Leva i nuet

Jag såg idag på EFNs program Ekonomihjälpen som handlade om FIRE, dvs att kunna sluta jobba långt innan normal pensionsålder. En fråga som då kom upp som jag tänkte skriva lite om var risken med att inte klara av att leva i nuet under tiden man jobbar mot den tidiga pensionen. Dvs att man gör uppoffringar här och nu för att få det bättre i framtiden, vilket om det går för långt kan göra livet här och nu sämre.

Det ligger så klart lite i denna farhåga, men det är enligt mig i så fall en risk med allt sparande. Inte just sparande till tidig pensionering. Allt sparade är en form av uppskjuten konsumtion och själva grunden är att man med hjälp av avkastning ska kunna avstå något litet och få tillbaka något större.

Man kan så klart lägga upp det på lite olika sätt, men grunden i FIRE ändå i de flesta fall att man lever billigt under tiden man jobbar för att sen fortsätta leva ungefär lika billigt efter att man slutat jobba. Dvs man avstår inte konsumtion här och nu främst för att kunna konsumera mycket mer i framtiden, utan man avstår konsumtion här och nu för att frigöra tid och skapa frihet i framtiden.

Så om man är missnöjd med sitt liv när man jobbar och sparar en stor del av lönen så får man fundera på varför man är missnöjd. Är det för att man inte får spendera mer pengar eller är det för att man måste jobba 40 timmar i veckan? Om det största skälet till missnöjet är att man måste spara pengar och inte kan äta ute så ofta som man önskar är nog inte en tidig pensionering lösningen, då kanske du istället ska spara lite mindre och jobba några år extra. För att kunna äta ute både innan och efter pensioneringen. Om det nu är viktigt att äta ute ofta.

Sen kan man så klart som jag gjorde lägga in några riktigt sparsamma år i början för att få riktig fart på pengamaskinen och låta ett så stort kapital som möjligt få jobba så många år som möjligt. Jag resonerade så att ett sparande 2007 är mer värt än ett sparande 2017 och levde därför betydligt mer sparsamt 2007 än 2017. Men då var det ett frivilligt val som grundtanken var att köra några år och med vetskapen om att jag ändå skulle kunna sluta jobba väldigt tidigt även om jag skulle dra ner sparkvoten ett antal procent. Hade jag börjat vantrivas på något sätt hade det varit enkelt att minska sparandet något.

Sen ska jag inte sticka under stol med att det för mig och många andra finns en viss glädje i att göra uppoffringar nu för att få mer tillbaka i framtiden. Precis som att många gillar fredagar mer än söndagar. Trots att man behöver jobba på fredagen och får vara ledig på söndagen så känns det bra att ha något att se fram emot.

Slutsatsen för min del blir att det funkar utmärkt att hitta en nivå av konsumtion som man trivs med och kan hålla långsiktigt. Så kan man köra på den nivån både under tiden man sparar ihop sitt kapital och under perioden man sen ska leva på kapitalet. Det finns alltså ingen logik i att man ska vantrivas eller lida ekonomiskt under tiden man sparar ihop sina pengar. Hitta istället en nivå som känns långsiktigt hållbar och lägg eventuellt till kortare frivilliga perioder med lite högre sparande.

Med denna jämna förbrukning av pengar under hela livet ser det ut ungefär så här för en person som börjar jobba vid 25 års ålder:

70% sparkvot - pension vid 33
50% sparkvot - pension vid 40
30% sparkvot - pension vid 46