Livet som fri
Jag får ganska ofta frågan om det blivit som jag tänkt mig att sluta jobba. På sätt och vis är det en lite svår fråga då jag inte alltid kommer ihåg exakt hur jag tänkte mig att det skulle bli, trots att jag så klart tänkte på det här nästan dagligen i runt 10 år.
Om vi börjar med det ekonomiska så har det blivit mycket bättre än vad jag räknade med då inkomsterna för familjen varit högre än beräknat 2018-2021 och börsen dessutom gått mycket bättre än vad jag räknade med i mina defensiva antaganden. Det här tror jag är rätt vanligt då många som ägnar sig åt FIRE är försiktiga och räknar med 0 i inkomst, 0 i statlig pension och gärna är lite försiktig med 4% regeln som redan den är baserat på ett scenario runt de sämsta 1-10% av möjliga utfall. De flesta som slutar jobba inleder helt enkelt inte med en börsnedgång på 50% de första två åren utanför arbetslivet samtidigt som man givetvis måste ta höjd för det eftersom det skulle kunna hända.
Tittar vi utanför det ekonomiska så tror jag det blivit som jag tänkt på det mentala planet. Jag är mer harmonisk, nästan aldrig stressad eller orolig, somnar lättare på kvällen och sover nog runt 1 timme mer per dygn. Däremot har skillnaden blivit lite mindre än vad jag tänkte mig när det kommer till konkreta och praktiska saker i vardagslivet. Om jag tidigare jobbade 9 timmar och la 1 timme på transport till jobbet och sen hade 5 timmar utanför jobbet som jag gjorde X antal saker på så skulle man ju kunna tänka sig att det nu skulle bli 3X antal saker gjorda på en dag eftersom det finns 15 fria timmar istället för 5. Nu går det så klart inte att räkna sin fritid i "antal saker gjorda per dag" men jag hoppas ni förstår vad jag menar.
Jag har alltså absolut blivit mindre tidseffektiv. Förutom kunde jag göra något ärende som att hämta ut ett paket hos postombudet på vägen till jobbet även om det blev lite omväg och jag började jobba kl 8. Nu tänker jag att det där som tar 10 minuter att fixa får jag ta i imorgon eftermiddag för jag ska ju träffa Anders och spela badminton klockan 10 och sen är det ju dags för lunch.
En detalj i sammanhanget som kanske har med ålder att göra men som troligtvis har med mer fritid att göra är att jag har börjat uppskatta att äta frukost. Vilket jag aldrig gjort tidigare, inte ens på helgerna. Jag har ibland ätit frukost och då pliktskyldigt tryckt i mig något och under långa perioder har jag kört intermittent fasta enligt 16/8 dvs bara ätit lunch, mellanmål och middag. Men nu njuter jag verkligen av att äta frukost runt kl 8 varje morgon och har ytterst sällan något bokat innan kl 9.30. Och för första gången i mitt liv så tycker jag verkligen att kaffe smakar gott. Jag borde ju kunnat få denna upplevelse i alla fall på helgen tidigare, men kanske var två dagar av sju inte tillräckligt för att skapa vanan och börja uppskatta det?
Att jag skulle börja gilla att äta frukost och tycka det var gott att dricka kaffe hade jag aldrig trott skulle bli en av förändringarna av att jag slutade jobba. Kul att man kan överraska även sig själv ibland.