Blog Archive
Omoraliskt att inte jobba hela livet?
Jag har varit ganska förskonad från den värsta kritiken om att jag lever på systemet som har slutat att jobba och betala skatt redan innan jag fyllde 40. Som jag uppfattar det har vissa andra "profiler" blivit lite mer ifrågasatta på den punkten. Om det beror på att de har barn och därför i större utsträckning "belastar systemet" med barnbidrag och barnomsorg eller om jag hittills klarat mig för att jag fortfarande jobbar lite här och där och troligtvis fortfarande är en plusaffär för samhället vet jag inte. Men någonstans där i FIRE-diskussionen finns alltid frågan om vad som skulle hända om alla slutade jobba i förtid och om det verkligen är ok för någon med full kapacitet att inte jobba och därmed betala mindre skatt än man hade kunnat.
Det första argumentet vad som skulle hända om alla gjorde så tycker jag vi kan avfärda ganska omgående. För det första kommer inte "alla" göra det då det för gemene man är en ganska stor uppoffring att spara 40-80% av lönen. För det andra är det lika idiotiskt som att fråga en brevbärare hur samhället skulle funka om alla delade ut post hela dagarna, då skulle ju ingen släcka bränder eller jobba på sjukhus.
Om vi går vidare och tittar lite på det här med om det är omoraliskt att bara jobba halva arbetslivet för att den andra halvan leva på pengarna som sparats ihop så är det lite konstigt att det hos vissa väcker så starka känslor. Jag har aldrig hört samma argument mot någon som jobbar halvtid eller på ett lågavlönat jobb, alla lågavlönade bidrar ju med mindre skatteintäkter än vad de hade gjort som högavlönade.
Låt mig ta ett konkret exempel i Anna och Lisa som träffades redan i tonåren via sitt stora intresse fotografering. Båda var mycket talangfulla inom fotograferingen men valde olika karriärsvägar. Anna började jobba på reklambyrå där hon inriktat sig på fotografering av bilar till olika kataloger, hon gillar inte alls bilar men har lyckats hitta en nisch där hon får resa runt halva Europa och fota olika nya modeller. Hon tjänar bra och sparar mycket. Lisa gillar sin gamla kompis Anna som vän, men tycker samtidigt att hon sålt sig till de kommersiella krafterna. Själv jobbar hon med kostnärlig fotografering och säljer sina bilder via sin egna atelje. Det går väl inte lysande ekonomiskt men via låga omkostnader och lite stipender ibland så håller hon sig flytande.
Om Anna och Lisa spenderar lika mycket pengar varje månad trots att Anna tjänar dubbelt så mycket så kommer Anna kunna sluta jobba tidigare om hon vill. Men under sin livstid kommer Anna garanterat betala mycket mer skatt. Inte nog med att hon betalar en mycket högre procent i skatt på en högre lön, den dagen hon slutar jobba så kommer hon dessutom betala skatt på sitt ihopsparade och skattade kapital varje år resten av livet.
Så nästa gång ni hör någon kritisera den unga pensionären. Be dom kasta den första stenen i huvudet på någon lågavlönad istället.
Mycket bra inlägg som tydligt visar att det som är rätt för en person inte per automatik är rätt för nästa. Alla gör vi våra val och spelreglerna är förhållandevis lika för alla i Sverige.
/ https://tradevenue.se/Aktiepappa
Heh heh,
snacka om att provocera dom som valt att jobba och bränna allt innan nästa månadslön:-)
Men den typen av folk lär väl inte läsa din blogg så provokationen går kanske inte hem.
Annars håller jag med, var och en får göra som dom vill men den svenska modellen måste få in massor med slantar till skattevalven för att fungera. Man kanske skulle införa medborgarlön?
mvh
Om systemet bygger på att alla jobbar livet ut är systemet felkonstruerat. Istället bör man få stå för sin välfärd själv, då belastar man ingen annan. Oavsett om man jobbar eller inte.
Möjligen kan man undanta de som inte kan av medicinska skäl.
Frågan är i så fall var man drar gränsen. Utnyttjar man systemet ifall man går i pension vid 64 år? 61 år? 55 år? Enligt pensionsmyndigheten är min riktålder för pension 70 år. Vem utnyttjar vem egentligen?
