Brev till mig själv om bland annat historisk avkastning

Då och då brukar jag välja angreppsättet ”brev till mig själv” här på bloggen. Oftast har det varit i samband med börsnedgångar, men denna gång råder ingen sådant– tvärtom. När dessa rader skrivs är det lördag eftermiddag, Tracey Chapman spelas i bakgrunden och cirka tre dagar sedan Donald Trump vann presidentvalet i USA. Därtill vann republikanerna senaten och kongressen. I och med vad Trump gick till val på, såsom minskade skatter och regleringslättnader, för att inte glömma implementerandet av hans favoritord ”tariffer”, steg såväl S&P 500 som DJ USA med drygt 3,8 onsdagen till och med fredagen i veckan. 

Jag vet inte om det är en överreaktion, eller dess motsats. Vad jag dock vet är att Mr. Market, i Amaras anda, alltid tenderar att överestimera de kortsiktiga effekterna, men underestimera de mer långtgående sådana. De riktigt stora effekterna, de som ej syns eller känns dagligen, tenderar att synas långt efter att en knapp har tryckts på. Ett exempel är hur ett barn växer lite, lite varje dag, men för föräldern blir det inte lika synligt som för släktingen som besöker två gånger om året; ”jisses vad Nicklas har vuxit. Senast jag såg honom var han bara såhär lång ju!”. Ett annat är ränta-på-ränta, som efter +10 år tenderar att visa att alla försök till att föreställa sig ”magin” var, som bäst, i underkant.

Istället för att fokusera på makro försöker jag att hålla fokus på bolagen. Ja, de blir påverkade av makroekonomiska förutsättningar, men vissa klarar det bättre än andra och slås detta ut på ett par, tre lågkonjunkturer/perioder av utmaningar blir avståndet till konkurrenter lika långt som avståndet för DN och Aftonbladet till ovinklade skildringar av USA och eftervalet. 

Jag inbillar mig inte att jag är Guds gåva till investeraren. Jag har brister och tillkortakommanden. Jag är inte immun mot än det ena, än det andra. Jag vet också var min bristfälliga cirkelkompetens gränser går och gör således allt jag kan för att hålla mig inom nämnda. Vidare påminner jag mig ständigt om att fokus inte är på att jaga maximal avkastning, utan en rimlig sådan till en så låg risk som möjligt. Jag tar hellre lite lägre tillväxt till en mycket högre säkerhet än vice versa. 

Observera att det inte är volatilitet som jag diskuterar, ty en sådan har jag inga problem med. Dock har jag det med onödig risk och för varje år som går och för varje ny ekonomisk milstolpe som uppnås påminns jag om att min tid på jorden är finit och givet kapitalets storlek ska fokus vara på ”bevara till en låg risk och rimlig tillväxt kryddat med fokus på utdelningar”. Charlie Munger, vars bortgång snart är ett år, säger det på ett passande sätt; “The desire to get rich fast is pretty dangerous.”

Kan jag fortsätta med min strategi oavsett om börsen är på ATH eller ATL kommer jag vara en vinnare. Inte nödvändigtvis (och högst sannolikt) gentemot Kreti och Pleti, som dagligen ska mäta könsorgan eller vad det nu än må vara. Jag investerar för mig; för mitt liv och min trygghet. Kan jag leva gott på portföljen spelar det mig föga, eller mer korrekt; ingen roll om andra presterar bättre och har mer kapital. Varför? Det kommer alltid finnas en större fisk.

"There will always be someone who is doing better or making more money, and if you let that bother you, you'll never be happy." (C. Munger)
 

Således är fokus på att ”just keep on swimming” och ha fokus på strategin och processen. Ligger fokus där kommer resultaten att komma.  Resultat… jag satt just och studera lite fakta. Jag brukar alltid skriva en längre årskrönika där jag berättar om årets utveckling, då jag finner det irrelevant att visa hur portföljen gått på en vecka, månad eller kvartal eftersom min placeringshorisont är mycket, mycket längre än så. Därtill ökar det risken att man lockas till onödig och skadlig aktivitet á la aktivitetsbias. 

Jag noterade att jag sedan min flytt till Avanza 
… i maj 2014 har överpresterat OMX SGI med drygt 40 procentenheter. Nu är det en inte fullt ut rättvis jämförelse, då jag har flera bolag som är noterade på andra geografier och därmed handlas i andra valutor. Jämför jag med DJ USA eller Storebrand All Countries möter jag än så länge mina övermän. Likväl känner jag ett sorts lugn när jag ser hur väl väskan har presterat.

Mycket är tillfälligheter och tur, eller kanske mer avsaknad av otur. Dessutom har jag haft extra hjälp av den svenska kronans försvagning. Jag inbillar mig ingenting och påminner mig ständigt om Ikaros eller någon av de andra grekiska tragedierna, såsom Kung Oidipus – en av mina favoriter. Hybris kommer alltid med gudarnas vrede och när katarsis infinner sig är den ständigt dubbelt relativt hybrisen.

Jag hade aldrig kommit hit, till en position där friheten enbart är ett knapptryck bort, utan hjälp och stöttning av andra bloggare, twitterprofiler med flera; bloggare och profiler som kommit att bli vänner och ypperliga djävulsadvokater. Till er alla: från djupet av mitt hjärta, tack!

Börsen är på riktigt höga nivåer
…och jag känner, vilket jag mer eller mindre har gjort det senaste halvåret, att luften är tunn. Emellertid kan den bli tunnare och kanske kommer vi se tillbaka om två, tre år att den inte alls var tunn. Vad jag vill säga är att oavsett hur tunn jag upplever den vara, betyder inte det att den de facto är det. Skulle jag agera på denna ”rädsla” (känsla) för att en nedgång står vid dörren är risken stor att jag missar fortsatta uppgångar. Skulle det visa sig att luften är tunn kommer jag vara på ”the buy side of life” på resan ned, precis som jag är på resan upp – just keep on swimming! 

Här bryter jag mina tankar, för jag vet att det inte spelar någon större roll givet min långsiktiga placeringshorisont samt val av investeringsstrategi. Jag applicerar “time in the market” före ”tajming the market”.  

Flera har skrivit och frågat om min kommande bok
… och jag har lovat att återkomma inom ett par veckor och till dess ber jag om tålamod. De som har fått agera testläsare har återkommit med goda vitsord, vilket stärker mig och ger mig mer energi att få till en bra text som möjligt. Såklart hoppas jag att de som väljer att köpa och läsa den upplever samma.