Pojken som ropar
Vad jag tror att ingen av er som läser denna obskyra blogg har missat, så har en majoritet av världens börser gått starkt på såväl ett som flera års sikt. Även om marknaden inte utmärker sig som den bäst avkastande i år, tycker jag mig se och höra många som skriker att Det Stora Raset skola snart komma i USA. Det är fullt möjligt att det kommer visa sig vara en sanning, men när samma profiler vecka efter vecka, månad efter månad och i vissa fall kvartal efter kvartal fortsätter att stå på sig undrar jag när de ska 1) erkänna att de hade fel – vilket händer oss alla, eller 2) sluta hävda sin övertygelse för andra och sedan hålla den för sig själv. Sistnämnda ändrar ju inte ståndtagarens åsikt, så det kan ju vara en tacksam väg att vandra innan rösten tar slut av alla varningsrop.
Absolut kommer börsen att rasa såväl en som två och än fler gånger de kommande decennierna, så ”rätt” kommer alla våra ”pojkar som ropar ’varg’” få, men kan man som vargropare inte snäva in raset i ett någotsånär precist tidsperspektiv ser jag inte vitsen med att ens förfäkta det hävdade.
Det blir nämligen en smula komiskt när någon i ett eller till och med två års tid förutspår en börskrasch, samtidigt som index fortsätter uppåt och den egna profetian för varje ny månad tycks förlora i relevans. Till slut måste man nästan fråga sig om det är börsen som är irrationell eller om det möjligen är profeternas självbilder som behöver en korrigering. Såklart kommer de som ständigt förutspår regn naturligtvis förr eller senare att få rätt, men det är en ganska medioker väderprognos om man inte kan säga om det handlar om eftermiddagen, nästa vecka eller någon gång före nästa istid. Att sedan triumferande utbrista ”vad var det jag sa?” när kraschen väl kommer är förstås en möjlighet, men knappast ett bevis på någon särskilt imponerande förmåga att förutse framtiden.
Samma sak gäller den återkommande övertygelsen om att AI är en bubbla. Kanske är värderingarna i vissa bolag orimliga. Kanske investeras det för mycket kapital i verksamheter som aldrig kommer att generera avkastning i närheten av förväntningarna. Kanske kommer vi få se att ”this time it’s different” ännu en gång inte är gällande. Det är fullt rimliga invändningar, men när man går från att ifrågasätta enskilda bolags värderingar till att med emfas förklara att hela fenomenet är en bubbla som snart ska spricka är att göra en höna av en fjäder.
Att en teknik kan förändra världen och samtidigt ge upphov till övervärderade bolag är ingen motsägelse, utan det följer den mänskliga historiens gång. Järnvägarna förändrade världen, internet förändrade världen och AI gör just nu detsamma. Det innebar inte att alla som investerade – eller i fallet AI; investerar, i dessa tekniker gjorde en god affär, men heller inte att den som stod utanför automatiskt varken blev den klokaste eller mest förmögna personen i rummet.
Det är förstås lättare att sälja in undergången än nyanserna, för visst låter alltid pessimister mer kloka, rationella och ”smarta”. Därtill har vi en tendens att lockas in i deras teser i och med vår primitiva överlevnadsinstinkt. Eftersom vi är hårdkodade att göra allt som vi kan för att överleva, vill vi såklart se, lyssna till och läsa allt som kan sätta käppar i hjulet för detta. Genom att veta om farorna, ökar vi vår sannolikhet för att kunna parera dem och därmed överleva.
Ergo kommer den som skriver att börsen kan gå både upp och ned, att vissa AI-bolag är övervärderade och att framtiden är osäker men på lång sikt högst sannolikt mer gynn- än missgynnsam lär knappast få samma uppmärksamhet som den som utlovar historiens största krasch inom kort. Rädsla säljer, tvärsäkerhet engagerar och den som lyckas förpacka sin pessimism i fler versaler än Donald Trump kan säkert få både följare och applåder, om just det nu är syftet med allt. Frågan är bara hur mycket värde det faktiskt skapar för den som försöker bygga en förmögenhet över flera decennier.
Bara för att Nasdaq 100-index har tappat 5,5 % denna vecka, där vissa aktier har fallit med två och i vissa fall tre, fyra gånger så mycket, betyder inte att vi har sett krasch. Möjligtvis kan vi kalla det sättning, men vi har ytterligare 4,5 procentenheter kvar tills att vi når en korrektion och drygt 15 procentenheter kvar till att vi kan hävda en krasch. Kanske är detta början på sistnämnda, men givet att man är mycket långsiktigt förstår jag inte varför man bör ägna en allt för stor tankeverksamhet till detta. Investerar man diversifierat, nettosparar varje månad och har som ambition att pengarna ej ska användas på minst +5 år bör fokus istället ligga på att följa bolagen och dess fundamentala utveckling; hur ser balansräkningen ut? Hur är marginalerna och hur kan de utvecklas om X och Y inträffar? Et cetera.
Vissa kommer att ha mer tur än andra när vissa köp genomförs, men jag tror att man gör klokt i att påminna sig om Peter Lynchs ”Far more money has been lost by investors preparing for corrections, or trying to anticipate corrections, than has been lost in corrections themselves.”