Återbesök i Cardinal Health

Jag har börjat gå tillbaka och tittat på några av de bolag som jag skrev om för över 5 år sedan. Bland annat har jag tittat på Cardinal Health (CAH), som jag skrev om i april 2019. Anledningen är dels att se hur det har gått, dels väcktes intresset för bolaget ännu en gång efter att jag såg dokumentären The Crime of Century förra veckan. 

Jag tror vi är flera som på ett eller ett annat sätt har hört talas om Purdue Pharma, bolaget bakom olika opioder i allmänhet, men OxyContin i synnerhet. Det finns såväl böcker, såsom Smärtans Imperium (läsvärd), som tv-serier, såsom Dopesick samt Painkiller, om ämnet samt bolaget. Skall du se någon av dessa serier är det inte någon fråga om vilken att välja, då Dopesick är mycket, mycket bättre än Netflix försök att kopiera hulus lyckade serie.  

I dokumentären är det framför allt fokus på opiodkrisen och dess kraftiga tillväxt under början av 2000-talet och såklart står Purdue Pharma i fokus, men även bolag såsom Johnson & Johnson, McKesson samt Cardinal Health ges plats samt diskuteras. Beträffande Johnson & Johnson lyfts bland annat fram att bolaget har drivit och utvecklat högavkastande vallmoarter som kunde producera stora mängder opiumalkaloider, som är de aktiva ingredienserna i starka opioder. Dokumentären lyfter fram att företaget har varit en central aktör i den farmaceutiska kedjan som har lett till överproduktionen av opioder, vilket har bidragit till den omfattande spridningen av dessa beroendeframkallande läkemedel i USA.

Beträffande Cardinal Health och dess konkurrent McKensson kritiseras de för sin delaktighet i att distribuera enorma mängder opiodläkemedel till apotek över hela USA, trots tydliga indikationer på att dessa läkemedel missbrukades. De valde att inte uppmärksamma och larma när ett visst apotek i en viss stad ökade sin beställning från det regelbundna 600 askar till det tiodubbla. Girighet? Högst sannolikt.

I dokumentären anklagas Cardinal Health för att ha försummat sitt ansvar att övervaka och rapportera misstänkt stora beställningar av opioder, vilket krävs enligt amerikansk lag. Istället för att begränsa distributionen eller anmäla de misstänkt höga volymerna, fortsatte bolagets ledning att få de anställda att leverera stora mängder opioder till vissa apotek och områden. Detta trots att det var uppenbart att dessa läkemedel inte användes på ett medicinskt rimligt sätt.

När jag skrev om Cardinal Health i april 2019 kostade en aktie drygt $47–48 och handlades därmed till en direktavkastning om 4 % och ett P/E om drygt 10,5. I efterhand var dessa kurser att betrakta som screaming buy sett till de fakta som idag ligger på skrivbordet.

Efter att ha lyft fram de risker och de negativa delar av bolaget som jag såg, skrev jag även om bolagets förmåga att verka som en tacksam utdelningsmaskin. ”Dock finns det mycket som också tilltalar. Bolaget har ett mycket bra kassaflöde och sett till utdelning/FCF ligger det på cirka 18,5 %. Utdelningsandelen ligger på 42,1 %. Som framkommer tenderar även dessa siffror att bli mindre bra, men faktum är att nuvarande ej är dåliga. Risken är dock att trenden kommer att fortsätta om bolaget inte får rättning på skutan.”

På lite mer än fem år har mycket vatten hunnit flyta under broarna. De senaste fem åren har omsättning per aktie ökat med ett snitt om 13,8 % per år. För vinst samt eget kapital per aktie är snittet -5,2 % respektive -5,8 %. Beträffande förstnämnda finns en relativt enkel förklaring: återköp av egna aktier, vilket är samma som syns i bland annat Yum! Brands, som jag skrev om den 12 juli.  Gällande vinst per aktie är förklaringen också tämligen enkel, då snittet dras ned av det svaga Coronaåret, där vinsten föll från tidigare $4,53 till -$12,61. Därtill var 2022 också ett förlustår, där vinsten föll från tidigare $2,08 till -$3,37.

Uppradat, vinst per aktie, ser det ut enligt följande:

2019: $4,53

2020: -$12,61

2021: $2,08

2022: -$3,37

2023: $1,26

2024 (R12): $3,45

Under samma mätperiod har kassaflödets, per aktie, snittutveckling varit 10,7 %, om än att tillväxten inte varit spikrak, precis som i fallet med vinst per aktie. Över tid stigande vinst samt ett ökande fritt kassaflöde har gjort att bolaget kunnat höja utdelningen, som 2019 uppgick till $1,91 per aktie till att 2024 och på rullande tolv månader, med 5,2 % till $2,01. Det är inte mycket i såväl absoluta som relativa tal – jämfört med såväl andra konkurrenter som inflation. Emellertid måste det i diskussionen adderas de relativt kraftiga återköpen, vilka är att betrakta som en sorts ”utdelning”. Detta då – givet att allt annat lika får vara gällande – vinsten per aktie ökar och således ökar ditt värde. 

Återköpen har varit kraftiga. Sedan 2019 och fram till idag samt utifrån rullande tolv månader har antalet utomstående aktier minskat med 18,3 %. Addera detta till den förvisso lågt likväl växande utdelningen så blir totalsumman tämligen hög. 

Har allt detta synts i aktien? Ja och totalavkastningen sedan april 2019, då en aktie kostade drygt $47-48, uppgår till 179,49 % (observera diagramdata till och med 26 augusti). Ångrar jag att jag inte investerade? Nej, för det finns ingen som helst anledning att så göra. Vad jag däremot fokuserar på är att se var, hur, när och varför jag inte köpte. Sagt med andra ord är det processen bakom, under och i ett beslut jag vill dissekera. 

När jag analyserade Cardinal Health i april 2019 kände jag aldrig att jag fullt ut förstod bolagets position och de nack- respektive fördelar som fanns i caset. I och med detta tvivel; denna osäkerhet valde jag att inte investera. En lärdom är således att läsa på än mer tills en stark övertygelse om antingen köp, eller sälj, infinner sig, vilket är något som jag verkligen har anammat sedan 2019. Idag lägger jag ned mycket, mycket mera tid på mina innehav, vilket också har synts i portföljen.

Att göra uppföljningar likt dessa finner jag både utvecklande och givande, så länge fokus är på att processen att utvecklas. Ånger tjänar ingenting till och att komma med utfästelser likt ”man skulle ha köpt när man hade chansen” eller ”man skulle ha sålt när man hade chansen” gör att fokus hamnar på något direkt improduktivt och icke-utvecklande. Fråga dig istället varför du inte gjorde som du nu, i efterhand, säger att du skulle ha gjort. Gör det och sannolikheten för att du kommer utveckla en bättre och mer robust analysprocess, med följden att avkastningen torde bli bra, är hög.