Uttagsfasen

För ungefär en vecka sedan skrev Oskar "Farbror Fri" Lindberg ett blogginlägg som jag tyckte var extra intressant. Jag har träffat Oskar vid flera tillfällen de senaste 4 åren, och vi har dessutom följt varandra på avstånd via varandras bloggar under fler år innan det. Så jag ser honom som en kompis som tänker ungefär som mig om många saker som arbete, frihet och "frivillig enkelhet".

Om vi börjar med några likheter så vi båda 40-45 år, har gjort lite karriär med jobb med en lön över genomsnittet, bor för närvarande i hus som kostar runt 3 miljoner med låg belåning och vi slutade båda jobba lite innan vi fyllde 40 år. Även om vi båda slutat jobba och ser oss som ekonomiskt fria som inte behöver jobba så har vi båda fortsatt göra saker som kan liknas vid jobb via egna företag, vi har exempelvis båda skrivit två böcker var som jag tror sålt ungefär lika bra. Vi gillar också båda att vara ute i naturen, föreningsliv och att skapa en vardag på hemmaplan som man inte hela tiden vill resa bort ifrån. Vi har bil men försöker mest använda cykeln i vardagen. Vi har genom många sparsamma år lärt oss uppskatta ett liv i materiell enkelhet och en normal månad spenderar vår respektive familj mellan 20 och 25 000 kr. En skillnad är dock att Oskar och hans fru har 3 barn medan jag och min fru har 0 barn, vilket bör innebära att vi med lika stor månadsbudget på färre personer är något sämre på att hålla kostnaderna nere. Men så långt är det på det stora hela väldigt likt skulle jag säga.

Oskar skriver mycket om vardagen och det enkla lokala livet vilket baserat på punkterna ovan gör att jag väldigt ofta känner igen mig i hans betraktelser och blogginlägg. Men förra veckan när det för en gångs skull blev ett blogginlägg lite mer av den typen jag kanske brukar skriva. Det vill säga inriktat på pengar, aktier och att leva på avkastningen från en aktieportfölj blev det ändå tydligt att vi på denna punkt tänker rätt olika.

Oskar skrev ett inlägg fullt av optimism av hur bra ekonomin hade utvecklats under de fyra år då varken han eller hans fru jobbat som anställda med lön varje månad. Trots uttag hade deras totala förmögenhet ökat och det fanns flera olika "kuddar" i form av olika marginaler. Men när jag läste inlägget kände jag hur det kröp i hela kroppen av läskigt små marginalerna kändes för mig. Enklast är nästan att ni läser hans inlägg och bildar er en egen uppfattning. Men enkelt uttryckt handlar det om att Oskar och hans fru Maribel sparade ihop till tidig "pensionering" på mindre än halva den tid som det tog för mig. Dessutom till stor del via löneväxling och pensionssparande, ett kapital som de får ut först vid 55 och som jag inte ens räknar in i min 4% regel.

Det betyder att de hade ett fritt kapital i form av aktier och kontanter på runt 2,7 miljoner när de slutade jobba. Medan jag och min fru hade runt 9 miljoner i motsvarande kapital när jag gjorde min sista arbetsdag. Nu 4 år senare har Oskar och Maribel plockat ut ungefär 1 miljon, men kapitalet har "bara" minskat med runt 400 000 kr till 2,3 miljoner. Under ungefär samma period har vårt fria kapital i form av en aktie- och fondportfölj vi kan komma åt omgående ökat från 9 till 13 miljoner. (Sen har de som sagt lite större pensionsportfölj än oss, men dessa pengar är minst 10 år bort i tiden.)

Med ungefär samma månadskostnader och dessutom ansvaret det innebär att försörja tre barn kan man tänka sig att Oskar borde lägga betydligt mer tid än mig framför Excel för att fundera på om kalkylen verkligen håller. Men istället är det tvärt om. Han och Maribel är otroligt avslappnade kring att det här kommer funka utan problem och kostaterar glatt och både pensionsportföljen och huset har stigit i värde de senaste åren.

På sätt och vis är det så klart lite av en svaghet hos mig att fundera så mycket på pengar och aktieportföljen. Som Oskar skrev i kommentarsfältet kan man argumentera för att man inte ska sluta jobba och kolla på arbetsgivarens exceldokument för att sen lägga sin fritid på att maniskt kolla sina personliga exceldokument. Men jag tycker det är roligt och ser det som en hobby. Till viss del känner jag igen det hela från tiden när jag jobbade. Jag kollade alltid mailen regelbundet även under semestern för att jag gillade känslan av kontroll. För mig upplevs det mer stressande att koppla bort allt än att lägga några minuter per vecka på att kolla av läget.

En annan person i liknande situation som jag träffat flera gånger och pratat mycket med är användarnamnet Kermit som brukar kommentera här på bloggen. Han och jag tänker mycket mer lika och bollar ofta olika investeringar och strategier för uttag. En stor del av vårt fokus brukar ligga på säkerhetsmarginal, vilket i stort sett handlar om hur kalkylen ska gå från 99,5 till 99,6% säker att hålla livet ut. Medan Oskar och Maribel glatt plockar ut 8-10% av den tillgängliga aktieportföljen varje år brukar jag och Kermit bolla om man genom lite extrainkomster och det goda börsklimatet ska kunna gå ner till 3% årligt uttag och göra portföljen motståndskraftig även mot världshistoriens största börsras. Eller kanske 2,5%. Men först om några år, under 2022 kanske man kan dra in lite pengar så portföljen får ett år till på sig utan uttag...