@Groda: Medborgarlön har testats i Kanada, och folk fortsätta arbeta eller studera fast de kunde klara sig på lönen.
"Ett experiment i Kanada på 1970-talet då varje familj i staden Dauphin fick en summa pengar i fem år visade att fler unga började studera. Mikrolån till kvinnor i Indien har visat att en förutsägbar och regelbunden basinkomst till vuxna gör att alla i familjen mår bättre. Alkoholproblem minskar, barnen får bättre mat, människor vågar göra investeringar, starta företag och låta barnen gå en längre tid i skolan. Experiment i Kanada, Namibia och Indien pekar på ökad ekonomisk aktivitet, minskad kriminalitet och större utbildningsbenägenhet."
Hej!
Jag sparar också i aktier och drömmer om att kunna göra vad jag vill med min tid. Men jag håller inte med dig i det här inlägget. Alla skulle kanske inte börja leva på aktier men tycker du att det är rättvist mot andra medborgare som betalar din sjukhusräkning? Visst, du har betalat skatt under ditt verksamma arbetsliv, som är vadå 10-15år? Du skattar på ditt kapital men det är ju nån ynka % och inte som gemene man. Att man idoliserar FIRE är helt fel, när det är brist på arbetskraft. Hur ska då samhället går runt?
ANO: Säger du samma sak om personer som är arbetslösa?
Angående medborgarlön (Feb 14th 2019):
https://www.kela.fi/web/en/experimental-study-on-a-universal-basic-income
https://www.economist.com/finance-and-economics/2019/02/14/finlands-basi...
Tjena
En av anledningarna till att du slipper kritik är för att du gjort en "riktig" FIRE och inte en ihopsnickrad variant för att få massa gratis PR. Med riktig menar jag ett ordentligt sparkapital och inte räknar in pensionskapital och tillgångar som bostad osv. I mina ögon har du gjort det på riktigt.
För någon som vinner miljoner på lotto och därefter slutar jobba, tror ni liknande kritik framförs?
Känns ju bara som att de kommentarerna kommer av ren och skär avundsjuka.
Alla kommer inte kunna göra vad du gjort och speciellt inte de som gnäller och beklagar sig.
”Skomakare, bliv vid din läst”. Det är allt det handlar om. Människor som gör en ”klassresa” ekonomiskt och slutar arbeta anses vara smitare. Människor födda rika och som lever på sitt kapital livet igenom alternativt fattiga som lever på bidrag hela livet konstigt nog slipper kritik.
Bra inlägg!
Amen till allt det där!
Mvh,
Anneli
Att du ”lyckats” sluta jobba genom fokus och planering är inget ont för samhället.
Det innebär att de arbetet du inte utför nu görs av någon annan vilket borde kunna ses som en god gärning då denne person då inte är arbetslös.
Han/hon betalar ju då skatt istället för att gå på a-kassa eller bidrag.
Oavsett när man går i pension...För mig känns det viktigt att ha bidragit till samhället. Att ha gjort något samhällsnyttigt. Allt handlar inte om hur mycket skatt man betalat in. Även om man drar in massor av skatt kan man ha gjort mer skada än nytta.
Till Anon
Helt beroende på varför man är arbetslös. Är man sjukpensionär som inte kan jobba eller om man är en slapp bidragstagare som inte vill jobba. Det är alldeles för lätt att vara bidragstagare i Sverige, det borde skärpas och bli hårdare så att de som verkligen inte kan jobba får hjälp. Alla får dra ditt strå till stacken för att samhället skall gå runt. Att jobba 100% till pensionen är inte det jag menar att alla ska göra, men att "pensionera" sig vid 35-40 års åldern är inte heller okej. Såg när farbror fri blev intervjuad av SVT för två veckor sedan och man idoliserar han och hans familj samtidigt som arbetsförmedlingen/ text tv visar statistik 20 min innan att det fattas arbetskraft inom nästan alla yrken. Då är det något som är fel..
Det där är knepigt. Vi som blir sjuka med nån kronisk sjukdom (endometrios mitt fall) som inte vården prioriterar men försöker hålla ihop iaf och spar för att vi inte tror vi kommer hålla ett helt arbetsliv, hur ses det på oss?
Eller de som är sönderstressade, överviktiga med flera sjukdomar som uppkommit av jobb, är det inte bättre de sadlar ned lite innan de kostar samhället multum i sjukvårdskostnader?
