Blog Archive
Fullbevakade bolag
Se fullbevakad bolagspresentationAtrium Ljungberg är ett av Sveriges största börsnoterade fastighetsbolag som äger, utvecklar och förvaltar fastigheter. Bolaget fokuserar på att utveckla attraktiva stadsmiljöer med blandat innehåll såsom kontor, handel, boende, service, kultur och utbildning. På så sätt skapar Atrium Ljungberg platser där det är attraktivt för människor att vara idag och i morgon. Bolaget är positionerat i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala och har idag ett fastighetsvärde på 40 miljarder kronor.
Se fullbevakad bolagspresentationQuartiers Properties är ett svenskt börslistat fastighetsbolag med verksamhet på den spanska solkusten. Quartiers har under en period om cirka två och ett halvt år byggt upp en fastighetsportfölj värderad till motsvarande 560 miljoner kronor. I portföljen finns både utvecklingsfastigheter och förvaltningsfastigheter för att skapa en långsiktighet i portföljen samtidigt som bolaget kan växa genom försäljning av lägenheter på den allt starkare fastighetsmarknaden i Malagaregionen.
Se fullbevakad bolagspresentationFastator är Sveriges enda börsnoterade investmentbolag specialiserat på fastighetssektorn. Bolaget investerar i entreprenörsdrivna företag med koppling till fastighetsbranschen. Genom ett aktivt ägarskap, där Fastator bidrar med kapital, fastighetsexpertis och kompetens i frågor som rör finansiering, hjälper bolaget företag att nå sin fulla tillväxtpotential. Fastator investerar i både noterade och onoterade bolag med en ägarandel om i regel lägst 10 och högst 50 procent. I regel investerar bolaget minst 50 MSEK per investering.
Uttagsfasen
För ungefär en vecka sedan skrev Oskar "Farbror Fri" Lindberg ett blogginlägg som jag tyckte var extra intressant. Jag har träffat Oskar vid flera tillfällen de senaste 4 åren, och vi har dessutom följt varandra på avstånd via varandras bloggar under fler år innan det. Så jag ser honom som en kompis som tänker ungefär som mig om många saker som arbete, frihet och "frivillig enkelhet".
Om vi börjar med några likheter så vi båda 40-45 år, har gjort lite karriär med jobb med en lön över genomsnittet, bor för närvarande i hus som kostar runt 3 miljoner med låg belåning och vi slutade båda jobba lite innan vi fyllde 40 år. Även om vi båda slutat jobba och ser oss som ekonomiskt fria som inte behöver jobba så har vi båda fortsatt göra saker som kan liknas vid jobb via egna företag, vi har exempelvis båda skrivit två böcker var som jag tror sålt ungefär lika bra. Vi gillar också båda att vara ute i naturen, föreningsliv och att skapa en vardag på hemmaplan som man inte hela tiden vill resa bort ifrån. Vi har bil men försöker mest använda cykeln i vardagen. Vi har genom många sparsamma år lärt oss uppskatta ett liv i materiell enkelhet och en normal månad spenderar vår respektive familj mellan 20 och 25 000 kr. En skillnad är dock att Oskar och hans fru har 3 barn medan jag och min fru har 0 barn, vilket bör innebära att vi med lika stor månadsbudget på färre personer är något sämre på att hålla kostnaderna nere. Men så långt är det på det stora hela väldigt likt skulle jag säga.
Oskar skriver mycket om vardagen och det enkla lokala livet vilket baserat på punkterna ovan gör att jag väldigt ofta känner igen mig i hans betraktelser och blogginlägg. Men förra veckan när det för en gångs skull blev ett blogginlägg lite mer av den typen jag kanske brukar skriva. Det vill säga inriktat på pengar, aktier och att leva på avkastningen från en aktieportfölj blev det ändå tydligt att vi på denna punkt tänker rätt olika.
Oskar skrev ett inlägg fullt av optimism av hur bra ekonomin hade utvecklats under de fyra år då varken han eller hans fru jobbat som anställda med lön varje månad. Trots uttag hade deras totala förmögenhet ökat och det fanns flera olika "kuddar" i form av olika marginaler. Men när jag läste inlägget kände jag hur det kröp i hela kroppen av läskigt små marginalerna kändes för mig. Enklast är nästan att ni läser hans inlägg och bildar er en egen uppfattning. Men enkelt uttryckt handlar det om att Oskar och hans fru Maribel sparade ihop till tidig "pensionering" på mindre än halva den tid som det tog för mig. Dessutom till stor del via löneväxling och pensionssparande, ett kapital som de får ut först vid 55 och som jag inte ens räknar in i min 4% regel.
