Kan vi få en debatt i Montrosepodden?
Det kanske är lågt hängande frukt att skriva om de rödgröna partierna i allmänhet, men Aftonbladet och dess ledarredaktion i synnerhet – inte minst med tanke på att du som läser detta högst sannolikt delar ideologisk preferens med mig. Emellertid finner jag det motiverat givet Aftonbladets ledarskribent Kalle Sundins text Nu ojar sig högerns Krösa-Major över ISK-skatten igen, från den 26 april och som är en direkt följd av Socialdemokraternas och Vänsterpartiets krav på en ökad skatt på ISK och en extra höjd sådan på de som räknas som ”rika” (…). Som så ofta handlar det om slagfärdiga ord skriva skrivna från en hög häst, men som inte har föregåtts av en intensiv tankeverksamhet. I bästa fall finner man ibland first level thinking, men ytterst sällan en ”second” sådan. Förstå mig rätt, för jag är inte ute efter att förlöjliga, men jag finner ofta hela resonemanget från skribenterna som verklighetsfrånvänt. En som tycks hålla med mig är allas vår Niklas ”investeraren” Andersson, som gav ett långt och välpreciserat svar på tal på twitter/X.
Likt Nicklas har även jag skapat något ur intet. Född i arbetarklassfamilj utan några silverskedar i mun att tala om, föräldrar som arbetade inom industrin, 1990-talets fastighetskris som inträffade blott ett par år efter att de hade köpt den villa som min bror och jag fick växa upp i och så vidare är delar av min historia.
Där vissa andra fick pengar och allt som de pekade på, fick jag stöttning, kärlek och ett mindset att jag kan skapa och göra allt som jag vill givet att jag också är beredd att jobba för det. Och jobba, det gjorde – och gör - jag. Med respekt för återkommande läsare på såväl bloggen som av mina böcker väljer jag att inte ännu en gång redogöra för min resa. Dock kan jag säga att jag såhär i backspegeln känner att jag har rätt att – utan att på något sätt framhäva mig själv, ty det finns andra som med samma eller till och med sämre förutsättningar har skapat mycket, mycket mer av sina liv – slå mig på bröstet.
En av Sundins huvudteser är att kritiken från högern är missvisande. Enligt honom skulle vanliga småsparare inte drabbas om ISK-skatten utformas med exempelvis ett tak eller en hög frigräns. I stället menar han att dagens ISK-subvention i oproportionerligt hög grad gynnar de mest förmögna, medan staten behöver större skatteintäkter för försvar, välfärd, infrastruktur och energi.
På detta svarar Nicklas ”… Sundins huvudargument är att småspararna inte påverkas, bara "de rikaste". Det är en ögonblicksbild, inte verkligheten. En 20-åring som månadssparar 3 000 kr, alltså 10% av medianlönen, med historisk börsutveckling på ca 10% CAGR (OMXS30GI senaste 20 åren) passerar 3-miljonersgränsen strax efter år 23. Den extra skatten (+100 bps över SLR på belopp >3 MSEK) uppgår till 279 000 kr nominellt eller 458 000 kr när ränta-på-ränta räknas in. Dagens småsparare är morgondagens "rikaste tiondel". Det är inte orättvisa, det är matematik. Nu är 3 000 kr troligtvis mer än 10% av 20-åringens inkomst men poängen kvarstår och i den åldern har man heller inte samma stora kostnadskostym som senare i livet.
Denna 20-åring betalar redan 1,65 MSEK i total ISK-skatt under 40 år med oförändrat grundavdrag. S:s förslag höjer den siffran till 1,93 MSEK vilket är en skattehöjning på 16,9% för någon som troligtvis aldrig känt sig "rik".
Han insinuerar att protester mot ISK-skatten är ett gnäll från en välbärgad höger. Verkligheten är att över 4,2 miljoner svenskar sparar i ISK. Det är lärare, sjuksköterskor, lagerarbetare och industriarbetare. Vanliga människor som vågar drömma och som med stor sannolikhet kommer passera den där gränsen under tiden de bygger upp en buffert eller ett pensionskapital. Att kalla deras oro för gnäll ignorerar en grundläggande sanning - spararen tar all risk, staten tar en garanterad schablonskatt varje år oavsett hur börsen går. Jag har sett väldigt många göra denna resa.
