"Inget ont kan drabba en god människa"

Under 2024 utkom en nyöversättning av såväl Senecas Om försynen som Ciceros Om ödet. Återkommande läsare vet att jag är en varm, förhoppningsvis inte naiv, anhängare av stoicismen – en lära, eller mer korrekt; ett förhållningssätt, som hjälpt mig överkomma flera livsutmaningar, men också att vara tacksam för de små tingen. Det må låta hemskt, hårt och allt annat som ett drägligt liv, men genom att ha ett mindset om att alltid vara (för)beredd på det värsta skapas en tacksam position att tackla allt, precis allt som livet ställer i din väg. 

Addera vi till detta stoikernas drift att leva mer minimalistiskt än dess antonym ser jag än mer fördelar med förhållningssättet. ”Räkna med det värsta, hoppas på det bästa” samt ”sök inte tröst eller flykt i materiella ting, ty den sanna och enda funktionella sådana finner du inom dig själv” är ett par meningar som jag tror många kan ha nytta av. För att ha det, nytta, krävs ett öppet och radikalt ärligt förhållningssätt gentemot sig själv. Här finns inga genvägar, eller andra fusk. Och, vilket är en essentiell fråga; varför ens tänka tanken på att gena, eller hoppas på att allt löses med silvertejp, en googling eller dylikt? Det enda man gör är 1) svika sig själv och 2) laga för att utförsåkningen fortsätter vara gällande. Upprepa detta och resultatet torde vara allt annat än lockande.

Jag kan hålla med om alla som suckar när de hör ”det finns inga problem, bara utmaningar”, ”tänk positivt” med mera, för ibland känns det så krystat och världsfrånvänt. Men… tänk på det och tänk på det noga – vad är alternativet? Att ge upp? Lägga sig ned och… ja, vadå – dö? Att kasta in handskarna och hitta på en lika obotlig som idiotisk bortförklaring á Fooled by Randomness? Otur… omständigheter… jo, sådant har vi ju aldrig hört förr, framför allt inte från sådana som sällan hittas på någon av de tre prispallpositionerna.

För att göra en redan nu lång utsvävning kort vill jag här gå in på Seneca. I sitt alster Om försynen argumenterar filosofen kring att inget ont händer den som är god. Det hela börjar med att hans vän, Lucilius, ställer just den frågan; ”Varför drabbas goda människor av olyckor om det nu finns en försyn?”. Senecas svar är lika slående som talande; ”Inget ont kan drabba en god människa.”

Tänk på hans svar. Tänk noggrant och reflektera kring vad och hur han menar. Vad är en god människa? Absolut är det en som är snäll, vänlig och ger mer än denna tar, men vad mer? En god människa i Senecas ögon är en som tar ansvar för sig själv; en som är god mot sig själv. Och vad är gott om inte att göra allt för ett sådant bra och gott liv som möjligt? För att nå ett sådant erfordras just ett förhållningssätt likt ”det finns inga problem, bara utmaningar”, ”tänk positivt” med mera.

För att uppnå godhet och visdom måste man genomgå motgångar. Den vise ser olyckor som tillfällen till övning och möter svårigheter med stoiskt lugn. Att människan prövas är enligt försynens vilja; hon måste läras att uthärda vedermödor. Ödet väljer sina utmaningar bland de modigaste. Det som särskiljer en god och tapper människa är hennes förmåga att erbjuda sig själv åt ödet.

Att läsa om och kring filosofi anser jag vara lika klokt som berikande. Kan du till detta addera idé- och kulturhistoria är jag tämligen säker på att du kommer få en rik kunskap. Börja dock inte med de tyngsta och mest utmanande böckerna, precis som du inte ska köra all in som gröngöling på börsen, eller när du börjar med en sport eller dylikt. Börja lite smått och känn dig för. Risken är annars att du blir som de som köper ett gymkort den 1/1 och sedan slutar besöka gymmet veckan efter.