Det betyder att de hade ett fritt kapital i form av aktier och kontanter på runt 2,7 miljoner när de slutade jobba. Medan jag och min fru hade runt 9 miljoner i motsvarande kapital när jag gjorde min sista arbetsdag. Nu 4 år senare har Oskar och Maribel plockat ut ungefär 1 miljon, men kapitalet har "bara" minskat med runt 400 000 kr till 2,3 miljoner. Under ungefär samma period har vårt fria kapital i form av en aktie- och fondportfölj vi kan komma åt omgående ökat från 9 till 13 miljoner. (Sen har de som sagt lite större pensionsportfölj än oss, men dessa pengar är minst 10 år bort i tiden.)
Med ungefär samma månadskostnader och dessutom ansvaret det innebär att försörja tre barn kan man tänka sig att Oskar borde lägga betydligt mer tid än mig framför Excel för att fundera på om kalkylen verkligen håller. Men istället är det tvärt om. Han och Maribel är otroligt avslappnade kring att det här kommer funka utan problem och kostaterar glatt och både pensionsportföljen och huset har stigit i värde de senaste åren.
På sätt och vis är det så klart lite av en svaghet hos mig att fundera så mycket på pengar och aktieportföljen. Som Oskar skrev i kommentarsfältet kan man argumentera för att man inte ska sluta jobba och kolla på arbetsgivarens exceldokument för att sen lägga sin fritid på att maniskt kolla sina personliga exceldokument. Men jag tycker det är roligt och ser det som en hobby. Till viss del känner jag igen det hela från tiden när jag jobbade. Jag kollade alltid mailen regelbundet även under semestern för att jag gillade känslan av kontroll. För mig upplevs det mer stressande att koppla bort allt än att lägga några minuter per vecka på att kolla av läget.
En annan person i liknande situation som jag träffat flera gånger och pratat mycket med är användarnamnet Kermit som brukar kommentera här på bloggen. Han och jag tänker mycket mer lika och bollar ofta olika investeringar och strategier för uttag. En stor del av vårt fokus brukar ligga på säkerhetsmarginal, vilket i stort sett handlar om hur kalkylen ska gå från 99,5 till 99,6% säker att hålla livet ut. Medan Oskar och Maribel glatt plockar ut 8-10% av den tillgängliga aktieportföljen varje år brukar jag och Kermit bolla om man genom lite extrainkomster och det goda börsklimatet ska kunna gå ner till 3% årligt uttag och göra portföljen motståndskraftig även mot världshistoriens största börsras. Eller kanske 2,5%. Men först om några år, under 2022 kanske man kan dra in lite pengar så portföljen får ett år till på sig utan uttag...
Bra inlägg som alltid. Jag hade inte sovit gott om natten med tre barn och en portfölj på enbart 2.3 + lågt-belånat hus. Kanske en blandning mellan er är mest realistiskt.
En liten fundering. Hur tar du hänsyn till schablonbeskattningen när du beräknar årliga uttag "i framtiden"? Är 1% i avgift ett rimligt avdrag på ISK, så att lite förenklat blir 4% regeln --> 3%.
Tänker i min försiktiga kalkyl att 3% (som inflations justeras) är en rimlig nivå. Därav 1% går i "förvaltningsavgift". Så konkret räknat lever man på 2% av portföljen.
Tycker också det är rimligt att utgå från ett snittvärde av portföljen över kanske dem 2 sista åren innan uttag för att balansera för plötsliga uppgångar likt den efter Corona.
Största skillnaden är väl att din fru jobbar fortfarande - så du nådde egentligen aldrig uttagsfasen. Hade varit kul att höra hur det hade varit och hur det kändes att börja plocka ut pengar när du slutade som anställd - men såklart verkligen en extra trygghet att du inte har behövt plocka ut något pga din fru jobbar
Aktiemagikern: Jag har tänkt lite olika vad gäller skatten. Nu är jag nog ändå inne på att iSK-skatten är en kostnad i vardagliga ekonomin. Dvs ska dras bort från de 4% som kan plockas ut. Så nu när skatten är ca 0,5% handlar det alltså om att leva på 3,5%.
Att utgå från aktieutdelning (som bör vara lite mer trögrörlig uppåt) eller ett snittvärde över tid tror jag absolut på. Har skrivit om det många gånger inte minst när det kommer till att säga upp sig och sluta jobba. Dvs farligt att springa in till chefen samma dag som portföljen för första gången uppnår 25 årsutgifter.
