Serieslöseri

Jag såg i veckan serien Bibliotekstjuven på SVT, en 15 år gammal serie i tre delar som jag helt missat med Gustaf Skarsgård i huvudrollen. Se mer här.

Serien i tre delar är baserad på den sanna historien om en mellanchef på Kungliga biblioteket som stal och sålde böcker för nästan 10 miljoner. Det finns även en P1 dokumentär om det hela för den som blir intresserad och liksom mig bara har ett svagt minne av det hela från när det uppdagades för 20 år sedan.

Mannen dog utan några tillgångar att tala om så han hade på något sätt spenderat minst 1 miljon om året utöver sin vanliga lön. Exakt hur detta gick till i verkligheten tror jag inte är helt klarlagt, men i serien gick det till ungefär så här:

Killen hade komplex för sin arbetarklassbakgrund och dåliga ekonomi och var avundsjuk på de andra cheferna på biblioteket som umgicks med folk från akademin och rökte fina cigarrer. Han sket i att betala räkningarna och körde klassikern att lägga oöppnade brev med fakturor i en låda i hallen, men han hade fortfarande inga pengar till fina cigarrer. Så han lånade 5 000 kr mot att han skulle betala 10 000 kr om en vecka. Sen stal han några böcker om åkte utomlands för att sälja böckerna och när han fått bra med pengar blev det dyrt hotell och champagne på flyget på vägen hem och strax efter hemkomsten något mer dyrt som han absolut varken behövde eller hade råd med. Så det blev nya stölder och nya resor utomlands och nya flaskor champagne och ostron och taxiresor och några idiotiska beslut med skulder till fel personer som följd och snart var pengarna slut igen och det var dags för en ny stöld och en ny utlandsresa för att sälja stöldgodset.

Jag höll på att bli knäpp av att kolla på eländet. Det är inte så att det var första gången jag såg en film eller serie med en huvudperson som var en idiot. Låna pengar av fel personer, utföra kriminella handlingar, gå till prostituerade, ljuga etc har vi alla sett tusentals gånger i olika serier. Men just att vara i en ekonomisk knipa med skulder till kriminella och sen lyckas lösa det (visserligen med olagliga metoder som att stjäla böcker från sin arbetsplats) för att sedan ta in på lyxhotell och köpa champagne på flyget på vägen hem som delvis raserar lösningen och leder tillbaka till ruta minus två igen gjorde att det kliade i hela kroppen på mig.

Det är nog inte sedan jag såg Tusenbröder som jag blev lika irriterad på en serie senast. Där exakt samma beteende utspelade sig. Några killar startade måleri som gick helt ok men de sket i att betala skatt och slösade frisk och fick börja råna banker för att kunna slösa ännu friskare och precis som för bibliotekarien blev det lån till fel personer och nya rån och nytt skit som följd. Bara till följd av idiotiskt slöseri på ren skit med pengar de inte hade.

Nej hade dödssynderna skapats av mig och inte påve Gregorius hade de helt klart varit 8 till antalet istället för 7. Och slöseri hade varit den syndigaste dödssynden av de alla. Serien Bibliotekstjuven var i övrigt ganska seg och 3x1 timme är för mycket för att jag ska kunna rekommendera den till någon som har mindre fritid än mig, vilket väl är de flesta.