Vad säger man?

Jag fick en fråga i kommentarsfältet tidigare i veckan som påminde om något jag fått flera frågor om. Frågan kom från signaturen Ellen och löd:

Kan inte du skriva ett inlägg om prestige kring att ”gå i pension tidigt”? Jag tror att en utmaning för mig vore att det skulle se ut som ett misslyckande för omgivningen, även om det är precis tvärtom. Kanske särskilt eftersom jag pluggat i 5 år och ”borde göra karriär blabla”. Mitt problem är väl generellt att jag bryr mig för mycket om andras åsikter, bekanta osv som jag BORDE strunta i. Men, lättare sagt än gjort...

Detta är något som jag tänkt en del på och även fått två års praktisk erfarenhet av sen jag slutade jobba. Detta är också något jag pratat om flera gånger med andra personer i liknande situation som mig som jag lärt känna. Två av dessa personer är Utdelningsseglaren (som har en egen blogg) och signuaturen Kermit som brukar kommentera mycket här på bloggen. Både dessa personer har jag träffat några gånger de senaste åren och både har en situation som är ganska lik min. Dvs byggt upp ett kapital på 5-10 miljoner genom att spara en stor andel av lönen, slutat på vanliga jobbet de senaste åren men är inte främmande för att jobba lite i egen regi och i mer fri form.

Jag har som sagt fått liknande frågor som Ellens rätt många gånger tidigare och har väl varit inne lite på ämnet några gånger här på bloggen. Men jag tycker frågan var bra och vet att många tänker i liknande banor. Jag tänkte därför skriva lite kring ämnet vad man säger när folk frågar vad man jobbar med och hur omgivningen reagerar på svaret. Jag bad också Utdelningsseglaren och Kermit skriva några rader i ämnet, vilket de var vänliga nog att göra. Detta ska alltså inte tolkas som svar direkt på Ellens fråga om prestige utan mer allmänt kring vad man säger och hur omgivningen reagerar. 

Jag skrev ihop mitt svar innan jag fick deras input och de har svarat helt oberoende av varandra. Jag hoppas och tror att vi kan räkna med både Utdelningsseglaren och Kermit i kommentarsfältet om ni har några frågor eller kommentarer. Kanske har vi några läsare där ute som är i liknande situation som oss, i så fall får ni gärna komplettera med er egen erfarenhet.

Miljonär innan 30:

Jag förstår att frågan kring vad omgivningen ska tänka är vanlig bland de som kämpar mot ekonomisk frihet i ung ålder. Det är ju trots allt något som verkligen går utanför det som anses normalt. Det har också verkligen slagit mig de senaste åren hur ofta man får frågan vad man jobbar med. Det är ofta det första någon man träffar på tex en fest frågar. Och är man runt 40 och tänker att man ska svara "pensionär" på frågan får man vara beredd på reaktioner.

Jag tycker verkligen det underlättar att ha möjligheten att fakturera lite från ett eget företag. Som frilansande egen företagare så är det väldigt sällan någon frågar hur mycket man jobbar, exakt vilka kunder man har eller hur mycket man fakturerade förra kvartalet. Så det är ett smidigt sätt att glida undan frågan om man inte vill eller orkar diskutera. En sak som krånglar till det lite för mig i kontakten med de lite "halvnära vännerna" är att jag skrivit bloggen och mina böcker under pseudonym. Då detta har varit en betydande del av både vad jag lagt arbetstid och tjänat på pengar på de senaste åren så det har krånglat till det lite om jag någon gång diskuterar frågan lite djupare, men å andra sidan tror många säkert att jag gör lite mer jobb än jag gör med andra projekt så det jämnar ut sig.

I de allra flesta fall har jag ändå varit öppen med att jag jobbar väldigt lite och tanken är att jag ska kunna jobba ännu mindre inom kort och att vår plan är att även min fru ska jobba extremt lite de sista 40-50 åren av livet. En lite intressant sak är att inte en enda person har frågat mig något som ens antyder att beröra hur mycket pengar man behöver för att lyckas med detta. Jag misstänker att många som är helt ointresserade av sparande och investering inte har en aning om ifall det krävs 2, 10 eller 100 miljoner för att klara sig. Men det är väl helt enkelt tabu att prata om pengar i Sverige. Det är också extremt få personer som sagt att de är imponerade eller avundsjuka på det jag lyckats med. Några personer har dock sagt det rakt ut och några har väl antytt mellan raderna att de gärna skulle gjort det samma om de haft möjlighet.