N: Ja absolut, det har blivit stor skillnad mot hur jag tänkte mig grundscenariot vid årsskiftet 2017/2018. Då trodde jag att vi skulle göra mindre uttag ur portföljen redan 2019.
Jag gillar din inställning till risk. Jag tror inte heller på genvägar till FIRE
Är lite avundsjuk på Oskar och Maribel. Att de vågar och har sådan avslappnad inställning. Själv är jag tvärtom. Räknar till exempel inte in pension och vill ha ordentliga marginaler. Håller nu på att bygga upp en kontant buffert som ska kunna användas istället för uttag från börsen om det uppstår en kraftig nedgång.
Jag tror dina säkerhetsmarginaler gjorde att du kunde sova bättre under corona februari/mars förra året. Hade du och din fru slutat jobba, saknat bloggen och boken samt alla säkerhetsmarginaler och tagit ut pengar från fonderna under "fritt fall" så hade det inte känts så bra.
Det är ju därför man har säkerhetsmarginaler. Jag tror det hänger ihop med intresse för siffror/pengar snarare än intresse för frihet. Du är ju intresserad av båda dessa men en del kanske bara väger över på ena.
Men nog va du trots alla marginaler lite skraj under början av mars. Det måste jag erkänna att jag var iaf trots att jag jobbade heltid då. Frågan är hur jag hade mått utan jobbet samt du utan dina säkerhetsmarginaler...
Eftersom vi inte sålde utan snarare köpte så fick vi bra hjälp på traven på det ekonomiska planet. Men jag har lärt mig vikten av räntor/guld så man kan känna köpläge under krascher snarare än att må dåligt!
Har inte följt Farbror Fri´s blogg jättenoga men min känsla var att deras pension kändes väldigt forcerad. Kanske var det att dom kände att andra bloggare som du skulle hinna före dom till friheten. Dom hade då eventuellt redan räknat med att till viss mån kunna kapitalisera på denna publicitet men om någon annan skulle hinna före dom till tv-sofforna skulle detta gå om intet. Så bättre att hoppa på fire-tåget i farten när man fortfarande kan tjäna pengar på det och försöka klamra sig fast så länge det går även om man skulle behöva stötta upp budgeten med vanligt arbete emellanåt.
Som vän av marginaler, men....
...Varför inte räkna med pensionskapitalet i kalkylen? Det finns visserligen begränsningar för när man kan ta ut det, men har man (som jag) närmat sig mot de 55 är det överblickbart långt bort. Och de är sparade pengar. Tänk exempelvis ett bruttolöneavstående som alltså inte alls ses som sparande, men om man tar ut det i lön och sätter det på banken så är det sparande. Inte logiskt för mig.
Ja, modiga är dom! Jag har många gånger funderat på var på skalan jag hamnar. Jag har i tankarna en portfölj på 400 000 € + en del belåning på min bostadshalva (runt 100 000 € i lån, med amorteringar på 250-300 €/mån). Sambon skulle dock fortsätta jobba och jag skulle också jobba nu som då med intressanta projekt, som skulle dra in kring 20 000-30 000 €/år brutto.
Visst skulle jag ha relativt liten portfölj, men jag skulle också ha en sambo som betalar för sitt och möjlighet till jobb som jag i princip skulle leva galant på även utan min portfölj. Dessa säkerhetskuddar behövs dock med tanke på att a) Vad händer om förhållandet inte håller? och b) Vad händer om jag inte längre får mina välbetalda konsultuppdrag? Dessutom skulle jag sova gott om/då börsen rasar i början av FIRE-resan. Som extra säkerhet skulle jag även ta ett sabbatsår innan jag säger upp mig helt från mitt dagjobb, så att jag inte gör en Onkel Tom.
Nu då jag reflekterat lite kring detta under tiden jag skrev mitt svar, så tror jag att jag är ganska mycket närmare Miljonär innan 30 än Farbror Fri; jag skulle inte känna mig fri om jag skulle ha så många frågetecken som Farbror Fri har. Även om vi är DINKs, som inte gillar bilar eller resor.
(forts) Måste ännu tillägga att för oss relativt unga (jag är strax över 30 och når FIRE inom ett år) är den största ekonomiska tillgången inte aktier/bostad eller något dylikt, hur vi än vill tro det. Vår största ekonomiska tillgångar är våra friska kroppar och hjärnor; om allt skiter sig kan vi fortfarande ta steget tillbaka till arbetslivet eller jobba vid sidan om vår "pension". Klycshigt som det låter är du fortfarande den bästa pengamaskinen!
