Riskabelt med FIRE?
De senaste dagarna har jag stött på lite kommentarer kring hur riskabelt det är att tro sig kunna leva på en aktieportfölj, med anledning av den senaste tidens kraftiga börsras och oron kring inställda utdelningar. Så jag tänkte reflektera lite kring detta ämne.
Grunden i det som av många kallas FIRE-rörelsen (dvs att gå i pension mellan 30 och 50 och leva på kapitalet) är 4%-regeln. Dvs att man plockar ut 4% av portföljens värde år 1 när man slutar jobba och sen höjer uttaget i takt med inflationen. Tanken är alltså inte att man ska behöva sänka sina uttag när börsen går ner däremot blir uttagen i procent större än 4% om börsen rasar och portföljens värde gått ner under ursprungsvärdet. En variant av 4%-regeln är att sikta på en direktavkastning på runt 4% och leva på utdelningen och låta aktierna ligga orörda i så stor utsträckning som möjligt. Historiskt har 4% regeln klarat större börsnedgångar än den vi sett hittills 2020. Den stora faran är också långa nedgångar, då man under en längre period gör uttag som motsvarar en hög % av portföljens värde. Vilket gör att portföljen blir så hårt angripen och liten att den inte klarar av att återhämta sig när börsen vänder upp igen. Om börsen går ner 75% på några månader och sen snabbt vänder upp så är det mycket bättre än om börsen långsamt går ner 40% och sen ligger kvar på den nivån i tre år innan den långsamt återhämtar sig. Med det sagt, om denna nedgång blir längre och djupare än någon vi sett tidigare kommer 4% uttag om året beräknat på ett värde från 1 feb 2020 inte funka.
Det är också för tidigt att uttala sig om huruvida ägarna och utdelningarna kommer bli hårdare drabbade än löntagarna i form av uppsägningar till följd av denna kris. Jag känner ingen som jobbar på SAS eller Scandic men jag har en vän som jobbar som personlig tränare/instruktör på en stängd gymkedja och en släkting som är frisör med egen verksamhet genom hyrd stol på salong. I media har vi kunnat läsa om artister som funderar på att börja baka och sälja bröd när vårens spelningar bli inställda. Alla dessa fall är personer som borde klara sig ganska bra om de bara hade haft ett rimligt buffertsparande. Värre är det för företagare med stora kostnader i form av lokaler, anställda etc där så klart några månader helt utan intäkter kan sänka ett i övrigt välmående och välskött bolag.
Om vi lämnar företagarna inom hårt drabbade branscher som alltså har en situation som jag verkligen förstår var svår att förbereda sig på. Det är inte rimligt att driva ett bussbolag med några bussar och ett antal anställda där man kör turister på gruppresor i Europa och ta höjd för att man under flera månader inte ska köra en enda person en enda meter i sina bussar. Vi fokuserar istället på privatpersoner och vår egen privatekonomi. Då anser jag att det några stora grejer man kan tänka på oavsett om man är anställd med fast lön, provisionsanställd/timanställd eller tänker sig leva på passiv inkomst av en aktieportfölj.
- Ha en buffert för plötsligt ökade kostnader eller minskade intäkter. Att som personlig tränare jobba på gym som är stängt några veckor får inte vara ett problem för hela din privatekonomi. Lika lite som att du ska behöva ta ett lån när diskmaskinen går sönder.
- Skaffa en möjlighet att anpassa dina utgifter. Självklart ska man köpa det som man behöver och ger mest värde i livet, men rent riskmässigt finns det en fördel med att gå ut och äta all mat på restaurang jämfört med att köpa ett nytt kök på avbetalning. Eftersom man i händelse av minskad inkomst kan sluta gå på resturang men inte att betala av på köksrenoveringen.
- Skapa flera olika inkomstkällor. De flesta av oss kommer förmodligen ha en huvudsaklig inkomstkälla men kan man ha ett par alternativa källor vid sidan om som ger en tusenlapp i månaden var och som är helt oberoende av varandra så är det en trevlig bonus i goda tider men något som verkligen kan göra skillnad i tuffa tider.
Att jag är så lugn som jag är när portföljen gått ner med runt 3 miljoner i värde på en månad beror på att vi har över ett årsbehov av pengar på sparkonto (punkt 1 ovan), utan problem kan sänka våra kostnader från 20 000 kr i månaden till 10 000 kr i månaden (punkt 2 ovan) och har inkomster från aktieutdelningar, min frus lön och min firma som alla tre var och en täcker våra kostnader (punkt 3 ovan). Nu har vi lite tur att nedgången kom redan i år när vi fortfarande har mer inkomster än vad jag tror vi kommer ha om ett par år, men vi kommer inte tjäna noll utanför aktieutdelningen de närmaste 10 åren.
Slutsatsen är att jag tycker det är mycket farligare att leva på gränsen och spendera hela lönen varje månad än att leva på kapital. Men att man både som anställd och ung pensionär bör ha flera lager av säkerhetsmarginaler. Jag tycker också att säkerhetsmarginalerna påverkar varandra. Den som har en väldigt säker anställning eller så stort kapital att den kan leva på 2% av kapitalet varje år behöver mindre säkerhetsmarginal i form av kontantbuffert eller alternativa inkomster.
I dessa tider är det många som har det kämpigt och då tycker jag det är lika onödigt att skriva saker i stil med att "nu är inte alla knäckebrödsmiljonär som ska leva på aktierna så kaxiga längre" som att skriva "nu kanske det inte var så smart att starta ett företag i eventbranschen".