I enkla ordalag är obligationer ett skuldinstrument som vanligen genererar avkastning i form av ränta. Investerarens pengar lånas ut till mottagaren (exempelvis staten, kommuner eller enskilda bolag) under en förutbestämd löptid. Löptiden på obligationer kan variera och produkten delas i regel in i tre övergripande kategorier beroende på tidshorisont: kortfristiga obligationer (under 1 år), medelfristiga obligationer (1-10 år) och långfristiga obligationer (över 10 år). Från gäldenärens sida erbjuder obligationer ett alternativ till att låna pengar av banker, även om dessa också ingår i listan på aktörer som handlar med obligationer. 

Även om det går att beskriva alla obligationer som löpande skuldebrev är det viktigt att poängtera att det finns olika typer av obligationer. Dessa kan exempelvis variera med avseende på risk och miljöprestanda. Obligationer kan normalt handlas på börsen i procent av sitt ursprungliga lånevärde, det nominella beloppet. För investeraren ligger den ekonomiska uppsidan i att antingen åtnjuta ränta på det lånade beloppet under löptiden eller att köpa en obligation till underkurs utan löpande ränta. 

Nedan följer en lista på olika typer av obligationer:

• Statsobligationer - en obligation utfärdad av staten. Pengar lånas ut i utbyte mot en fast ränta och de lånade beloppen går exempelvis till stora infrastrukturprojekt. Bland de olika obligationssorterna är statsobligationen den med lägst kreditrisk givet att den kommer från en stabil och etablerad ekonomi.  
• Kommunobligationer - används av lokala myndigheter för att finansiera kommunala projekt. Liksom statsobligationer betraktas dessa som en form av investering där den tillhörande risken är låg. 
• Företagsobligationer - utfärdas av företag som ett sätt att anskaffa kapital till investeringar. Dessa betraktas i regel som konservativa investeringar om de säljs av väletablerade företag men innebär ett större risktagande från finansiärens sida i jämförelse med statsobligationer. 
• Premieobligationer - en typ av statsobligation utfärdad av Riksgälden där räntan samlas i en gemensam pott som sedermera lottas ut bland innehavarna. Premieobligationer kan köpas direkt via Riksgälden eller via olika återförsäljare, däribland affärsbankerna.
• Indexobligationer - en obligation vars avkastning knyts till utvecklingen av en underliggande tillgång (exempelvis emittentens börsindex). I likhet med andra obligationer betalar indexobligationer tillbaka det nominella beloppet vid löptidens slut. Det nominella beloppet är kapitalskyddat till skillnad från övrig avkastning som hänför sig emittentrisk. Det senare innebär att övrig avkastning beror på emittentens förmåga att fullgöra sina ekonomiska förpliktelser. 
• Bostadsobligationer - löpande skuldebrev som ges ut av olika bostadsinstitut. Bostadsobligationer ger en löpande kupongränta som vanligen betalas ut på årlig basis. Liksom namnet antyder används det kapital som anskaffas genom emissioner av bostadsobligationer för att finansiera utlåningar kopplade till bostäder. 
• Konvertibla obligationer - ett skuldebrev som kan konverteras från obligationer till aktier i det emitterande företaget till en på förhand överenskommen aktiekurs. I regel gäller att konverteringen kan verkställas först efter ett förutbestämt datum. 
• Gröna obligationer - obligationer där det anskaffade kapitalet öronmärks till miljövänliga projekt såsom energieffektivisering av hus och fastigheter eller till inköp av en eldriven fordonsflotta. 
• Blåa obligationer - utgör en avknoppning från de gröna obligationerna där skillnaden ligger i att en blå obligations intäkter öronmärks till marina hållbarhetsprojekt.  
• Sociala obligationer - obligationer som ämnar bidra till sociala hållbarhetsprojekt. Dessa emitteras normalt sett av myndigheter, stater och företag och målgruppen är i regel en socioekonomiskt utsatt eller socialt sårbar befolkningsgrupp. 