Uttagsfas och tid: Bra poäng. En marginal är inte bara till för att man ska överleva när det skiter sig på riktigt. Utan även att man ska sova bättre när det nästan skiter sig.
Helge: Tror inte riktigt det är förklaringen. Oskar fick en deal med sin arbetsgivare som kanske tidigarelade planen något eftersom jag misstänker att samma erbjudande inte hade gått att få 1 år senare. Men framförallt har de alltid varit väldigt inriktade på just friheten och leva billigt snarare än att bli rika. Jag kom lite från andra hållet och ville först bli rik och sen kom det här med att sluta jobba lite som en konsekvens av vad jag kunde använda pengarna till.
Jake: Utmaningen för mig med att räkna in pension är främst att den låg nästan 20 år bort när jag slutade jobba. Visst hade man kunnat räkna på lite högre uttag än 4% från fria portföljen, men med lite för högt uttag kan man enkelt tömma en portfölj på under 20 år. Och är pengarna slut när det är 5 år kvar till möjligt uttag av pensionen blir det inte så kul. Blir uttagen stora och börsen går ner rinner det på snabbt och portföljen kan ta så mycket stryk på 4-5 år att den aldrig återhämtar sig.
Till råga på allt tycker jag det är lite lurigt att uppskatta mer exakt hur mycket jag kan få ut i pension mellan 55 och döden. Dvs hur mycket som måste finnas kvar i fria portföljen vid 55 för att komplettera en låg pension.
Slutar man jobba vid tex 50 håller jag med om att det däremot känns rimligt att räkna med pensionen.
kul inlägg och intressant att läsa om Farbror Fri! Tänker då jag läser detta att det är balans och jag undrar om ibland är alltför konservativ i min bedömning.
Tack för svar. Jag håller med om att tidpunkten och hur långt bort tillgången till pensionskapitalet är avgörande.
Och det är naturligtvis bättre att ha många år att överbrygga än färre år med mer kapital...
Men hur mycket man får ut borde väl vara som för ens övriga kapital (efter skattejustering).
Ja om man kan placera pensionen i rena aktiefonder med låg avgift borde man ju kunna se det ungefär som övrigt kapital vad gäller möjligt uttag. Men jag har flera olika delar bara i min tjänstepension med olika upplägg och uttag så har svårt att bara baka in det i någon total 4% regel.
Din kalkyl räknar ju med 4% uttag och portföljen tar då "aldrig slut". Men varför? Vem ska man spara portföljen för?
Varför inte bara konsumera upp det?
Ja absolut, vill man spendera 20K i månaden nästa 40 år, kommer det kosta nästan 10 mille men:
1) ska man verkligen spendera 20K som 80åring? Vad ska du lägga de pengar på?
2) det där 20K kan man ju täcka med eget spar + TJP om man nu verkligen tänker spendera så mycket. Det kan täckar med mycket mindre portfälj än 10-15 miljoner..
Jag kan absolut se mig att sluta jobba så fort jag kommit upp till 2 milj i aktiekapital. Eller ja, troligen kommer jag göra det ännu tidigare, genom att sälja huset och därmed få likvider för att köpa mycket billigare boende och placera resten i aktier/fonder för att nå den där 2+ milj portföljen. Är 41, barnen är unga vuxna och de ska tjäna sina egna pengar och spara ihop en portfälj om de vill det. Jag tycker inte jag behöver lämna en portfölj till någon efter mig utan kommer gärna konsumera upp alla mina egan sparpengar - dvs leva på min portfölj, TJP och statlig pension utan att lämna något efter mig. Räknar man med TJP osv då behöver man ju inte så stor portfölj.
Eller?
Ek: Om det fanns en formel där man kunde se att 4% uttag skulle räcka för evigt, 5% uttag skulle räcka 40 år och 6% uttag skulle räcka 20 år skulle det vara något enklare. Då skulle det räcka att lista ut hur gamla vi skulle bli.
Men i vårt fall ska pengarna räcka 50-60 år vilket är det samma som för evigt i detta sammanhang. Det går helt enkelt inte att ta ut mer pengar varje år för att pengarna ska ta slut om just 60 år istället för aldrig. Sen om rätt belopp är 3,4,5 eller 6% vet man inte heller utan det handlar om ifall man vill vara 90, 95, 97 eller 99% säker på att det håller.
När man räknar på uttag som 80 åring och att 20k per månad i 40 år blir 10 miljoner får vi inte glömma inflationen. Troligtvis kommer vi spendera mycket mer som 80 åringar än 40 åringar mätt i kronor per månad.
Läste deras inlägg förut också och kände lite "oj, trodde de hade mer marginal än så".
