Skadeglädje
Jag ställer mig frågande till om inte skadeglädje kan vara den version av ”glädje” som ger mest euforikänslor hos gemene man, vilket är tragiskt. Oavsett detta tycks den ha vaknat upp ur sitt ide sedan torsdagen den 5 november, då det var stora börsfall i framför allt USA i allmänhet, men på Nasdaq och hos de teknik- och AI-relaterade bolagen i synnerhet. I mitt flöde på X, såklart påverkat av algoritmernas godtycklighet, såg jag flera användare, men också de som antingen ser sig som - eller kan betraktas som - ”profiler”, mer eller mindre håna de som har legat tunga i bolag såsom CoreWeave, Nebius, Nvidia, SK Hynix, Micron, Broadcom med flera.
Det är lätt att peka finger åt de som för dagen, veckan, månaden, kvartalet eller året har en mindre angenäm allokering och därmed portföljutveckling. Notera att jag här skriver om de som mer hånar än skriver mer konstruktiva och formativa inlägg, kommentarer et cetera. Vad man får ut av att skriva ”jaha…. Hur mår alla som äger Nvidia idag, då? Jag har sagt det i flera år. Aktien är övervärderad och ska ned med minst >50 %. Ni skulle ha lyssnat på mig. Lika bra att ni säljer NU. Följ mig för mer råd.”
Jag följer inte Nvidia mer än den börsintresserade Svensson och har enbart en indirekt allokering mot det via de två fonderna Storebrand Global All Countries B SEK och Storebrand Global HighDiv Low Vol B SEK samt ETF:erna WINC och JGPI. Jag kan likväl se att bolaget tycks gå från klarhet till klarhet samt att den senaste veckans mer kraftiga nedgångar gör att aktien befinner sig cirka 3 % från den fram till novembers lägsta noteringen i år, viket var mars. Vidare noterar jag att aktien är upp med en sisådär 235 % på 3 år samt 435 % på 5 år. För de som har ägt aktien längre än blott 16–17 månader är det följaktligen fortfarande blå siffror.
Just detta, att stanna upp, zooma ut och se helheten, tycks alla belackare glömma, eller medvetet negligera. Fokus tycks fastna här och nu, men att ens föreställa sig att många av de som i dagarna fick se sin portfölj falla lika snabbt och brutalt som Magdalena Anderssons förtroende högst sannolikt inte har röda alternativt så röda siffror som det initialt kan tros tycks inte existera. Ergo – håna, förlöjliga och glöm inte att samtidigt skriva ”vad var det jag sa”. Just sistnämnda är det viktiga, för vad om inte att lyfta fram och självförhärliga sig själv är viktigare i dagens värld? Kanske vinner man någon följare på det, som om det skulle göra livet mer rikt…
Att håna och göra sig rolig över andras mindre lyckade portföljutveckling säger, i min bok, mer om de som skriver och lämnar kommentarerna än något annat. Absolut kan det vara en viss skillnad om fallet rör sig om Petternicklas, som år efter år, gång på varannan, investerar i bolag noterade på listor mindre än spotlight och i bolag vars affärsidé är att bota cancer idag, senast imorgon med tillägget att det under dessa drygt 24 timmar kommer krävas en sisådär femtioelva nyemissioner.
Besök gärna några av de mest omtalade AI- och teknikbolagen under detta år och studera därefter utvecklingen på 2, 3, 4 och 5 år. Först därefter kan du fundera på om det är lika lämpligt som dags att håna de som har legat långa och hårt koncentrerade.