Han missar dessutom en central poäng. Om ISK blir mindre attraktivt flyttar sparare till vanlig depå, där staten inte får någon årlig schablonskatt alls, bara 30% på realiserade vinster vid försäljning. En långsiktig sparare som aldrig säljer betalar i praktiken noll i löpande skatt, förutom på ev. utdelning.”
Jag kan enbart instämma och som kommentar skrev jag att vi nog är många som skulle vilja höra en debatt/diskussion mellan dels Nicklas och hans parhäst Victor Ihrman i Montrosepodden, dels Sundin och valfri parhäst från Aftonbladets ledarredaktion. Argument mot argument, beräkning mot beräkning, slutsats mot slutsats. Kanske kan vi få Nicklas och Victor att bjuda in nämnda? Givet att sistnämnda verkar så säkra och pålästa har de ju ingenting att förlora? Här får båda parterna en möjlighet att sätta hårt mot hårt och nå ut till lyssnare som högst sannolikt kommer locka lyssnare från alla läger givet att Sundin med kollegor också sprider om det i sina kanaler.
”Tänker du bara sitta där, likt en vore du en saccosäck, och förgrymma dig, men likväl enbart exekvera den svenska folksporten att knyta näven i fickan och tänka hur dumt allt detta är?”
Många väljer alltid att läsa och vara passiva, tänkandes att ”detta löser någon annan”. Problemet är att om alla tänker så, kommer ingen ”lösning” att ske. Har man då rätt att sedan stå där i slutet av september och klaga på valutgången? I min värld; NEJ! Bara en delning, bara ett spridande, bara en kommentar och uppmaning till talespersoner och riddare såsom Nicklas, Frida Bratt, Aktiespararna, Unga Aktiesparare med flera är inte bara klokt och bra, utan dessutom nödvändigt.
Vänligen beakta det noggrant. Du jobbar och får lön, på vilken en skatt dras. Du väljer sedan – aktivt, skall tilläggas, att spara och investera delar av din inkomst i syfte att ha än mer medel i framtiden. Du tar ansvar för dig själv och blir därmed också mindre beroende av andra – såväl medmänniskor som stat.
Redan idag betalar du en skatt på dessa investerade medel, givet att du har dem på ett ISK eller i en KF. Ränta på ränta rimmar och låter bra hos mig, men skatt på skattade medel? Nej. Tänk nu på att det som Sundin med kollegor förespråkar är att skatten på redan skattade pengar ska höjas och även att det i vissa fall skall bli ytterligare en skatt. Ergo skatt på skatt på skatt.
Tänker du bara sitta där, likt en vore du en saccosäck, och förgrymma dig, men likväl enbart exekvera den svenska folksporten att knyta näven i fickan och tänka hur dumt allt detta är? Gör din röst hörd på ett eller ett annat sätt. När allt kommer omkring är det dina pengar och ditt liv. Ja, en vanlig aktiedepå där skatten enbart dras vid försäljning samt kan kvittas mot förluster är ett alternativ, men… detta är inte sakens fokus här. Istället är fokus på det övertramp som just nu håller på att ske. De spottar alla oss som har sparat och investerat rakt i ansiktet. Ständigt vill och ska de ändra reglerna och som ofta drabbar det de ansvarstagande och gynnar de mindre dito.
Betänk att schablonskatten – i folkmun ”ISK-skatten” – redan har ändrats till det sämre för sparare. Fram till 2016 beräknades schablonintäkten bara på statslåneräntan. Då höjdes schablonintäkten, till statslåneräntan plus 0,75 procentenheter. 2018 höjdes den ytterligare, till statslåneräntan plus 1 procentenhet. 2016 infördes dessutom en miniminivå schablonintäkt på 1,25 procent.
Givet allt ovan finner jag det som synnerligen lockande att få lyssna till å ena sidan Nicklas och Victor, å andra sidan Sundin med valfri kollega i Montrosepodden. Kan vi få till det?