Tycker det känns lite väl ballsy med 3 barn och en fri aktie/fondportfölj som tickat nedåt med cirka 15% på 4 år. Nedgången går ju bara snabbare och snabbare ju mindre portföljen blir. Samtidigt, om målet är att ha 0 kr i fritt kapital till tjänstepensionen vid 55 år så är det rätt väg att gå.
Om jag skulle sluta jobba helt, med syftet att aldrig behöva inbringa arbetsinkomst igen, hade jag behövt 6 miljoner kronor i fritt aktie/fondkapital. Nivån ska ha legat på minst detta (6 miljoner) i ett år också för att visa någon form av kortsiktig stabilitet. Uttag hade legat på cirka 3-3,25% netto (cirka 3,675-3,925% brutto med dagens ISK-skatt och 0,3% i beräknade fondkostnader/courtage). Vid sämre tider kan uttagen kapas till cirka 2,6% netto. Tror denna kalkyl skulle hålla över tid (minst fram till visst tillskott av statlig pension) men ser det inte som någon garanti. I denna kalkyl ingår en viss öppenhet att arbeta extra med något, uppåt 10-20%.
För att nästan garantera att aldrig behöva tänka på börsen igen, och hellre dö än att inbringa en enda krona till i inkomst från arbete hade jag satt en nivå på 2% brutto, dvs cirka 1,3% netto :p
/Arbetsplanen
Mycket intressant inlägg iaf för mig som ligger alldeles nära "exiten". Jag tänker precis som dig, att man ska ha väldig säkra marginaler och räkna om flera omgångar och ta alla möjliga risker i kalkylen. Jag litar inte ens på "bästa caset" och inte heller medelnivån utan jag går i botten och räknar på den värsta scenario för att känna trygg och kan sova och kan njuta av livet den dagen jag gör exit. Pandemin förra året gav mig ett lärdom på att hur mycket vi försöker räkna in alla möjliga fall, ändå finns det något som vi kommer att missa. Jag blev tvungen möblera om rejäl i portföljen och slängde ut alla bolag som stoppade sina utdelningar BARA för att de blev opålitliga och jag vill inte bygga på ett bolag som sviker. Allt detta trots att jag ligger ganska nära min pension ålder, jag har max 4 år kvar till pension (enligt nya regler) om jag ska INTE alls börja ta ut något (t.ex. TJP) i förväg. Jag har räknat så här:
- Har en portfölj idag värd över 4 miljoner och genererar över 220.000 kr utdelning/år, dvs ca 18.500 kr/mån
- Har IPS som kan ta ut 5000 kr/mån 5 år framåt efter skatt. (Hälften ligger idag som likvid och hälften i D-aktier som kommer att bytas till likvid när det närmar sig med 1,5 år före.)
- har utöver ovan halvmiljon i Pref Heim som ger 6% utdelning under tiden men är tillgänglig för uttag under dessa 4 år.
- Ha egen bostad utan belåning
- Räknar jag ovanstående passiva inkomst (exkl de pref-aktier) med mina månadsuppgifter har jag ca 35% kvar som marginal.
Jag vet att i värsta fall har jag 4 år med ovanstående inkomst innan ordinarie pension kopplas in, men ambitioner är att jag klarar mig helt utan pension lång över 70 år, om inte något världskrasch sker under tiden.
Med allt detta sagt, ändå jag tycker jag kanske är för optimistisk och bör ha ännu mer marginaler helst över 50%.
Intressant att läsa tankar om 'FIRE'-nummer och uttagsstrategier. De som kommenterar verkar luta åt det mer försiktiga hållet i sitt tänk? När vi började vår resa för 5-6 år sedan så hade vi nog ögonen på omkring 10 tillsammans. Nu har vi passerat 9 (DINK, ~37 år), och målet har flyttat fram sig mot kanske snarare motsvarande en miljon dollar per person. Vi får väl se var det slutar, men just nu känner vi oss inte färdiga och nu börjar en period där det förhoppningsvis kan rulla på rätt snabbt, så varje jobbat år ger rätt mycket under ett tag.
En tanke är att det är svårt att förutse det oväntade under en lång tidsperiod (förmögenhetsskatt, någon? nära släkting i kris? problem med boendet?). En annan tanke vi har är att för att känna oss fria funderar vi på om vi 'behöver' känna att vi kan ta ut mer än vad vi konsumerar, för att veta att även om vi lever på mindre så har vi valt det; vi gör det inte för att vi är tvingade till det.