Kermit:

Jag brukar beskriva det som att jag är i ett läge där jag ställer om till att göra andra saker mer baserat på vad jag vill och längtar efter. Och det är vad jag vill och strävar mot, jag vill göra saker på typ 10-50% av en heltid som är kul, utvecklande, i en fri form och som gärna ger en inkomst. 

Jag trodde att jag skulle få detaljerade och kanske lite kritiska frågor av omgivningen och var oroad av att det skulle bli jobbigt. Jag hade faktiskt förberett två typ ”hiss pitcher”, dvs en kort och en lång ”förklaring” till varför jag slutar jobba. Det visade sig att folk inte reagerar så mycket som jag trott. 

Jag tror att det inte är så många som ser det som en möjlighet att bygga en portfölj man kan leva på och att de tolkar det som att jag har haft en hög lön och byggt upp en buffert jag kan leva på en period till dess jag kommer igång med egen verksamhet.

En klok person som agerar mentor/coach åt mig sa att det jag gjort är vad många drömmer om: Att jobba ihop en såpass stor förmögenhet att jag fått en frihet att göra flera val i livet, val som många inte har.  Jag tror det stämmer men skulle känna mig exponerad om jag berättade mer öppet om min situation. 

Då jag verkligen inte vill/orkar förklara säger jag att jag jobbar som konsult och det brukar inte väcka så mycket frågor. 

Utdelningsseglaren:

För det första. Just vad andra har för åsikter om vad man pysslar med på dagarna är ju knappast ett av de svårare hindren för att nå FIRE. Vidare är ju en av huvudpoängerna att kunna ägna sig åt det man vill oavsett vad andra tycker det är värt. Med andra ord är det en motivation som kommer inifrån. Vad någon annan tycker att man borde eller inte borde göra är således det raka motsatta till innebörden av FIRE. Om man oroar sig så pass mycket att det blir ett faktiskt problem tror jag man aldrig kommer att gå i mål med sin frihetsplan. Men med det sagt är vi ju alla människor och även den med en fantastiskt stark inre drivkraft är inte immun mot vad har säger och tycker.

Så frågan vad man jobbar med tenderar att bli ett praktiskt problem som behöver ett svar. Som vanligt är det alltid bäst att hålla sig till sanningen men ibland har jag inte någon lust att gå in på för mycket detaljer vilket gör att jag drar till med att jag kör eget företag (vilket är sant) samt har gått ner i tid eftersom jag jobbat många år och fått ett utmattningssyndrom på kuppen (vilket också är sant). Här brukar jag betona olika saker beroende på situation men med folk som är mitt uppe i karriären brukar jag trycka på hur mycket jag njuter av min frihet i mitt eget företag och att man inte alltid måste optimera för göra maximal karriär. Med andra som inte är lika karriärinriktade pratar jag istället mer om utmattningen och att jag nu valt att fokusera på andra saker än jobbet. Om det kommer ytterligare frågor handlar det ofta om vad företaget gör och hur det är vara utmattad.

Det är bara de som är extra nyfikna och vågar fråga väldigt mycket om företaget och hur mycket jag jobbar som har chans att förstå att det inte blir mycket inkomst där. Hittills är det bara någon enstaka som luskat så långt. Efter detta blir det lite av en vattendelare. Antingen säger jag bara att ”jag har en sådan situation att jag inte behöver jobba så mycket” eller så berättar jag helt enkelt att jag även håller på med investeringar. För bekanta som jag tror kan vara intresserade av min livsstil har jag på senare tid valt att vara mer öppen och sagt att jag sparat och knetat under många år för att ha möjlighet att jobba med investeringar. En lite udda situation som uppkommit för mig är frågor från de kunder jag jobbar med. De undrar naturligtvis om jag vill ha mer uppdrag och vilka andra kunder jag har. Det är en situation som är lite mer svårförklarad eftersom de via sin affärsrelation har mer insyn kring inkomsterna. Även här brukar jag förklara att jag startat mitt egna bolag eftersom jag vill styra min egen tid och faktiskt inte är intresserad av speciellt mycket mer debiterbar tid.