Minns tillbaka till 2015-talets bloggosfär och Twitter

Om cirka en månad fyller bloggen 12 år. Sedan jag skrev ett par rader i oktober 2014 har över 1 175 inlägg hunnits med att publicerats. Till en början hade jag som vana att skriva ett inlägg per vecka, som i de flesta fall publicerades på fredagar. Efter ett par månader utvecklades dessa till att bli av modell längre, om än att det, såklart, fanns undantag. Att jag skapade bloggen finns egentligen inget entydigt och klart svar till. Emellertid intalar jag mig att det var en blandning mellan allt från att skapa kontakt med läsare och andra bloggare via att om något sånär dokumentera min resa (visst låter det högfärdigt?) till att skriva för att jag älskar att göra just det, skriva. Därtill fanns – och finns – det säkert med en sorts ångest med i bilden. Det är inte en alltid en fullt ut verkande medicin, men att skriva hjälper mig att sätta ord på tankar, men också att rikta fokus från något mindre bra till dess antonym.   

Bloggen startades i oktober 2014 och inspiratörer var bland andra Lundluppen, Vägen till Frihet, Äga Min Tid, Aktiefokus, Chansar Mest, Gustavs Aktieblogg, Spartacus, Miljonär innan 30, Grazing Lady, Riskminimeraren, Ruters Investeringar och sedan mera även Aktiepappa, Krösus Sork med flera. Om du var en aktiv bloggare under denna tid och ej omnämns vill jag betona att ovan skrivbordsgeneraler enbart är ett axplock. 

Relativt snabbt kom kontakter att etableras och det lika fina som underbara är att många av dessa har varit starka sedan dess. Flera av dem har jag träffat vid ett flertal gånger, såsom vid min releasefest av Marius – Roms Tredje Grundare kring Lucia 2016. Istället för Hufvudstaden blev det i metropolen Motala och vi hade äran och nöjet att dricka ”italienskt vin”, som såväl Chansar Mest som Vägen till Frihet hade mycket roligt åt. 

”Kan vi få se vinlistan?”

”Absolut. Vi har bland annat italienska viner och de är goda.”

”Jaså. Har ni italienska viner!? Wow… Då tar vi ett par av dem.”

Jag kan inte med ord skildra hur det var med allt från stämning till tonalitet med mera, men det var inget annat än komiskt. Högst sannolikt hade flera av de närvarande velat se och hitta någon raritet, men då det var och är Motala föll det lika snabbt som platt. Där mina bekanta och numera vänner kanske hade förväntat sig någon fin Amarone, blev svaret just ”italienska viner” – som också sades med en stolthet så stor att Karlsson på Taket skulle framstå som blygsam.

2015-talets bloggosfär och Twitter var på många sätt väldigt olikt hur det är idag, i alla fall och framför allt när sistnämnda ges plats. Förr var det mer tillåtande och inte sällan hade vi en sorts hashtag på fredagar, som blev ”MerMatPåTwitter”, ”MatTwitter” (eller dylikt), där vi skrev vad som skulle dineras och vad som skulle drickas. Det skapade en sorts gemenskap, men också fick man lite tips och råd på maträtter och drycker som man aldrig gett sig an. Inte sällan fick vi alla se oss brädade av Anders Ölwe, som jag hade äran att dinera med en vårkväll i juni 2017 – samma kväll försökte några av ovan nämnda bloggare, som också var med den kvällen, att lura in mig på ”Gröne jägaren”, men där gick de bet. 

Det var tider då man ofta skrev kommentarer på bloggar och/eller lämnade någon sorts återkoppling på allt och inget. Min minnesbild är att de flesta ville skapa relationer och göda såväl sitt eget som övrigas engagemang. Såklart kan jag ha fel och högst sannolikt är det en mer idoliserad tillika förhärligad minnesbild som lever kvar hos mig, men klart är – enligt mig, att stämningen då var mycket tillåtande och att det tycktes finnas en sorts genuin välvilja hos de flesta.

Ömsom diskuterades portföljer, innehav och ekonomi i dess mer breda lager, ömsom nämnda mat, men också politik. Sistnämnda hade sin tydliga kung i Chansar Mest, som besatt konsten att både trampa på politikers ömma tår och att uttrycka sig lika slagfärdigt som satiriskt. 

Det var alltid lika roligt som frestande att se att se ett nytt inlägg från alla nämnda (och onämnda), om än att det såklart inte alltid var den bästa texten och innehåller sedan skivat bröd uppfanns (vilket gäller än idag, inte minst denna blogg). Dock var det likväl roligt då relationer hade byggts upp. Man ”kände” varandra; visste vem han och hon var med mera. På det sättet blev det lika givande som nöjsamt att ta del av vederbörandes texter tillika resa.

Kanske har jag en förhärligad bild, då det också var vid denna tid som jag på allvar började att engagera mig mer i och med andra som sparade mer aktivt. Kanske, kanske inte.

Finns det några läsare kvar från denna svunna tid och hur minns ni den? Är min minnesbild förhärligad, eller upplevde ni något liknande?