
Taggar
Fullbevakade bolag
- Se fullbevakad bolagspresentation
Concejo är ett investmentföretag som genom långsiktigt engagemang i mindre onoterade bolag verkar för tillväxt och värdeskapande. Bolaget investerar huvudsakligen inom industrisektorn.
- Se fullbevakad bolagspresentation
Irisity verkar i en turbulent värld där övervakning har genomgått ett gigantiskt skifte från ifrågasatt integritetshot till självklar trygghetsfaktor.
- Se fullbevakad bolagspresentation
Fastpartner är ett fastighetsbolag som äger, utvecklar och förvaltar en bred portfölj av kommersiella fastigheterna. Fokus ligger på expansiva områden och Sveriges största befolkningscentrum.

Irisity är ett världsledande mjukvaruföretag inom teknologin för
intelligenta kameralösningar. Med hjälp av proaktivt arbetande och
självlärande algoritmer skapar Irisity kameralösningar som är
speciellt anpassade för en mängd applikationsområden i samhället
såsom skolgårdar, nattlig övervakning av äldre i hemmet och
bevakning av olika typer av skyddsområden. Irisity erbjuder sina
kunder en kostnadseffektiv, prediktiv bevakningslösning med hög
precision. Bevakningen sker i realtid vilket minskar responstiden
samt ökar möjligheterna att agera prediktivt. Irisitys huvudkontor
ligger i Göteborg.

Fastpartner (tidigare “Fastighetspartner”) är ett svenskt fastighetsbolag
som utvecklar och förvaltar kommersiella fastigheter. Hyresgästerna
består av allt från nystartade bolag till ledande industribolag och
samhällsbolag. Majoriteten av hyresintäkterna kommer från
Stockholmsområdet men övrigt fastighetsbestånd är spritt över
Sveriges storstadsområden och expansiva orter. VD och storägare
i Fastpartner är Sven-Olof Johansson med lång erfarenhet inom
finans- och fastighetsbranschen.
SBB fokuserar främst på fastigheter inom två segment: bostäder
och samhällsfastigheter. Portföljen innehåller även till viss del
andra typer av fastigheter där avsikten primärt är att driva detaljplan
för att utveckla bostadsfastigheter. Strategin är att delar av
fastighetsbeståndet ska bestå av kassaflödesfastigheter med
identifierad utvecklingspotential. Bolaget förvärvar aldrig råmark,
utan utvecklar enbart detaljplan på kassaflödesgenererande fastigheter.
→ Se fullbevakad bolagspresentation
Nyfosa är ett svenskt fastighetsbolag med opportunistiskt nisch
som möjliggör slagkraftiga förvärv med fria mandat. Med fokus på
investeringen verkar Nyfosa för att bygga ett hållbart kassaflöde
och addera värde till fastighetsportföljen. Nyfosas
fastighetsbeståndet är belägna i tillväxtkommuner i Sverige och
Finland.
→ Se fullbevakad bolagspresentation
Maha Energy är en internationell producent inom gas- och
oljesektorn vars inriktning är att köpa och utveckla tidigare
upptäckta men tidigare underpresterande kolvätetillgångar samt
genomföra egen prospektering. Utvinningstekniken bygger på
moderna ingenjörskonst under samlingsbegreppet
Enhanced Oil Recovery. Maha Energy är verksamma i Brasilien, USA
och Oman.
→ Se fullbevakad bolagspresentation
NFO Drives utvecklar och tillverkar frekvensomriktare för
störningsfri styrning av elmotorer för energieffektivisering av
ventilation- och pumpanläggningar samt maskiner. NFO Drives
patenterade teknik kan ge energibesparingar på upp till 70 procent
utan att ge störningar på omgivande teknisk utrustning.

Jag fick en fråga från en läsare för ungefär en vecka sedan som jag funderat på en del sedan dess. Läsaren i fråga var ungefär ett år ifrån att kunna sluta jobba och börja leva på det ihopsparade kapitalet. Men frågan gällde inte de vanliga och praktiska frågorna i stil med hur mycket pengar som behövdes, hur mycket som kunde tas ut varje år, om det är klokt att ha en årslön utanför börsen eller något liknande. Frågeställaren hade istället en helt annan fundering och oro inför det stundande livet fritt från lönearbete.