Jag blir väldigt förvånad över hur stora marginaler ni som kommenterar verkar behöva och jag tror att ni aldrig kommer att kunna ta steget ut till friheten om ni ständigt ska jaga en extra miljon.
Det känns bara dumt att jobba 110% ända in i kaklet för att sen sitta med 15 miljoner när man är 60år gammal.
När portföljen täcker de nödvändiga kostnaderna enligt 4% regeln så tycker jag man kan helt sluta göra insättningar i portföljen, gå ner i arbetstid till t.ex 50%, bara så man tjänar så att man klarar sig, och leva så ett par år och eventuellt trappa ner ännu mer under tiden. Medans du då släpper taget och provar på allt mer frihet så jobbar portföljen ostört och genererar troligtvis mer avkastning än vad du hade kunna göra insättningar om du jobbade heltid. Pengarna ska jobba för dig och inte tvärt om!
På detta sätt får man inte bara fler år i frihet utan man betalar också mindre skatt genom att ha låg lön, plus att man kommer in i friheten på ett helt annat vis än att jobba ihjäl sig ända tills man en dag vaknar och plötsligt ska sluta helt.
En sista tanke är att om man tänker sig ska leva enligt 4% regeln, då har man alltså 25 årsutgifter sparade, även om du skulle få noll (0) i avkastning så tar det 25 år!! innan pengarna är slut. Är dom placerade på börsen så är 25år en väldigt lång tid och kommer garanterat ge positiv avkastning plus att om man bara har fyllt 30 så har man mindre än 25år till tjänstepensionen, så ta av er hängslena, släpp sargen och kom in i friheten!
Tycker jag generellt i FIRE communityn ser att personer ned familj och barn värderar tid mer än pengar när det gäller de sista miljonerna. Man har ofta som mål med FIRE att spendera mer tid med familjen och då gäller det ju att hinna med det innan barnen blivit vuxna. Kanske är man också mer orädd och vet att framtiden inte går att planera i minsta detalj.
Sen blev jag själv (som också är runt 40 med tre barn) lite förvånad över att de inte hade större belopp vid exit. Där framstår min egen kalkyl som konservativ.
>Danne;
> Har en portfölj idag värd över 4 miljoner och genererar över 220.000 kr utdelning/år, dvs ca 18.500 kr/mån
Låter intressant, tacksam om du kan dela med dig innehållet.
Mvh
Intressant ämne gällande säkerhetsmarginaler.
Jag planerar att sluta arbeta vid 50, om fyra år. Har dock funderat mycket kring marginalerna, jag har alltid varit en försiktig general och lägger gärna tid på riskminimering i det dagliga. Familjen består av mig, min fru och tre barn i gymnasieåldern. Mitt tänk kring säkerhetsmarginalerna ser ut enligt följande vid 50:
- Fondsparande 4,5 MSEK vilket med 4% uttag ger 180 KSEK vilket motsvarar våra totala utgifter per år
- Pensionskapital vilket ger mig ett uttag från 55 års ålder som motsvarar våra totala utgifter per år
- Hobbyverksamhet vilken utan problem kan ge mig ett uttag som motsvarar våra totala utgifter per år
- Löneinkomst från min fru som endast avser gå ner till 50% vilket också motsvarar våra årsutgifter
Tanken är att det finns fyra parallella inkomstkällor, där vardera källan enskilt skulle täcka våra totala årsutgifter (initialt tre källor under fem år, därefter fyra källor). Det är min tanke och plan för att sova gott om nätterna.
Jag har länge ansett att du/ni är på tok för försiktiga både vad gäller investeringsstrategi men ännu mer vad gäller uttagsplanering. Hur du än vrider och vänder på det så kan det väl aldrig vara en rimlig strategi att utgå från ett scenario där ditt kapital ska räcka för evigt och ni leva på avkastningen - när ni saknar barn som kan ärva detta kapital? Såvida ni inte vill ge bort alla pengar av etiska skäl, men det kan ni ju göra redan innan isf.
Visst, osäkerhetsfaktorer som du räknar upp ovan i inlägg och kommentarer finns, men det går knappast rent rationellt att försvara en uttagsmodell där man aldrig rör själva kapitalet som man sparat ihop (avveckla i olika takt kan jag däremot förstå baserat på riskprofil). Det måste handla om någon slags känslomässig låsning som jag ser det.
Med det sagt, jag tycker allting du gjort och skrivit är ytterst imponerande och sympatiskt så detta är en randanmärkning.
Frågan är helt enkelt hur mycket man ska ta ut för att pengarna ska räcka just 60 år. Det går liksom inte att tajma så jag tror uttaget blir samma om pengarna ska räcka i 35 år eller för evigt.