Notera att ovanstående lista varken är fulländad eller ömsesidigt uteslutande. Det finns andra typer av obligationer och en obligation kan ibland falla under flera olika kategorier. 

Utöver de typer av obligationer som listas ovan görs även en indelning av obligationer utifrån huruvida de är räntebärande eller ej - kupongobligationer och nollkupongobligationer. Den vanligaste av de två sorterna är kupongobligationer. Att köpa kupongobligationer medför rätten till återbetalning av det nominella beloppet vid löptidens slut. Därtill mottas utbetalningar periodiskt i form av ränta, antingen varje halvår eller årligen. Räntan kallas även “kupong” och namnet springer ur ett tidigare system med fysiska värdepapper. Vid varje utbetalning revs eller klipptes kuponger som ett sätt att protokollföra betalningarna. Detta görs givetvis inte längre men namnet består alltjämt och det är inte bara obligationerna som har ordet kupong i namnet, räntan på  en kupongobligation benämns kupongränta.

Kupongränta och kupongdatum

Till kupongobligationer hör den så kallade kupongräntan, ett procentuellt mått på relationen mellan obligationens kupongutbetalningar och dess nominella värde. Kupongräntan är således en fast ränta som förblir lika stor under obligationens löptid och som betalas ut vid förutbestämda tidpunkter, vanligtvis en gång per år. Kupongräntan bör skiljas från obligationens nuvarande avkastning och avkastning till löptidens slut som definieras på följande sätt:

• Nuvarande avkastning är räntan som intjänats genom utbetalningarna av de årliga kupongerna med avseende på det nuvarande marknadspriset på obligationen
• Avkastning till löptidens slut anger den totala ränta som intjänas genom obligationens stundande marknadspris, framtida kuponger och kapitalet.

Kupongdatumet specificerar i sin tur när obligationsutdelaren måste betala ut kupongräntan. Kupongräntan kan, men måste inte nödvändigtvis, betalas ut en gång per år. Andra gånger kan det ske per halvår, kvartal eller månad, alternativt ett antal gånger per år enligt obligationens egna ramar.  

Utöver kupongobligationer lyfts så kallade nollkupongobligationer eller “nollkupongare” fram som en vanlig typ av obligationer. Liksom namnet förtäljer betalas här ingen periodisk ränta.  Istället sker försäljning av obligationen till ett pris som underskrider dess nominella värde och det går således att argumentera för att räntan vävs in och utbetalas i samband med att obligationen löper ut. I och med att nollkupongobligationen löper utan ränta sker ingen avkastning förrän vid inlösning, därför är det även först vid detta tillfälle som all beskattning sker (alternativt vid försäljning av nollkupongaren). Prissättningen på en nollkupongare varierar med löptid och ränteläge. 

Vid försäljning av en obligation gör sig utfärdaren skyldig till att betala ett visst kapitalbelopp utöver eventuell ränta, det nominella beloppet. Det vill säga, det nominella beloppet är summan som betalas ut till dess ägare vid förfallodatumet. Liksom nämnt innan går det dock att köpa och sälja obligationer på andra- och tredjehandsmarknader varvid priset på obligationen kan fluktuera under löptiden beroende på ränteläget i samhället. Medan det nominella värdet kan tänkas vara detsamma som försäljningspriset i samband med att obligationen utfärdas kommer detta att alltså förändras över tid. 

En investerare kan skaffa sig kunskap om en obligations kreditrisk via bedömningar från olika kreditvärderingsinstitut såsom Moody’s, Standard & Poor’s och Fitch. Dessa tre aktörer täcker i stort sett hela kreditvärdighetsmarknaden och spelar inte bara en viktig roll för potentiella köpare. Goda betyg från kreditvärderingsinstituten är ett sätt för utfärdaren av obligationen att skaffa sig legitimitet på marknaden och därigenom attrahera investerare.

Ett bra betyg indikerar att utfärdaren kan betala kupongerna vid utsatt tid under hela löptiden. En låg kreditrisk innebär även att utfärdaren kan sätta låga kupongbetalningar, och därigenom minska lånekostnaden, och samtidigt förbli attraktiv gentemot köparen. Ett omvänt scenario, det vill säga en obligation med hög kreditrisk, kommer behöva locka med högre kupongbetalningar för att locka till sig investerare.