Frågan löd (förkortad och lite omskriven av mig):
"Om man jobbar mycket och lever billigt och kan spara 30 000 kr i månaden så kan man acceptera att livet är rätt hårt och tråkigt under den fasen. Eftersom varje månad som går skapar möjligheter för framtiden så känns det ok att livet inte är perfekt här och nu. Man lägger här och nu ner ett jobb som gör att det ska bli bättre i framtiden. Den dagen man ska njuta av allt hårt jobb så blir kraven mycket större. Och därmed risken för besvikelse större."
Egentligen är det väl lite samma sak som alla heltidsarbetare med semester i så fall borde uppleva varje år? Under 47-48 veckor per år jobbar de och sliter och sparar ihop till 4-5 veckors semester. Och det finns kanske många som upplevt det att semestern inte blir så fantastisk som man tänkt sig och sett fram emot. Så till viss del förstår jag tanken i frågan.
Jag tänker mig själv att risken är extra stor för en person som känner att den har lite svårt att komma sig för och göra saker och ta tag olika grejer. Man kanske gillar att aktivera sig men är lite lat i grunden. Eller egentligen gillar att träffa folk men samtidigt är lite blyg och introvert. Under en period där fokus ligger på att spara pengar kan det då gå att motivera att jobba så mycket som möjligt och göra så lite som möjligt annat. Att bara jobba och sen gå hem och ligga i sängen och stirra upp i taket är egentligen inte så kul. Men det går att förklara bort med att det fyller ett större syfte och är bra för sparkvoten och framtiden. Den dagen du inte längre ska spara några pengar går det inte att motivera ett liv där du inte tar tag i saker och gör allt det du egentligen vill fylla dagarna med.
Ser man tillbaka på en månad utan jobb med att man bara legat hemma i lägenheten hela månaden så kanske missnöjet blir större än vad det hade blivit om månaden i alla fall medfört ett sparande på 30 000 kr och en tro på att det i framtiden ska föra något gott med sig. Så en månad som bara varit en 3a på skala 1-10 i händelser/upplevelser vägs upp av ett sparande på 30 000 kr vilket gör att betyget blir en 7a. Den dagen det inte finns något sparande att lägga i vågskålen måste man skapa 7an eller ännu hellre 9an själv.
Ja det kanske ligger något i det hela? Jag vet faktiskt inte riktigt hur stor risken är. Känner ni igen förhågan från frågeställaren oavsett om ni är tidigt eller sent i er sparresa?
Själv är jag mycket mer nöjd med livet sen jag slutade jobba. Men då vi ännu inte plockat ut pengar ur portföljen kanske vi till viss del "dopat" känslan med att vi på sätt och vis fortfarande bygger inför framtiden. Om det nu ligger något i frågeställarens farhåga.
Jag hoppas jag tolkat frågan rätt och att ni förstår ungefär hur tankarna går. Vad tror ni?
Bra fråga. Utan att ha läst originalet så gissar jag att frågan gäller att det kan vara svårare motivera sig till en motsvarande sparsam livsstil som under fasen fram till hen slutar jobba. Dvs att FIRE-talet antagligen är lite lågt i förhållande till önskad livsstil (antagligen i syfte att kunna sluta lönejobb så tidigt som möjligt. ) Eller?
Nej. Det handlade nog bara om rädslan för en känsla av tomhet och besvikelse när man sitter där med alla miljoner och ska leva det fantastiska liv som man jobbat så hårt för att uppnå.
Jag tror det finns lika många svar på frågan som personer som är i en sparresa. Det är nog väldigt individuellt utifrån vart man vill hitta balansen i sparande/levande. För mig är det fortfarande viktigt att leva här och nu och inte fokusera allt för mycket på vad jag lägger undan. Jag har iofs många år kvar i ekorrhjulet innan jag kan sluta jobba eller känner för att gå ner i arbetstid. Visst kommer det och går bättre eller sämre månader men jag själv kopplar nog inte mitt sparande till huruvida det är en bra eller dålig månad som passerat. Jag vill inte vakna upp i framtiden med tanken att jag nu kan gå ner i arbetstid men att jag inte levt mitt liv fullt ut den senaste tiden (eller exempelvis känna en ångest över onödiga utgifter).
Sedan kan jag såklart se att jag tänker såhär just nu (kanske utifrån att det är just flera år kvar i min resa) och att hela mitt resonemang ändras med tidens gång och ju närmre jag kommer slutmålet att gå ner i arbetstid. Mycket intressant frågeställning.
