FIRE-paradoxen
Jag såg ett inlägg på Twitter (vägrar skriva X, fast nu gjorde jag ju det ändå, fan) idag som fick mig att tänka lite.
Jag följer honom inte men tydligen är han en person som gick i "pension" mycket tidigt men nu efter ett antal år utanför arbetslivet återigen har tänkt börja jobba. Men strunt i hans personliga situation och val just nu och åter till paradoxen i ett lite vidare perspektiv.
Det ligger så klart en del i denna tanke. Men samtidigt är både jag och andra jag känner i liknande situation motbevis för att det skulle stämma fullt ut. Detta då jag efter över 5 år trivs väldigt bra med att jobba väldigt lite och väldigt fritt. Även om jag med mina runt 10% “jobb” jobbar mer än vad jag trodde jag skulle göra för 5 år sedan. Jag har även flera bekanta i liknande situation där så gott som alla trivs väldigt bra utanför arbetslivet utan att jag hört något om några planer på att gå tillbaka till heltidsjobb igen. I de flesta fall jag känner till där någon börjat jobba har det snarare varit ett behov av att fylla på kassan då man kanske slutat lite för tidigt, räknat lite för optimistiskt eller gjort lite sämre investeringar än planen. Men jag tycker inte riktigt det har med driv och att de inte känner sig tillfredsställda utan jobb.
En gissning från min sida är att de som inte trivs utanför arbetslivet pga av sitt höga driv skulle inse det efter kanske 6-24 månader av inledande smekmånad. Att vi i gänget som slutade jobba 2017-2020 i en ålder av 35-45 helt plötsligt år 2030 skulle komma på att vi ska in och göra karriär de sista 10-15 åren i yrkeslivet för att få utlopp för vårt driv har jag svårt att tänka mig.
Det jag däremot kan känna igen kopplat till driv är känslan av att ha ett mål att jobba mot när det kommer till något så centralt i mitt liv som sparande och pengar. Det är trots allt en stor hobby och att ha mål om att springa milen på en viss tid, ta ett visst antal kg i bänkpress, plocka 50 liter blåbär under augusti månad och annat jag funnit viss tillfredsställelse kring har aldrig kommit i närheten av att kännas lika betydelsefullt som att jobba mot målet att få ihop ett antal miljoner kronor.
Bara för att ta ett exempel. När jag nyligen bloggade och började fundera kring det här med om låg pension skulle kunna vara ett problem gick jag snabbt igång och funderade jättemycket i 24 timmar på om jag inte skulle försöka öka intäkterna i min firma lite med målet att kunna sätta av mer pengar i ett dedikerat pensionssparande. Trots att jag inser att det med 99% sannolikhet inte behövs. På något sätt gav mig mitt IPS-konto med runt 500 000 kr i kapital chansen att komma tillbaka till 2008 där en insättning på 10 000 kr kändes betydelsefull och jag kunde ha målet att få upp just detta konto till 1 miljon eller 2.