Börspsykologi? Nej – det går ju bra nu…
Sedan släppet av min första bok, Börspsykologi, har jag blivit mer eller mindre van med att medier hör av sig när Mr. Markets bipolaritet blir mer stretchad åt det pessimistiska än det optimistiska hållet. Eller sagt med andra ord; när mer eller mindre alla aktier handlas ned, inte sällan snabbt och kraftigt, och såväl finansinriktade som Robinson- och övriga mer eller mindre nonsensfokuserade tidningar avhandlar hur ”blodet flyter på börsgatorna”. Ett exempel är den 5 augusti 2024, då alla dels fick sig förklarat vad en carry trade är, dels vad dess effekter kom att bli då världens börser skakade till. På den morgonen fick jag tre samtal från tre olika medier och alla vill ha utlåtanden om ”hur ska man som småsparare tänka nu” med mera.
När börsen går bra, eller i alla fall inte ned, är det ingen som tycks bry sig om börspsykologi. Absolut förstår jag att vi är många som dagligen påminner oss själva om det, men skulle vi gå ut och titta i Sveriges röda stugor skulle vi nog se att en majoritet av alla småsparare skulle sitta med tomma blickar och en handfallen haka om vi knackade på och frågade:
”Jorå… ledsen att vi stör, men… börspsykologi? Det är inget du sitter och tänker på samt applicerar nu, va? När du idag investerade 10 000 kr i bolag X?”
”Vad sa du? Börspsykologi? Haha, nej – varför skulle jag det? Enligt AnalysHasse ska ju aktien dubbleras inom en vecka.”
”Right. Ledsen att vi störde. Vi önskar dig en fortsatt trevlig dag och all lycka till med investeringen.”
”Som om jag skulle behöva det. So long, suckers! Jag skickar ett vykort från Maldiverna.”
Börspsykologi är alltid viktigt och det går inte att säga att det är viktigare när X gäller, eller när Y gäller. Det är lika viktigt att vara emotionellt stark och – till exempel och bland annat - stå emot säljimpulser vid kraftiga nedgångar och köpimpulser när allt går upp, kaffe, choklad samt mejeriprodukter vaskas på Café Opera och banken nästan betalar dig för att låna. Jag tror det finns många som tenderar att vara mer benägna att tänka i banor såsom ”äh, om det skulle gå ned lite löser det sig alltid i slutändan” och ”vad är det värsta som kan hända, liksom. Det är ju inte som att världen går under” när solen skiner och inga problem nämns i media eller från bolagen. Antingen har man aldrig varit med om en kraftig nedgång, eller så har man det men tillåtit sig att förtränga den ångest som man kände där och då. Hjärnan och minnet är, som bekant, duktig på att skona oss från obehagskänslor (energibesparing) givet att dessa inte är av nöd i den aktuella stunden.
Är aktivitetsbias bara viktigt när börsen går ned? Ska inte detta också beaktas när allt går upp? FOMO? Flockmentalitet? Konfirmationsbias? Gäller samtliga bara vid nedgångar, men inte vid uppgångar? Did I miss a meeting? Jag är tämligen säker på att de investerare som över tid lyckas riktigt bra är de som aldrig tummar på sina strategier mer än vissa små, successiva justeringar i analysprocessen samt alltid förmår att reflektera kring eventuella mentala fallgropar.
Människan är smart och klok, människor är inte det. I grupp tenderar vi att bli vår egen värsta fiende. ”Ja” till euron? Absolut när den svenska kronan handlades på låga nivåer och det såg brunt ut brunt ut för Sverige. ”Nej” till euron nu då den svenska kronan står starkare och det ser om inte bra, så åtminstone okej ut för Sverige.
En oförmåga att ta ett steg tillbaka och inse att vi till mångt och mycket är känslodrivna varelser är vad som kan leda oss in i investeringsfördärvet. Var inte en av dem. Var den kloka och rationella; var den som absolut lyssnar till känslor, men följ dem inte givet att det korrelerar med din objektiva och på fakta grundade analys.
Om någon så ska det väl vara du som skickar ett vykort från Maldiverna?