MVH VGI
Hej,
Jag och frugan har diskuterat det här ganska mycket, vi har kommit fram till att vi behöver ha det vi skall syssla med efter vi går hem från jobbet igång redan innan vi slutar jobba. Men att vi kan skala upp, tex har vi lite djur för självhushåll, när vi inte har en anställning kan vi ha lite fler. Jag har lite snickerimaskiner och skulle kunna bygga möbler, men nu har jag inte tid utan får nöja mej med att göra dom mest nödvändiga jobben på huset.
För min del är planerad exit ungefär när mina föräldrar går i pension, vi har redan projekt ihop vilket vi med all sannolikhet kommer ha framgent också. Att skaffa f-skatt och bli lite byasmed är väl också en del av planen.
Har även lite större renoveringar på huset och uthusen som inte är akuta som jag tänker skjuta på tills jag släppt min fastanställning.
Så vi försöker göra nu vad vi vill göra sen, bara i mindre omfattning.
Håller med ovan. Jag tror det gäller att sparka igång aktiviteter innan man slutar. Vi slutar ju att jobba för att få mer tid, men tid till vaddå? Om du inte vet så kanske du inte är mogen att ta steget.
Nu är ju sparandet precis som du säger ett roligt projekt som motiverar och engagerar, men sen då?
Känner man som Farbror Fri att man fortfarande ska leva billigt så är ju det i sig ett projekt men jag har saker jag vill göra med min tid. Resa tex och det är ofta inte billigt. Det kan vara, men jag vill inte snåla.
Jag skulle däremot inte sluta jobba innan barnen flugit ut eller åtminstone var så stora att de kan lämnas ensamma.
Frihet som jag menar är inte att vara hemma-mamma och sköta hus och serva barnen. Jag har ynnesten att alltid kunna jobba mycket hemifrån så jag har fortfarande kunnat vara närvarande och i och med alla resor så tillbringar vi kvalitetstid ihop, iväg från alla tv-spel, aktiviteter och läxor.
Men att vara fri och behöva tillbringa tiden i huset är inget värt för min del.
Så så länge jag har barn hemma så bor jag där jag bor och kan lika gärna jobba. SEN flyttar jag till ett trevligare ställe som passar det utbud som jag önskar ha runt knuten.
Därför kommer jag vara runt 58 år när jag slutar arbeta. Och de extra åren räcker bra för mig.
Minns hur jag träffade en person på en kurs som berättade att han var på en bilmässa och blev riktigt förtjust i en Lotus. Det var flera års leveranstid. Han lade en order utan att ha pengar. Han hade detta som sparmål och jobbade som sjutton och sparade och kunde betala bilen.
Jag trodde han skulle berätta att det var kul ett tag med bilen men sedan lite tomt. Men han var nöjd, framförallt så var han så stolt över att han satt en mål och kunnat uppnå det. Han pratade mer om att han lyckat med det än om själva bilen.
Boye pratar ju om resan som gör mödan värd och det verkar varit så för den här personen.
För egen del så har jag aldrig sparat sådär extremt. Det kan ju vara jobbigt men kanske också givande, man får en känsla av att klara av att uppnå något som varit svårt och det i sig kan ha ett värde.
Tack för alla kommentarer! Då jag inte personligen känner igen mig i frågan (jag tyckte faktiskt det var både roligt att spara och nu att leva mer fritt och har varit förskonad från att må dåligt) så brottas jag lite med att själv sätta mig in i de olika aspekterna. Men tycker ändå det finns något intressant där.
Kanske finns det en liknelse inom idrottens värld där det varit en hel del snack om psykisk ohälsa den senaste tiden?
Här förväntar sig inte idrottarna att det ska vara jätteroligt att träna hårt i en källare ett halvår innan OS. Men de biter ihop och accepterar att livet inte är fantastiskt alla dagar och drömmen om OS gör att det hela ändå känns meningsfullt.
Sen när OS väl kommer så finns risk att det blir en besvikelse. Vi har ju sett exempel både på psykisk ohälsa bland de som inte lyckats med sina mål och blir besvikna och självkritiska, men även bland OS-guldvinnare under pågående karriär, där man som utomstående tänker att allt borde vara på topp. Och sen har vi dessutom de som får problem efter karriären när strålkastarljuset slocknar.
