Rik och orik

Jag är av uppfattningen att de olika politiska ideologerna har sin för- respektive nackdelar och för mycket av antingen den ena, eller den andra, tenderar ofta att bli skadligt för samhället. Därmed är jag glad över att vi har olika partier som i vissa fall till stor del står för olika politiska inriktningar. Såklart finns det några som inte tycks ha någon klar ställning, eller en egen agenda för hur landet skall styras, och det är lika mycket synd som skadligt för samhället.

I veckan kommunicerade Socialdemokraterna sitt budgetalternativ för 2026. Det som jag tror vi är många som reagerade på är den straffskatt de vill införa på oss som:

• Arbetar och…
• sparar samt investerar våra beskattade medel för att…
• skapa oss en ökad trygghet och därmed minska vårt…
• beroende av staten och andra institut.

Vissa gör detta för att skapa sig en ekonomisk trygghet, medan andra vill kunna ha mer att spendera på resor och materiella ting lite längre fram i livet – en sorts guldkant på tillvaron. Därtill finns det de som har som mål att uppnå FIRE. Olika agendor; olika mål, men vad alla har gemensamt är att de tar ansvar och tänker på såväl nuet som framtiden. Eller sagt med andra ord – de vill slå sig fri från det bröst som tidigare har ammat dem, ty de vill bli vuxna, självständiga, suveräna.

Man gör detta utifrån de medel man har tillskansat sig via löneförvärv och därmed är dessa medel skattade. Staten har således redan tagit sin del av kakan och fördelat på vård, omsorg, polisväsende med mera, men också på att skapa lite majbrasor med pensionsinvesteringar i Northvolt med flera. Nu vill Socialdemokraterna införa en sorts extra straffskatt för de som har mer än 3 miljoner kronor på sitt ISK/sin KF och därmed får vi också reda på var partiet sätter gränsen för ”rik” respektive ”inte rik”. 

Sedan ISK lanserades har beskattningen redan skärpts två gånger, 2016 och 2018. Vid den senaste höjningen raljerade Ulla Andersson (V) över att den bara motsvarade ”två påsar ostbågar”, vilket i praktiken innebar att hon förminskade vanligt folks sparande. Jag tror vi var många här som stod med hakan i golvet av häpenhet – är inte kompetensen hos en då ekonomiskt ansvarig vänsterpartist högre än så?

Nu vill alltså Socialdemokraterna dubbla påslaget för kapital över 3 miljoner kronor. Jämfört med regelverket när ISK infördes 2012 innebär det en skattehöjning på 121,2 % för dem som passerar den nivån. Vidare vill de minska det per 2026 gällande att de första 300 000 kronorna är skattefria, för att i stället minska till 50 000 kr. I sitt budgetförslag för 2026 står följande att läsa:

”Vi är positiva till att vanligt folk har tillgång till ett enkelt och förmånligt sparande, samtidigt som vi anser att de med mycket stora kapital på investeringssparkonto bör åtnjuta en lägre skatterabatt. Därför föreslår vi att det införs en tredje beskattningsnivå för de med störst kapitalinnehav i dessa sparformer.”

Problemet är att resonemanget riskerar att bli missvisande. Med deras egna ord är det nämligen ”vanligt folk” – lagerarbetare, kassapersonal och andra med normala inkomster – som faktiskt kan bygga upp ett sådant kapital över tid. Sparar man cirka 4000 kronor i månaden, motsvarande cirka 10–12 % av den svenska, genomsnittliga månadslönen når man en miljon på 10–12 år vid 10 % årlig avkastning (nominell) – cirka det snitt som börsen gett de senaste två decennierna. Detta inklusive alla börsfall och kriser som har varit! Miljon nummer två nås efter ytterligare 5,5 år och den tredje efter ytterligare 3. Det är ekonomisk trygghet, men det är inte rikedom. Man är inte ekonomiskt oberoende vid dessa siffror, men man har högst sannolikt en tryggare och därmed lugnare tillvaro.

Dessutom talar de om en ”skatterabatt” utan att beakta riskjusteringen. ISK beskattas årligen oavsett om portföljen stiger eller faller. Betalar man denna skatt i många år för att sedan tvingas sälja i en nedgång – vad är då den faktiska skatten? Förluster på ISK och KF får som bekant inte kvittas. Därför undrar jag om Socialdemokraterna över huvud taget har reflekterat över vilken genomsnittlig avkastning ett ISK faktiskt ger i praktiken, för det är först då begreppet ”skatterabatt” ens är relevant.

Jag har tidigare skrivit att jag mer än gärna betalar skatt, men den ska vara rimlig och jag vill då att pengarna går till kloka, sunda och långsiktigt hållbara tillika gynnsamma utfall för gemene man, såväl mer som mindre bemedlad. Jag vill inte se att de går till ökade bidrag som ges utan något större krav på insats eller ansats till att ta sig från arbetslöshet till arbete. Som det ser ut och har sett ut de senaste 10–20 åren har allt mer hamnat i den byråkratiska kvarnen och i kombinationen med avsaknaden av tjänstemannaansvar har det blivit tämligen lätt för politiker att agera först och först därefter, när media har fått nys på felaktigheterna, tänka. 

För ett par år sedan gjorde jag en sorts parafrasering av Farbror Bens ord till Peter Parker (Spindelmannen); with great power comes great responsibility à with great responsibility comes great powers. Jag är av uppfattningen av att vi som sparar och investerar mer än väl passar in på denna. Inte vill väl vi, eller inte ska väl vi, straffas med extraskatter för detta? 

Det är Black Friday och därmed betyder det nedsatta priser. Mitt bokförlag kör just nu en ”drive” med min senaste bok, Vem är Warren: Börskrascher, Riskhantering och Kapital (här kan du läsa recensioner och utlåtanden). Med koden ”Blackout” får du 20 % rabatt och boken skickas inom 24h. Du finner REA:n på denna länk (ej affiliate eller sådant trams).