Betraktelser kring valfläsk och budgetutspel
För några år sedan skrev jag om hur jag och en släkting kommit i en diskussion där vi pratade om boränta och ISK-skatt och hur förändring av dessa påverkade vår ekonomi.
Han hade bolån som var runt 20 gånger större än kapitalet på ISK och jag hade kapital i ISK och KF som var ungefär 35 gånger större än bolånet. Dvs skillnaden av de bådas effekt på vår respektive ekonomi blev en faktor på 700 gånger. ISK-skatten var en total ickefråga för honom jämfört med varje 10-dels procentenhet skillnad i boränta och tvärt om för min del. Jag är så klart medveten det vår ekonomi som sticker ut från det genomsnittliga.
Nu har jag återigen blivit måmind om det samma. Trots att vi med deltidsjobb och rimligt uttag från portföljen har en löpande ekonomi som är ganska typisk för en svensk familj med två heltidsarbetande vuxna. Men nu när olika budgetutspel duggar tätt samtidigt så tar jag emot det mesta med en axelryckning när det kommer effekt för vår del. Inga barn, ingen pension än på många år och väldigt lite jobb gör att maxtaxa på förskola, förändrat grundavdrag på pension och ytterligare ett jobbskatteavdrag är ickefrågor för mig personligen.
Vi använder visserligen el och handlar mat. Så sänkt elskatt med 10 öre per kWh och halverad matmoms blir ändå några kronor om det blir verklighet.
Men jämfört med statslåneräntan den sista november som sätter kapitalskatten för nästa år blir allt annat bara brus och felräkningspengar. Och tyvärr ser det inte så lovande ut.
Statslåneräntan är nära årshögsta (enbart slagen av några veckor i april) och klart högre än när det stämdes av i slutet av 2024. Med nuvarande ränta skulle schablonskatten bli klart över 1% per år. Ja förutom på de första 300 000 skattefria kronorna då.
Det kan alltså handla om runt 200 000 kr om året i schablonskatt för vår del. Lite beroende på hur börsen går och statslåneräntan utvecklar sig de närmaste månaderna. Varje 0,10 procentenhet skillnad i statslåneräntan ger ett antal tusenlappar i skillnad. Vilket så klart gör att 1 000 kr om året i lägre elskatt inte känns som någon kioskvältare.
Nu klagar jag inte eller tycker synd om mig själv. Utan som vanligt bevakar jag läget och försöker sedan anpassa val av konto, strategi för uttag, behov av extrajobb, uttag av överskott i firma som lön repsktive pensionsspar etc utifrån det som passar bäst. Det hela handlar bara om en betraktelse och påminnelse om att en FIRE-ekonomi är inte som andras. Även om månadsbudgeten och ekonomiska levnadsstandarden kan vara precis den samma som grannen så är det helt olika parametrar som påverkar när det kommer till skatter och det som kommer diskuteras i de flesta ekonomiska debatter fram till valet nästa år.