Jag lovade återkomma till ytterligare en fråga från kommentarsfältet. Denna gång kring om det var smart att ta lite högre risk i början av sparandet då de faktiska summorna är lägre och en nedgång i procent inte svider lika hårt.

Precis som med frågan kring behovet av buffert från förra inlägget så är det ingen enkel fråga med ett svar som är rätt eller fel. Jag kommer istället utgå från min egen erfarenhet från de 15 år då jag sparat pengar målmedvetet och vad jag skulle gjort annorlunda om jag börjat om idag.

För det första tycker jag det finns en poäng med att börja bygga den långsiktiga portfölj som man vill behålla på extremt lång horisont redan från början. Oavsett om det är aktiefonder eller aktier så tycker jag det är en skön känsla att månadsköpa varje månad och se det som att man för varje månad tar sig närmare det långsiktiga målet i fler fondandelar eller fler aktier oavsett hur kursen går upp eller ner på kort sikt. Man kommer då bort från lite av fixeringen vid de dagliga svängningarna på börsen. Så här gjorde jag inte alls själv och det finns i stort sett inget i min portfölj idag som var där redan 2010. Det hade varit både roligt och motiverande att sätta upp målet om 2500 aktier i Investor redan 2005 och börja den långa men ändå spikraka resan mot målet utan massa krångel, bara genom att köpa 5-10 nya Investor varje månad. Är man helt inriktad på fonder så kan det vara lite svårare då man sällan tittar på antalet fondandelar, men sätt då upp målet att ha stoppat in 1 miljon styck i 4 olika fonder år 20XX så tar du dig även här närmare och närmare målet för varje månad. Och med största sannolikhet kommer värdet vara över 1 miljon styck där i framtiden, om du gjort kloka fondval. Det här tycker jag alltså talar för att inte ta större risk i början, utan helt enkelt sakta men säkert jobba på mot ett och samma långsiktiga mål då varje sparad tusenlapp för dig närmare samma mål, oavsett om den sparas år 1 eller år 10.

Därmed inte sagt att jag själv agerat så här alla gånger historiskt. Under en period 2006-2007 hade jag en taktik där tänkte att extra sparande utöver mitt fasta månadssparande skulle investeras i högriskaktier, rena lottsedlarna. Tanken var helt enkelt att det var pengar jag hade råd att förlora då jag redan uppfyllt det ordinarie och fasta sparandet. Det kändes rätt då, men nu i efterhand tycker jag det hade varit bättre att köpa stabila utdelare eller indexfonder även för dessa extrapengar. Det hade sparat mig massa huvudbry och snarast ökat min motivation. Avkastningen är inte så mycket att säga något om, utan här får man mer fundera på själva strategin snarare än exakt hur det gick med facit i hand.

En annan grej som ökade min risk under tiden jag var på jakt efter första miljonen var att jag vid ett tillfälle tog ett lån med lägenheten som säkerhet som jag köpte aktier för. Lånet var på 100 000 kr och skedde i en tid när jag sparade 10 000 kr i månaden och hade 500 000 kr i nettoförmögenhet. Det här tycker jag är lite intressant när man pratar om att ta större risk i början av sparkarriären. Det här var alltså ett lån på 20% av mitt egna kapital som jag kunde betala tillbaka på 10 månaders nysparande om jag ville. Lånet togs hösten 2008 efter en börsnedång på cirka 50%. Hade börsen fortsatt ner så hade jag fortfarande kunnat hålla emot rätt bra genom mitt månadssparande som motsvarade 2% av portföljens värde varje månad i nytt sparande. Skulle jag tagit ett lån på 20% av nettoförmögenheten idag skulle det motsvara kanske 75 månaders nysparande, även om jag började jobba heltid igen. Både högre risk och mer påfrestande för nerverna, trots att belåningen i procent är den samma.

Om jag helt plötsligt fick en portfölj på 50 miljoner att förvalta för min egen del skulle jag välja lägre risk än vad jag har på dagens portfölj, då det mer skulle handla om att bevara kapitalet än att maximera avkastningen.

Klarar man bara av svängningarna rent mentalt så tycker jag ändå det finns en viss poäng i att tillåta lite större volatilitet till exempel via en liten belåning när beloppen är mindre och nysparande utgör en krockkudde vid nedgång. Men hellre då att svängningarna baserat på indexfonder med liten belåning än att man hoppar in och ur högriskinvesteringar. Den aktie eller fond som man inte vill äga i 10 år ska man inte äga i 10 minuter.