
Taggar
Fullbevakade bolag
- Se fullbevakad bolagspresentation
Rottneros är en producent av pappersmassa med en global försäljning. Vid Rottneros två svenska bruk – Vallvik och Rottneros – finns en produktionskapacitet om ca 440 000 ton massa per år. Vidare har Rottneros en ny satsning på fibertråg som bland annat används till paketering av livsmedel. Omvärldsfaktorer är av yttersta vikt där massapriset, valutaförändringar (USD, EUR) och insatsvarorna el, kemikalier och ved är de viktigaste.
- Se fullbevakad bolagspresentation
Livihop är verksamma inom vård- och omsorg och erbjuder tjänster inom personlig assistans för individer med olika funktionsnedsättning. Verksamheten bedrivs utifrån koncernens olika dotterbolag och tjänsterna innefattar hantering av personal, budgetering av assistanstimmar, samt kontroll över assistansens innehåll. Bolaget grundades under 2011 och har sitt huvudkontor i Stockholm.
Noteringen skedde i början av 2018 på First North. Koncernen har cirka 1000 medarbetare.
- Se fullbevakad bolagspresentation
Irisity verkar i en turbulent värld där övervakning har genomgått ett gigantiskt skifte från ifrågasatt integritetshot till självklar trygghetsfaktor.

Jag har ofta återkommit till att en sak som jag tror hjälpt mig mycket i min sparsamma livsstil med högt sparande var att jag började spara direkt när jag fick första jobbet. Eftersom jag klarade mig bra och trivdes bra med livet på en studentbudget blev det ganska naturligt att stoppa undan den delen av lönen som översteg studentbudgeten. I takt med att motivationen för sparandet steg lyckades jag under en period till och med sänka mina omkostnader lite jämfört med när jag några år tidigare hade varit student.
När man ska spara så mycket pengar som möjligt kommer man till en nivå där de sista hundralapparna i sparande blir rätt tuffa. Det är helt enkelt en mindre uppoffring att minska kostnaderna från 15.000 kr i månaden till 14.000 kr i månaden än att sänka kostnaderna från 8.000 kr till 7.000 kr. Så någonstans kommer man till en brytpunkt då det inte är lönt att spara ytterligare en krona. Den brytpunkten ligger så klart på helt olika ställen för olika personer. När man testat den gränsen och sen lägger på lite konsumtion har man istället nytta av att de sista sparade kronorna var så svåra, varje hundralapp man lägger tillbaka känns som den gör stor skillnad.
Nu upplever jag att jag lever betydligt mindre sparsamt än vad jag gjorde för 5-10 år sedan. Vi har skaffat bil, bor bra, lägger undan pengar till resor (även om det inte blev så mycket av det just under 2020), äter ute och beställer hämtmat regelbundet och har nästan alltid någon streamingtjänst. Vi har köpt ny TV, inredningsgrejer, mobiltelefon etc bara det senaste 1,5 året. För att nämna några exempel. Det gjorde att jag blev ganska chockad när jag för några dagar sen insåg att vår gemensamma månadsskostnad delat på två är lägre än vad studiemedlen är för 2021. Det vill säga vi skulle kunna leva på den här ekonomiska nivån om båda var studenter. Att vi lever dyrare nu, räknat i kronor, än som studenter verkar alltså helt kunna förklaras med inflationen. Om vi utgår ifrån att studiemedlen ungefär följt inflationen de senaste 15 åren.
Nu är ju siffrorna rätt kraftigt dopade av att vi äger vårt boende med väldigt låg belåning och dessutom med en ränta som är låg. Vi har de senaste åren haft en boendekostnad på under 4.000 kr i månaden, som alltså ska delas på två personer. Det blir så klart skillnad jämfört med en student utan kapital som hyr en liten etta för 6.000 kr i månaden som ska betalas hela själv. Dessutom har vi inget behov av att köpa kurslitteratur och som stadgad 40 åring är förmodligen festkontot lite lägre än för 20 åringen som flyttat till ny stad och ska lära känna nytt folk.
Men på något sätt känns det ändå som vi hackat själva systemet. När man kan hitta ett grundupplägg man trivs med när det kommer till boende, mat och räkningar som landar på 4.500 kr i månaden per person och sen kan spendera ytterligare 6.000 kr per person på sånt som uppfattas som ren lyx för att landa på 10.500 kr i månaden jämfört med studiemedlen som för 2021 ligger på 10.900 kr vid heltidsstudier (bidrag och lån ihop).