Skulle dock börsen avkasta 10% om året i snitt de kommande 15 åren handlar det så klart om att anpassa sig och fundera då vilka möjligheter som finns om vi inte vill dö med 100 miljoner. Men här och nu tycker jag inte det är läge att höja planerade uttaget för att pengarna ska ta slut just den dagen om 20-60 år som den sista av oss dör.
Har ett högre kapital och möjlighet till högre uttag påverkat er i riktning att vilja skaffa barn? Minns det som till viss del ekonomisk aspekt också att ni inte skaffat barn. Eller är den dörren låst och igenspikad?
Den ekonomiska aspekten har varit mycket begränsad i valet att inte skaffa barn. Så vi har inte tänkt om på den punkten och skulle heller inte göra om det damp ner ytterligare 20 miljoner imorgon.
Ser ingen prata om elefanten i rummet - vad som händer om man "misslyckas" och pengarna tar slut för tidigt?
Är man 65+ när pengarna tar slut får man väl i värsta fall garantipension? Visst, kanske inte helt solidariskt att planera för det, men så är ju vårt skyddsnät uppbyggt. Tror man på "av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" är ju Fire oavsett lite tveksamt.
Är man 65- när pengarna tar slut kan man väl börja jobba igen? Kanske inte har kvar alla skills i sitt gamla yrke, men att tex jobba halvtid på förskola, i mataffär eller liknade borde vara möjligt för de flesta. Blir det så, så har man bytt frihet senare i livet mot frihet tidigare. Inte orimligt, särskilt om man har familj.
En tanke kan ju också vara för en "lean fire" att utbilda sig till bristyrke i samband med fire, typ gå en undersköterskeutbildning. Då har man ännu enklare att få jobb om pengarna tar slut.
>Svar till Kent:
Har försökt lägga min portfölj här två ggr men det verkar texten blir för stor, så jag försöker denna gången i två delar, ena innehavet i ISK-depån och i nästa inlägg skickar innehavet i KF-depån. Hoppas det funkar denna gången. Mvh
Innehav i ISK:
Akelius Residential Property D 10000
Coor Service Management Holding 1000
Electrolux B 100
Heimstaden Pref 12000
Intrum 250
Lundin Energy 100
Nobina 3 000
Resurs Holding 500
Samhällsbyggnadsbo. i Norden B 3000
Swedbank A 100
Swedish Match 300
Telia company 1000
Tethys Oil B 300
Veteranpoolen B 500
Xact Norden Högutdelande 5000
>Svar till Kent:
Jag regelbunden skannar av innehavet och minskar/ökar/omplacerar/köper nya beroende om värden blir större än 5-10% osv...
Innehav i KF-depån:
AbbVie Inc 100
ABG Sundal Collier Holding 10000
Alaris Equity Partners Income Trust 200
Acadian Timber Corp 300
Alm. Brand 400
Alphabet Inc Class A 1
Ares Capital Corp 200
Bayer AG 150
BCE Inc 100
Befimmo SA 50
Brookfield Renewable Corp 100
Brookfield Infrastructure Corp 50
BlackRock Inc 10
CapMan Oyj 2 000
Crown Castle International Corp 20
Canadian Imperial Bank of Commerce 100
AXA SA 200
Diversified Royalty Corp 3000
Digital Realty Trust Inc 20
Enbridge Inc 200
E.ON SE 2500
Europris 500
Fortum Oyj 700
Gecina SA 20
Global Net Lease Inc 400
Hochtief AG 150
Main Street Capital Corp 100
Nordea Bank Abp 1000
NVIDIA Corp 10
NorthWest Healthcare Properties REIT 2500
Ocean Yield 200
Omega Healthcare Investors Inc 300
Pfizer 175
TransAlta Renewables Inc 1000
Sampo Oyj A 100
SL Green Realty Corp 100
Telenor 200
TietoEVRY Oyj 400
Veidekke 200
Veolia Environnement SA 40
Vonovia SE 100
Weyerhaeuser Co 100
Intressant kommentar där Freeby40. Att nalla av kapitalet är ju tabu i FIRE-kretsar. Men jag har snuddat vid tanken att jag skulle kunna säga upp mig nu vid 40 och vara ledig i 10 år tack vare mina två miljoner. Se barnen växa upp, sedan vid 50 är jag nere på noll igen och är lika rik/fattig som medelssvensson, då får jag ta det därifrån om jag inte skrapat ihop några penningar under tiden. Fick då i alla fall tio bra år när mina barn behövde mig som mest och kroppen var ung(?) och stark(!).
