Fredagsintervju - Med bloggaren Fru Efficient Badass
När jag en gång i tiden (2006) började blogga fanns det så vitt jag kunde hitta då bara en svensk blogg om sparande och privatekonomi (en blogg som enligt säker källa för övrigt är på väg att komma tillbaka efter många års uppehåll). Idag känns det däremot som det dyker upp en ny blogg i veckan och jag ska erkänna att jag har svårt att hänga med, hitta intresse för och inte minst hålla isär dem alla. Men när jag i höstas såg en artikel i nättidningen Placera om en tjej från Stockholm som hade en blogg som hette Fru Efficient Badass fångades mitt intresse. Och jag har sedan dess återkommit till bloggen med täta mellanrum och även glatts över att hon ibland kommenterar här på min blogg.
När jag så träffade bloggaren på releasefesten av Farbror Fris bok i tisdags frågade jag direkt om hon inte ville vara med i en intervju på min blogg. Som tur var ville hon det och här kommer resultatet.
Berätta lite kort om dig själv.
Jag identifierar mig som kvinna, 25 år med 18 yrkesverksamma år bakom mig. Okej då jag är 42 och på god väg mot 43. Jag har alltid jobbat inom marknad och sälj, de senaste sju åren som chef i ledningsgrupp. Jag bor i Stockholm med man och tre barn i mellan- och högstadieåldern.
För hur länge sen föddes ditt intresse för sparande på allvar och hur såg ditt utgångsläge ut då, både vad gäller kunskap och sparkapital?
År 2011 läste jag Tobias Schildfats bok "Vägen till din första miljon" och trots att jag är utbildad civilekonom blev detta med "ränta-på-ränta" och "pengar som tjänar pengar" som ett uppvaknande för mig. Jag insåg att om jag sparade ihop ett kapital på, säg, 100 000 kronor, skulle jag kunna plocka ut runt 7 000 kronor och shoppa för varje år, utan att pengasäckens ursprungsstorlek skulle komma att ändras. Ungefär här låg min mognad inom privatekonomi och om jag inte missminner mig hade jag 3 000 kronor på ett sparkonto med typ noll ränta då. Jag var därtill fortfarande en hopplös consumer sucker utan vision med mitt liv. Jag ville bara klättra karriärmässigt, utan att egentligen veta varför.
Du började alltså spara relativt nyligen, har flera barn och verkar ändå vara nära ekonomisk frihet. Hur går det ihop undrar jag som inte har några barn att försörja, köpte mina första fonder som 14 åring, började spara direkt när jag fick första riktiga jobbet och behövde spara 50-80% av lönen i över 13 år för att bli fri.
Jag är inte lika renlärig som du och är inte fri enligt 4%-regeln. Jag brukar se det som att jag har en fallskärm i form av en helt ok Tesla på börsen och därtill ett år i cash. Den här fallskärmen tillåter mig att avstå ett liv som heltidsarbetande tjänsteman för ett liv som gigster och periodare. Till hösten kommer jag att studera vidare dessutom och kanske ändrar jag mitt ursprungliga karriärval och blir det jag ville bli som barn nämligen skribent, vem vet. Ursprungsplanen kring sparandet var emellertid att köra hela vägen till mitt FI-tal som jag satt till 3,5 mkr, men jag pallade bara inte. Risken var överhängande för att jag gått under mentalt med ytterligare fem år i ekorrhjulet. Om det går helt åt skogen säljer vi lägenheten och flyttar till en hyresrätt i SKB där jag stått i kö sedan 10 års ålder och frigör på så sätt kapital som motsvarar vad våra FI-siffror skulle varit om vi gått enligt regelboken. Jag har också haft bra lön och bonusar samt fantastiska börsår sedan jag drog igång på allvar 2015.
Hur ser familjens utgifter ut en normal månad? Är det en nivå du trivs med långsiktigt? Tror du ni kommer spendera mer eller mindre pengar varje månad om låt säga 5, 10 respektive 20 år?
På a säger jag 21 000 och på b absolut. I detta tal ligger även ett visst utrymme för resor och upplevelser, även om vi nog aldrig kommer att resa utomlands mer än en gång vartannat år och då lite budgetresande, helst med tåg eller buss. Livet är så fantastiskt här ändå nu när man kan röra sig fritt och bestämma över sin tid, jag känner inget större behov av att dopa mitt liv mer än så. På c säger jag att vi om fem år nog kommer att spendera något mer eftersom alla barn då är tonåringar och säkert kommer att vilja köpa hologram-moppe eller vad kidzen gör nuförti'n. Men om 10-15 år kommer vi, enligt vad alla empty nesters vittnar om, att få ett signifikant dropp på utgiftssidan och det kommer att bli najs. Då ska vi introducera cava 24/7.
Vilket är ditt bästa spartips? Det vill säga det som gör störst skillnad i kronor och ören till minst uppoffring jämfört med hur du levde innan du började spara.
O shit. Du kan inte ställa en sån fråga, jag vill peppra på med minst tio! Men okej, om jag bara fick välja ett skulle jag säga: "Tänk som en student." De flesta kan relatera till sina student-jag, det vill säga hur de prioriterade sina liv då i fråga om mat, boende, semestrar och konsumtion överlag. Gräv fram din gamla student och låt denne bestämma ett tag, säg två månader. Om du lyckas med detta, det vill säga slita dig loss från flockbeteendet och stå emot all lockande marknadsföring, då är du redan på god väg mot ett liv med större ekonomisk frihet. Om dina läsare tycker att den här är för flummigt säger jag: Sluta res på dussincharter ett par år. Du ska se att du överlever och du får en bra grundplåt till ditt sparande.
Ångrar du någon gång att du inte satte igång att spara 5-10 år tidigare? Du måste väl gjort mycket onödiga köp 2007-2008, pengar som du hade fått fin avkastning på om du investerat på börsen vid den tidpunkten.
Haha. You know the answer to that bitch! Jag minns en helg i London då jag köpte kläder och kosmetika för 10 papp (det underlättade inte att jag var konstant salongsberusad). Men det var inte den värsta sparsynden, utan denna konstanta slentrianshopping hemmavid. Varje löning gick jag ut och sprätte bort en 4-5 tusen kronor. Jag kan inte minnas en grej jag köpte under denna tid. Tur att det inom FIRE-rörelsen finns en förlåtande inställning till det förflutna. Du kan bara påverka dina val idag. Och det är inte så dåligt det heller, om du frågar mig.
Jag tackar för intervjun! Det är verkligen kul att det finns flera vägar till den ekonomiska friheten. Även om vi har flera saker som påminner om varandra som ungefärlig ålder, bostadsort, tidigare karriär och förmågan att trivas trots låga omkostnader är det också flera saker som kraftigt skiljer sig åt. Jag tänker på saker som vid vilken ålder intresset för sparande väcktes och modet att lyssna på sina behov och våga hoppa av långt innan 4% regeln i är i hamn. Det blir intressant att följa och se hur våra liv kommer skilja sig åt i framtiden och om det egentligen spelar någon roll för frihetskänsla och lycka om man slutar det fasta jobbet med 12 eller 30 gånger årsbehovet av pengar.