Den gröna svanen som alla ser?

Sedan ett par år tillbaka brukar jag då och då studera hur olika väderkatastrofer har slagit till samt utvecklats. Jag tror det är få som inte har hört talas om skogbränder i Kalifornien, torka i Rhen, extremhetta i flera av Europas länder, tyfoner i såväl väst som östliga länder och så vidare. På många sätt känns det nog för många av oss ännu rätt så avlägset, men kommer det att bestå? Jag vill redan nu förtydliga att jag inte är en klimataktivist och gällande Team Greta låter jag Alexander Bard vara mitt språkrör. 

I somras grävde jag ned mig lite i så kallade CAT Bonds, som vi något enkelt kan översätta till ”katastrofobligationer”. I takt med de ökande och extrema väderkatastroferna börjar försäkringsbolag bli mer restriktiva med att ge ut försäkringar, vilket har öppnat för aktörer som istället har gjort det till sin specialitet. Såklart är premierna höga, men då hemmet är ”vårt allt” tycks det vara många – framför allt förmögna – som sväljer kostnaden. Oftast – i alla fall hittills - inträffar inga katastrofer, vilket gör att försäkringsbolagen och dess aktieägare täljer guld med en smörkniv.

Förstörda hem är bara en av flera saker som just nu drabbar moder jord, för när jag ser på klimatfrågan ur ett ekonomiskt perspektiv blir det allt tydligare att kostnaderna inte längre ligger i framtiden. De är här redan nu, och de växer snabbt. Det handlar, som sagt, inte bara om direkta kostnader från extremväder, utan också om hur dessa händelser påverkar försäkringssystem, kapitalflöden, investeringar och offentliga budgetar. Klimatet har på kort tid blivit en central variabel i ekonomisk politik och finansiell riskhantering.

Det som gör läget särskilt allvarligt är kombinationen av två riskkategorier. De fysiska riskerna innebär att tillgångar förstörs och att produktion störs. Samtidigt växer de övergångsrelaterade riskerna, alltså kostnaderna som uppstår när ekonomier måste ställa om snabbare än väntat. Företag med fossila tillgångar får fallande värderingar, energimarknader förändras i snabb takt och lagstiftning skärps och ändras tillbaka (för att sedan ändras igen?) ofta i ett tempo som överraskar marknaden.

Det är kombinationen av dessa två risker som gör klimatet till en potentiell källa till systemstress. Finansmarknader är byggda för att hantera osäkerhet, men inte när osäkerheten är så omfattande att hela sektorer kan förlora sitt värde eller när extremväder får bred makroekonomisk påverkan. Störd produktion, eller hur vädret stör leveranskedjor vet vi nog alla vad det leder till – inflation. Inflation hos redan stressade stater och därmed befolkningar är en mixtur ingen vill ha, eller uppleva. 

Det är per definition inte en svart svan, men kanske har denna svan en nyans av svart alternativt ignorans? Eller kanske ska vi kalla den för ”en grön svan”? Vi vet att klimatet förändras och vi vet att effekterna blir kostsamma – men den exakta tidpunkten, omfattningen och spridningseffekterna är svårare att förutse. Det är just denna kombination av förutsägbarhet och osäkerhet som gör klimatrelaterade risker särskilt problematiska för ekonomer, investerare och beslutsfattare. När detta också sätts i relation till att dagens politiker mer tycks tänka kort- än långsiktigt samt att inget är viktigare än att vara den populära, blir det än mer oroväckande. ”Det löser sig nog”, ”det får framtida styrande lösa”, ”det ligger inte på mitt bord, ”ähh… jag kan ju alltid hävda min ovetskap, anklaga någon annan och i värsta fall får jag väl acceptera att gå med min älskade och feta fallskärm.”

Klimatförändringarna har redan materialiserats som en ekonomisk risk och den kostnaden kommer att accelerera. Jag tycker mig dock inte se denna fråga som central hos de styrande inom finans- och penningpolitik. Torde den inte integreras i all ekonomisk analys – inte som ett sidofält eller som långsiktigt scenarioarbete, utan som en central komponent i dagens ekonomiska beslutsfattande? Min uppfattning är att vi inte befinner oss i början av ett riskförlopp – tvärtom, vi befinner oss mitt i det och det gör att de ekonomiska konsekvenserna av klimatet måste behandlas med en helt annan tyngd än tidigare.

Vi är bara en väderkatastrof från att inflationen kan få en avsevärd negativ utveckling och givet den fragila omvärld vi befinner oss i, där såväl hushåll som stater har höga skuldkvoter, kan det bli riktigt osäkert framgent.