Att ta 1-10 år ledigt mitt i livet kan så klart passa vissa och vara ett klockrent beslut. Men jag tycker man missar en liten grej genom att tänka så. Och det är ränta på ränta och avkastning.
Om man sparar 50% av lönen så kan man antingen jobba vartannat år från 20 till 70. Och få en låg pension efter 70 eftersom man bara jobbat hälften av åren jämfört med hur systemet är byggt. Eller så kan man jobba 15 år från 20 till 35 och sen vara ledig i 35 år från 35 till 70 och ha ett kapital som ger en bra levnadsstandard även efter 70.
Man har alltså genom att samla ihop åren i arbete och låta pengarna jobba ostört istället för att spendera de löpande gått från att behöva jobba 50% av åren till att jobba 30% av åren. Med samma sparkvot och levnadsstandard fram till 70 och sen en högre standard efter 70. Enligt mig ett ganska bra byte.
Men som sagt att nalla på kapitalet kan absolut passa i vissa situationer!
Miljonär innan 30: Känns som att med dina hängslen och livremmar så är det extremt mycket större "risk" att ni dör med 100 mkr på kontot än 100 kr. Särskilt för oss med barn (typ Farbror fri) tror jag att tid i åldern 30-50 är "mer värd" än tid i åldern 50-70 år, pengar kanske är ungefär lika mycket värt. I åldern 70-90 tror jag både tid och pengar på marginalen har ett lägre värde än tidigare i livet.
Kanske värt ett inlägg kring hur du ser på det eftersom du inte har barn. Vad tänker ni ska göras med era "100 mkr" när ni dör? Lägga dem i en stiftelse som är orörd i 200 år och avkastar 6%+inflation/år och då är 11 500 mdr kr i dagens penningvärde typ år 2275? Då dela ut en halv miljon (i dagens penningvärde) till Sveriges då alla 20 miljoner invånare? :)
Själv tänker vi sluta om 4år..
Tänker att försäljningen av boendet betalar för ett hus nere i Frankrike + en del likvider över. Sen borde portföljen utan problem täcka våra levnadskostnader. Kommer jobba kanske 10-20% där nere, beroende på hur vi känner. Sen vid 55år plockar vi ut så mycket av pensionen som möjligt och lägger in det vi inte behöver på börsen. Sen så gör det inte saken sämre att Sverige har ett dubbelbeskattningsavtal med Frankrike så man betalar 25% på pensionen och får där kvar en liten extra slurk jämfört med Sverige. Skulle sen börsen dyka så är tanken att ha likvider liggandes lättillgängligt för 6-12 månader, lite snålare tilltag dvs vi drar ner på de utgifter som går under kortare tid.
Jag är 45år och har en villa som planeras att säljas när minsta barnet av tre börjar gymnasiet om ca 5år.
Jag och min fru har ca 2miljoner i aktier och en lågt belånad villa i ett attraktivt läge på en sommarort.
Jag tänker som så att jag inte ska sluta arbeta, men ha möjlighet till det i perioder i livet om jag vill. Eller bo några månader utomlands om andan faller på eller hjälpa barnen osv.
Jag känner att jag redan nu har nått det målet, men med många av er andra ganska små besparingar.
Jag har dock ett eget bolag som ger mej möjligheten att ha ett ganska fritt liv även fast jag arbetar.
Ett tips är ju att försöka skaffa sej ett arbete som man verkligen tycker är kul och trivs på för att slippa lida sej igenom livet som många tycks göra.
Jag har svårt med tanken på att aldrig mera lönearbeta, utan vill gärna göra det långt upp i åldern. Dock med förutsättningen att kunna välja när och i hur stor omfattning jag vill arbeta.
Jag tänker att nuvarande sparkapital, framtida försäljning av villa samt tjänstepension vid 55 är god marginal för mej.
Tack Danne!
Jag själv älskar hängslen och livrem, men med det sagt så är mitt mål att spara ihop tillräckligt kapital för att kunna leva gott i 8 år innan jag går i pension + en liten buffert på kanske 1 milj. Samt att tilläggsspara för uteblivna pensionsinbetalningar för samma period.
Så om jag lyckas så har jag 1 milj på kontot den dag som jag börjar plocka ut min pension och jag har den pension som mina då befintliga kollegor har.
Jag har barn och sparar till dem så jag känner inte att de måste ärva något. Dock så säljer jag huset och köper en lägenhet när jag går i pension och denna kommer ju förhoppningsvis finnas som arv alternativt blir min buffert under pensionsåren.