Otroligt intressant att läsa alla funderingar, jag tror som många är inne på att ha något planerat vid tidpunkten för exit. Jag skulle själv gärna hjälpa både föreningar och släktingar med diverse projekt som många andra kanske inte har tid med.Att ge något tillbaka gör att man känner tillhörighet och att man blir uppskattad som person. Jag känner mig inte heller främmande för att skaffa ett AB själv som man kan skrota runt med om man har lust.
så jäkla intressant!
Miljonären, jag har faktiskt förvånas över att du är så nöjd med ett liv med så enkla vanor.
Hade du även mått bra utan att blogga/skriva böcker om sparande?
För min del hade jag behövt en mening i tillvaron.
Jag antar att aktieintresset och sparandet för många är meningsskapande och ger ett sammanhang att verka i.
Därför kan det nog kännas negativt att uppnå sitt mål. Om inte sparandet från början var ett intresse utan endast ett medel att nå ekonomisk frihet.
”…sökandes mål och mening…”
”…the pursuit of happiness…”
Det finns inget slutmål. Det är väl därför som vägen till ekonomisk frihet inte slutar i ett ”happily ever after”. Det är endast en fasövergång där vi behöver fylla en mening och ett sammanhang med ett annat. Vad detta är avgörs av vår personlighet och våra förmågor. (Enbart ”nöje” eller ”bekvämlighet” kommer aldrig vara tillräckligt.)
Och instämmer att det är intressant och imponerande att MI verkar lyckats så bra med denna övergång.
Stubben: Jag har inte skrivit någon bok på flera år så dessa har inte påverkat det fria livet så mycket. Men hade jag inte haft bloggen hade jag nog fått hitta på något annat som tagit motsvarande energi och fast punkt i tillvaron. Bloggen och kontakten med er läsare och folk jag lärt känna via bloggen har verkligen tillfört saker till mitt liv.
Håller med om att sparandet och investeringar som intresse för mig varit helt annorlunda än om jag bara månadssparat i en indexfond via autogiro i 15 år och som numera spottade ut 4% delat på 12 den 25e varje månad.
Men månadssparande i indexfond är ju toppen för den som verkligen vill kunna lägga allt fokus på något annat eller saknar intresset.
Har sagt det förut mer eller mindre men jag tycker inte du kan jämföra ditt liv som fri med en som gör en 'riktig FIRE' och som verkligen 'hoppar av' pga ni fortfarande har en inkomst varje månad (det är i och för sig inte ditt fel att folk fråga dig ändå om det) - styrkan du har (enligt min mening) beträffande egen erfarenhet är uppbyggnadsfasen tycker jag snarare än uttagsfasen/förverklighetsfasen. Men hur som helst så är det en interessant fråga
Hej MI30,
Har dina böcker och besöker bloggen flitigt - tack för all inspiration!
Jag håller med frågeställaren till 100%!
Jag tror att bakgrunden till känslan är om man har en krävande arbetssituation och vardag i ackumulationsfasen som gör att man längtar efter ngt annat utan att riktigt ha energi till att lägga på andra aktiviteter.
Det är så lätt att känna att man längtar efter ngt annat utan att veta riktigt efter vad.
I mitt fall gör det även att bristen på klar riktning att jag arbetar vidare utan att egentligen behöva pengarna. Jag känner att om jag slutar jobba så vill jag att livet blir riktigt mkt bättre och just nu inte hur det skulle bli det och då känner jag att jag lika gärna kan fortsätta arbeta.
Kanske långt inpass och inte exakt samma situation men tror ändå att känslan påminner om frågeställaren,
//JK
Jag kan känna igen det här till stor del.
Om en månad på jobbet har varit trist och kass på en massa olika sätt, kan man ändå trösta sig med att ha sparat XX 000 och kommit närmare sitt mål.
På liknande sätt kan jag efter en dålig dag på jobbet ändå trösta mig med att jag har gjort någon slags nytta under dagen, även om det inte var så kul att utföra.
Tar man bort jobbet från exemplen ovan så har man inget att trösta sig med om dagen eller månaden inte har varit så kul. Man har inte gjort någon särskild nytta, man har inte kommit närmare något mål.
Det kan i sin tur leda till att man fastnar i grubblerier om varför man mår dåligt när man är fri att göra vad man vill.