Sen har vi de med kortare karriär som kanske är slut vid 40. De kanske borde valt den säkra vägen då för att inte ses som svikare.
Man kan ju se som att de som säkerhetsgarderar sig genom att spara ihop massa, sen jobba mindre också på sikt kan spara samhället mycket pengar i sjukvårdskostnader, utbrändhet för att de tar lite ansvar för sin hälsa, liv.
.. sen ang min sjukdom, ska nog mycket till om jag ska bli sjukskriven. Rullstol kanske. Eftersom denna sjukdom inte prioriteras i Sverige och fortfarande enligt många inte finns. Så glöm inte man ska ha rätt sjukdom i Sverige om man ska bli sjukskriven, som cancer. Har man inte det får man göra det bästa av situationen. Tänka själv.
Som jag ser det så har man ett större ansvar som individ i att inte ligga samhället till last än man har skyldigheten att bidra med mer offentliga medel. Alltså, du har en skyldighet att efter bästa vetande inte ägna dig åt sådant som troligtvis kommer leda till höga kostnader för samhället, såsom rökning, för mycket alkohol, onyttig mat, stillasittande, men även arbetslöshet utan möjlighet att betala för dig själv. Om alla anammade detta tänk så skulle de offentliga medlen kraftigt kunna minskas och alla skulle få mer pengar -> tid över. Men sällan talas det om detta utan det är alltid mer skattepengar till sjukvård som ska till, inte minskat behov av sjukvård.
En del, men inte alla, inom "FIRE" anser dessutom att samhället som det är uppbyggt idag är fel, och att då se som sin största plikt att bidra med all sin kapacitet till ett dåligt system är såklart en motsägelse. Men detta gäller inte för alla utan en del anser att samhället som det är utformat idag med evig tillväxt som mål är fullt rimligt och snarare eftersträvansvärt. Här skiljer sig moralen åt mellan olika "FIRE"-grupper.
Jag personligen tycker att du har ditt på det torra även om vi inte delar alla värderingar.
~Frilosofen
Det här inlägget kommer ni låtsasmiljonärer inte gilla! :D
Sänk skatt på arbete och höj den på boende och kapital. Och nej, är ej fattig, ca 2 Mkr fonder/aktier + 2 Mkr bostad + 2 Mkr inbetalt till pensionssystemet. Det funkar trots 4 barn och lat 80-talist. Vi spenderar ca 35000 kr/mån och sparar 5000-10000. Det är dags för politikerna att ta itu med FIRE innan det blir problem. FIRE är inte ett hållbart samhälle i längden då sparkvoter och minskad konsumtion inte skapar jobb för ungdomar.
Slå inte på de som redan ligger. Vi betalar ju skatt för att hjälpa de svagare i samhället. Lågavlönade bidrar oftast mer till samhället än oss högavlönade som vänder papper, utreder, simulerar, upprättar avtal och administrerar ihjäl samhället. Slå inte heller på de riktigt rika, de bidrar till samhället mycket mer då de driver sina företag (och konsumerar). Även vi som kommer ärva många Mkr brukar ställa upp för samhället. Men det är klart att det är bekvämt att inte jobba och luta sig tillbaka och bara leva på utdelningar och tillväxten i företaget.
Det är kommentarer ovan som påvisar bristande empati som bidrar till min politiska ställning. Skäms på er låtsasmiljonärer.
Gillar bloggen dock och följer den med nöje!
Klart som korvspad att man inte klanka ner på någon som gjort en stark resa och blir pensionär innan 40. Är själv påväg åt samma håll. Även om pengarna kommer från ett, ur moraliskt synsätt, dåligt sätt. Och förmodligen kommer sabba min karma.
Fortsätt med din intressanta blogg! Följer den slaviskt.
Med vänlig hälsning,
Miljonär innan 30 - förhoppningsvis pensionär innan 40.
CEO at http://realcardgames.info/
Givetvis jobbar Anna genom eget AB och betalar därför aldrig högre procentuell skatt än Lisa under åren hon jobbar. Utdelningarna från egna bolgaget fortsätter rulla in ett tag efter hon slutat som fotograf, där efter endast från ISK. Lisa knegar på många år efter Anna slutat, troligtvis på deltid efter pensionen.
