 år kommer inte att gå, hennes kropp är redan utsliten.

Det borde vara antal arbetsår som skall räknas oavsett när man börjar jobba.

Jag inser att vi behöver jobba fler år om vi lever längre men jag förstår inte varför det måste ske när man är över 65 år.
Sverige är unikt då det gäller medianåldern för när vi börjar jobba, tror det är typ 29 år.
Kombinera det sedan med att vi har en massa tid då vi inte lönearbetar typ föräldradagar, VAB och vad det nu heter.

Om vi studerar klart och börjar jobba vid 25 år skulle det med ränta på ränta kunna göra att vi inte behöver jobba tills vi blir 69 år.

Ta de ungdomar som inte har läggning/intresse för att läsa en massa teori utan börja jobba tidigt tex vid 18 år och ofta med fysiskt ansträngande jobb deras kroppar klarar inte att jobba till de blir 65 år.
Räknar man antalet arbetsår till pension blir det mer rättvist och humant.

Sambon har jobbat in vården och skadat kroppen och hon är bara 58 år och att jobba till 67 år kommer inte att gå, hennes kropp är redan utsliten.

Det borde vara antal arbetsår som skall räknas oavsett när man börjar jobba.

Svår ekvation det där med att jobba till efter 65 eftersom INGA företag vill anställa någon som är över 50.