Nedan presenteras Moody’s kreditvärderingsskala där betyget Aaa  går till obligationerna av högsta kvalitet och minsta möjliga risk medan C är den sämsta värderingen. 

Som en del av räntemarknaden finns obligationsmarknaden varigenom handel med obligationer sker. På obligationsmarknaden sammanförs exempelvis förvaltande aktörer såsom pensionsfonder med aktörer som efterfrågar lånekapital, bland annat företag och bostadsköpare. Vanligtvis handlar man med obligationer på börsen via sin bank eller genom väletablerade nätmäklare som Avanza och Nordnet. Noterade obligationer har dock i regel stora minimiposter på 1 miljon kronor och ämnar sig således inte för privatpersoner. Som ett alternativ finns så kallade obligationsfonder, eller långa räntefonder som de också kallas, där fonden investerar i räntepapper med en duration på minst ett år. Därigenom kan man som privatperson ta del av obligationernas komparativa fördelar gentemot andra finansiella instrument utan att ha tillgång till de stora belopp som krävs för att investera direkt i exempelvis företags- eller statsobligationer.

Som en naturlig kontrast till de långa räntefonderna finns även korta räntefonder. De korta räntefonderna har en löptid på högst ett år och erbjuder vanligtvis en lägre ränta än de långa räntefonderna. Gemensamt för både korta och långa räntefonder är att du som har pengar i dem kommer att se att dina pengar påverkas mer av rådande ränteläge än klimatet på börsen. Marknadsräntan styr i mångt och mycket utvecklingen på räntefonderna och obligationerna eftersom utgivningen av nya räntepapper med hög ränta trycker ned priset på de som redan existerar och vice versa. 

Högsta betyg - obligationer och obligationsfonder på Avanza 2023

Relativt sett är utbudet av obligationer begränsat hos Avanza, däremot finns en bred uppsättning obligationsfonder tillgängliga för privata sparare. Bland de olika obligationsfonderna återfinns 13 stycken som erhåller Avanzas högsta fondbetyg, fem stjärnor. Dessa listas nedanför:

• AMF Räntefond Lång
• Aktie-Ansvar Avkastningsfond
• Case Credit Opportunity
• Case Fair Play
• Danske Invest Sveriges Kort Ränta SA
• Enter Cross Credit A
• IKC Avkastningsfond
• INVL Global Emergin Markets Bond
• Länsförsäkringar Lång Räntefond A
• S-Bank Emergin Markets Yield A
• Spiltan Räntefond Sverige
• Ålandsbanken Kort Företagsränta
• Öhman Räntefond Kompass A

Sett till avkastning över en tidshorisont på 1, 3 och 5 år återfinns följande fonder i toppen på Avanza:

Utv. 1 år

• Coeli I Frontier Mkt Fxd Inc R SEK (19,89%) 
• Handelsbanken Tillväxtmarknad Obl A1 SEK (18,48%)
• MS INVF European HY Bd A (18,27%)

Utv. 3 år

• Holberg Kreditt A (40,44%)
• Alfred Berg Nordic HY ACC A (38,06%)
• Nordea 1 - Chinese Bd BP SEK (25,46%)

Utv. 5 år

• Franklin Gulf Wealth Bond A (acc) USD (46,99%)
• Threadneedle (Lux) Us Hi Yld Bd AU (33,98%)
• Alfred Berg Nordic HY ACC A (33,79%)

Även om det generellt talas om obligationer som en säkrare investering än aktier bör man som investerare veta med sig att det, trots denna devis, föreligger vissa risker. Några saker som kan vara värt att hålla koll på när det kommer till obligationer är följande:

• Kreditrisk - risken att utgivaren inte kommer kunna betala tillbaka det fulla beloppet, alternativt att det inte sker i tid. Detta kan gälla såväl utbetalningar av kuponger som lånebeloppet i sin helhet. Liksom nämnt under rubriken Kreditvärdering av obligationer finns det särskilda institut som inriktar sig på att granska och utvärdera utgivarnas trovärdighet och kreditrisk. Det finns därför goda skäl att ta del av deras utlåtanden för att kunna fatta välinformerade beslut och undvika onödigt risktagande vid handel med obligationer.
• Inflationsrisk - en stigande inflationsnivå kan leda till att du i reella termer går med förlust på din obligation om kupongräntan inte är tillräckligt stor för att täcka inflationsökningen.
• Likviditetsrisk - risken att handeln med din obligation är lågintensiv och som därmed kan göra det svårt att sälja av ditt innehav till efterfrågat pris snabbt. Denna risk hör  givetvis även till andra finansiella instrument såsom aktier och fonder.
• Ränterisk - ränterisken är den risk som knyts till stigande räntor. Höga räntor får obligationsvärdet att minska som ett resultat av att alternativkostnaden stiger. Detta eftersom investeringar med bättre avkastning sannolikt går att hitta i ett läge då räntan på investerat kapital är hög.
• Valutarisk -  valutarisken tillkommer enbart vid de tillfällen då utbetalning av obligationen sker i en annan valuta än den inhemska. Förändringar i växelkursen mellan de två valutorna kan få obligationens värde att sjunka vid de tillfällen då valutan som utbetalningarna görs i försvagas.
• Förbetalningsrisk - i de fall där utfärdaren har rätt att betala tillbaka värdet av obligationen innan löptidens slut tillkommer en förbetalningsrisk. I händelse av ett sådant agerande går innehavaren miste om kupongbetalningar och därigenom en förlorad inkomst. 

Till fördelarna med obligationer hör den jämförelsevis låga risknivån. För privatpersoner kan man därför framhäva räntefonder baserade på obligationer som lämpliga för pensionssparande, även om nyttan givetvis inte begränsas till detta. Eftersom obligationers värde fluktuerar mer med ränteläget än läget på börsen kan de även fungera som ett nyttigt komplement till aktier och skydda portföljen vid börsnedgångar. Därtill tenderar obligationer och räntefonder att vara mer stryktåliga mot inflationsökningar än vad vanliga sparkonton är. 

I och med att risknivån generellt sett är lägre för obligationer än vad den är för aktier tenderar detsamma även att gälla den tillhörande avkastningen. Detta är någonting som ofta lyfts fram som en nackdel och som måste inkluderas i avvägningen om man står inför valet mellan de två. När det kommer till privat sparande ska det även sägas att obligationsfonder likaså tenderar att ge lägre avkastning än exempelvis aktiefonder. Ytterligare en nackdel, som hör alla investeringar till, är att det inte finns någon garanti för framtida avkastning med obligationer. 

Obligationer är ett skuldinstrument som vanligen genererar avkastning genom ränta i form av kuponger. Obligationer kan utfärdas av olika aktörer såsom stater, kommuner och enskilda företag och kan i sin tur variera i sin karaktär. Det senaste decenniet har exempelvis gröna obligationer kommit att bli allt mer populära - obligationer där pengarna är öronmärkta till olika hållbarhetsprojekt. Att köpa obligationer är emellertid dyrt för den enskilde individen då minimiposten tenderar att ligga omkring 1 miljon kronor. För att privatpersoner ska kunna ta del av obligationsmarknaden finns därför så kallade räntefonder där förvaltarna handlar i skuldebrev med hjälp av investerarnas kapital. Räntefonder är tillgängliga på flera håll, däribland hos de stora nätmäklarna Avanza och Nordnet, som båda erbjuder en lång lista med alternativ för den som önskar handla indirekt med obligationer. Liksom i fallet med alla finansiella instrument är handel med obligationer förenat med risk. För att kunna förhålla sig till de tillhörande riskerna kan investerare ta hjälp av kreditvärderingsinstitutens betyg av obligationerna. Bland de olika kreditvärderingsinstituten hör Moody’s, Standard & Poor’s och Fitch till de största och mest välrenommerade.