Som jämförelse till våra genomsnittliga kostnader på runt 20.000 kr i månaden kan nämnas av vi enligt 4% regeln skulle kunna plocka ut runt 35.000 kr i månaden från portföljen. Till det får man lägga inkomst från extrajobb och allt pensionskapital som visserligen är bundet minst 15 år till, men som i framtiden kommer kunna stärka upp kalkylen. Det känns som vi kommer klara oss...
Hej! Det känns ibland som att du fastnat i dina egna referensramar. Du har otroligt stora möjligheter att vidga dem. De perioder i mitt liv minns bäst är när jag bott i andra länder under långa perioder (ett år ena gången, sex månader andra). Det är något helt annat än charter, du borde testa :)
Jag räknar med att hinna testa både det ena och det andra de kommande 50 åren. Fokus det närmaste året kommer bli flytt inom Sverige och komma i ordning där. Men efter det utesluter vi absolut inte att bo utomlands under perioder.
Grattis och tack för att du fick mig att tycka sparande är roligt
Som student (utan extrajobb) klarar jag mig absolut, men känner inte att jag har råd med allt jag skulle vilja göra. Min största utgift är helt klart boende. Bor i en studentkorridor (ett litet rum där jag delar kök med åtta andra), hyr i första hand av företag som är skapat av de lokala kårerna, det är alltså i stort sett omöjligt för mig att sänka min boendekostnad som är min hyra på ca 4000kr.
Lägger inte undan till resor, äter inte ute regelbundet etc. Jag har varken bil eller månadskort.
Jag klagar absolut inte och hör ofta historier från äldre personer som berättar att de fick vända på varje krona som studenter, så har jag det verkligen inte. MEN när jag väl börjar arbeta kommer jag garanterat vilja (och behöva) spendera mer än jag gör idag, bara boende räknar jag kommer bli dubbla kostnaden, om det ens räcker.
Det jag ångrar mest med min studietid är att jag flyttade hemmifrån istället för att fortsätta bo hemma och studera i min hemstad, de första två åren hyrde jag i andra hand till en väldigt hög kostnad vilket omöjliggjorde allt sparande. Nu kommer jag vara tvingad att hyra även när jag studerat klart då det saknas pengar till insats.
tack för bra inlägg! Du skriver att du har en känsla av att ”hackat systemet” och jag kan känna igen mig i detta. Jag kan fortfarande känna att det lite känns overkligt att faktiskt kunna ha denna ekonomiska frihet. Och att det känns nästa för bra för att vara sant om man ska våga tänka på / räkna med att kunna ta ut 4% + pension så småningom.
4000 boende kostnad. Löjligt lite. På två dessutom m. Vad ingår i de 4000? El, vatten sopor värme skatt? Eller bara ränta och avgift?
Ekonomistudenten: Tycker inte du ska stressa. Jag flyttade också hemifrån när jag började plugga och tyckte det var en bra erfarenhet. Sen var läget lite annorlunda då eftersom det var lättare att komma in på bostadsmarknaden redan vid första jobbet då man kunde köpa en lägenhet i förort till Stockholm för runt 500k.
Johann: "Allt" ingår dvs avgift, ränta, varmvatten, tv, internet och el. Det är en bostadsrätt på ca 60 kvadrat.
Det är ju det klassiska att de rika bli rikare och att det är dyrt att vara fattig (och att kunna dela kostnader mellan två personer är fördelaktigt). Kanske mer att du är en vinnare i systemet än att det har hackats
Ja helt rätt. Det är egentligen inget hack utan mer en positiv spiral. Precis som de som är med i lyxfällan snabbt kommer i en negativ spiral i form av oöppnade brev och sms-lån så kan man komma i en positiv spiral. Något i stil med: Låg boendekostnad --> möjlighet att spara mer -> större kapital -> bättre lånevillkor -> lägre boendekostnad -> kan spara ännu mer.
@N
Att rika blir rikare stämmer ofta men det stämmer också att många rika blir fattiga.
Skulle nog säga att det är ett val ifall man ska bli rik men att man har lite olika utgångsposition och möjlighet, främst handlar det egentligen om kring hur man prioriterar sina pengar.
Det är ju alltid lätt att titta på dem som nått till FIRE och avundas dem, men man glömmer ju då lätt allt slit bakom.
Har våran familj med 3 barn och mindre än två medelinkomster och inget arv eller kapital att börja med lyckat ta oss till ekonomiskt oberoende på några år så kan nog alla kunna det bara man är villig att leva lite annorlunda och dra ner på kostnader och investera klokt (detta behöver inte betyda leva dåligt!)
Mvh Kemoko