Vem betalar egentligen mest skatt under livstiden?
Problemet är ju att det mest är besvärligt att räkna på hur mycket olika människor kostar och vem som bidrar "okej mycket" eller vem som ligger samhället till last. Ta den där Åsa som alla är så arga på. Folk blev rasande över att hon inte jobbade och istället tänkte sig ett liv som hemmafru, eftersom hon inte betalade in någon skatt då. Men de hade inga problem med att hon levde på sjukpenning eller jobbade deltid några år för att hon inte orkade mer. Det blir ju, precis som du är inne på, svårt att avgöra om man bidrar mycket. Jag tycker personligen att Åsa bidrar mer som hemmafru när barnen inte gick på fritids och hon inte uppbar ersättning från FK än när hon var sjukskriven på heltid. Men det är nog få som får kritik för att de inte bidrar till samhällsapparaten när de är sjukskrivna, föräldralediga eller arbetslösa en period. Rent matematiskt går det ju inte att räkna på vem som bidrar mer. Du kanske har bidragit mer på dina få år i arbetslivet rent skattemässigt än en undersköterska som jobbar 50%. Samtidigt så har undersköterskan bidragit med en viktig samhällstjänst, men har säkert varit mer sjukskriven än du har. För mig så känns det därför bara rörigt att tänka på sånt och jag tycker vi gör bäst i att låta folk vara ifred och göra som de vill.
Nej, håller inte med om att stenen ska kastas på den lågavlönade undersköterskan som, som frihetsmamman skriver, bidrar med en viktig samhällstjänst. Den låga lönen subventionerar ju på ett sätt verksamheten.
Att frågan helt kan avfärdas för att det aldrig skulle hända (?) håller jag inte heller med om, den som predikar för andra om sitt sätt att leva som det bästa bör kunna komma med någon form av svar på hur det skulle gå om alla, eller för den delen många, gjorde på samma sätt.
Men, som systemet fungerar nu så är det ju bara att tacka och ta emot. Jag tror att det handlar om en slags känsla av ett samhällskontrakt, där var och en bör bidra efter sin bästa förmåga och ta emot efter behov, men så länge man int gör något fel så får man ju göra som man vill. Funkar det inte så är det ju reglerna som måste ändras.
Däremot tycker jag att det blir lite magstarkt när man raljerar över dessa löneslavar som inte kan sluta konsumera, när det ju är dessa som gör det egna livet möjligt. Det blir extra tydligt om man då samtidigt utnyttjar samhällets resurser i form av skola etc.
Det fanns en anledning till att jag tog exempel med konstnären snarare än undersköterskan.
Sen håller jag i min tur inte med om att man behöver ta ansvar för vad som skulle hända om alla levde som mig bara för att man som jag gör "predikar" om fördelarna med att spara mycket och leva fritt genom blogg och böcker. Lika lite som ungdomstränaren i friidrott som inspirerar de lovande 15 åringarna att verkligen satsa på höjdhopp behöver ta ansvar för vad som skulle hända om Sverige bestod av 10 miljoner elitsatsande höjdhoppare.
Nä det har du naturligtvis rätt i, men uppmanar ungdomstränaren att vi ska kasta sten i huvudet på de som inte hoppar höjdhopp... ? Du ska naturligtvis fortsätta "predika" och dra in extra stålar på detta. Men undvik att sparka på de som redan ligger. Samhället behöver mer empati än det vi ser i t ex forum som dessa.
Samhället bygger på produktion och utbyte av tjänster, stora som små. Det intressanta med att hålla en låg sparkvot är att man då försörjer dels sig själv och en stor del av någon annan också. Har man en hög inkomst dessutom så kan konsumtionen försörja flera individer.
Helt klart är att kapital behöver beskattas betydligt mer än idag. Det är orimligt att jag betalar 50 % marginalskatt på vanliga jobbet jämfört med 0,3 x 1,5 % på kapital som ger ca 4 % i utdelningar och som dessutom ökar i värde. Den ena intäkten bidrar ytterst marginellt till BNP eftersom jag dessutom återinvesterar beloppen...
Börjar vi med fastighetsskatten (ta bort taket) och räntebidraget har vi kommit en bit på väg. Men KF och ISK kunde man åtminstone dubblera golvet på.