Frivillig barnlöshet
Jag fick en fråga på mail angående frivillig barnlöshet. Ett ämne som jag nog skrev mer om för 5-10 år sedan och jag tror det finns flera anledningar till att jag inte skrivit så mycket om det på slutet. Först och främst är frågan mindre närvarande i vår vardag, då jag upplever att det här med barn diskuterades mycket mer i både civila livet och i bloggens kommentarsfält när jag var 30-35 än nu när jag passerat 40.
Ytterligare en anledning till att jag inte skrivit så mycket om det på slutet kanske kan vara att det missuppfattades några gånger. Då bloggen främst handlar om ekonomi så utgick många ifrån att vårt beslut att inte skaffa barn var till 100% ett ekonomiskt beslut, vilket inte är fallet. Jag tycker dock att man kan väga in ekonomin som en del av beslutet.
Om vi börjar med ekonomin så säger man ofta att ett barn kostar 1,5 miljoner. Det här kan så klart variera och på en blogg som denna med sparsamma läsare så kommer alltid åsikten att det egentligen är mycket billigare än så. Men om vi utgår ifrån att det är snittet för folk i allmänhet i Sverige och ser på alternativet att spara det som ett barn skulle kosta på börsen så ser vi att kostnaden blir mycket större än 1,5 miljoner.
Om vi för enkelhetens skull antar att man får barn vid 30 års ålder, att kostnaden sprids jämnt över 18 år och att alternativet till att lägga pengarna på ett barn är att månadsspara det beloppet på börsen och får 10% årlig avkastning så har vi efter 18 år 3,6 miljoner. Då är vi i exemplet ovan 48 år och gör inte längre något nysparande (även om jag tror att de flesta barn kostar lite pengar även efter att de fyllt 18). Vi låter de 3,6 miljonerna ligga kvar på börsen ytterligare 18 år till vår 66 årsdag. Värdet är då 16,7 miljoner. Per barn.
Med det sagt så är det så klart väldigt sällan så att man står inför valet att antingen skaffa barn eller månadsspara exakt den summan som ett barn skulle kostat. Vi har flera exempel på personer som sparat mycket pengar med 2-4 barn i familjen och det finns så klart ännu fler exempel på personer med höga löner och 0 barn som inte sparar något. Men allt annat lika tycker jag ändå man kan säga att ett barn motsvarar över 10 miljoner i kapital vid normal pensionsålder.
För oss var det alltså inte en ekonomisk fråga utan helt enkelt en kombination av att ingen av oss haft det suget och intresset, men också att vi gillar tanken på frihet och spontanitet. När jag nu inför inlägget läste lite på nätet om frivillig barnlöshet verkar det vara vanligt att man avstår barn för att man är bekymrad om samhällets utveckling eller klimatet, men det har alltså inte varit fallet hos oss.
Det finns säkert en massa olika undersökningar kring det här med hur lycklig man blir med och utan barn. Men jag hittade en undersökning från SCB. Nöjdast är de som bor ihop utan barn.
Jag vet inte exakt hur man ska tolka det översta diagrammet, men en gissning från min sida skulle kunna vara följande:
Vissa vill ha barn och andra inte. Den som vill ha barn men inte har det kommer inte bli lycklig. Det vill säga det går inte att använda staplarna ovan för att säga att alla som har barn skulle bli lyckligare om de inte hade haft sina barn. Däremot kanske det är lite av en norm att skaffa barn för de som är heterosexuella och har haft ett fast förhållande under minst 5 år när de fyller 33. Vilket gör att det krävs ett större beslut och eftertanke för att aktivt välja att inte skaffa barn jämfört med det vanliga beslutet att göra som de flesta andra par och skaffa barn.
Och just att ta ett aktivt beslut och skita i vad som är norm och förväntningar från andra är tillsammans med ränta på ränta enligt mig det mest grundläggande i hela FIRE-tänket.
Hittills har vi i alla fall inte ångrat vårt beslut och jag ser faktiskt fram emot de kommande 10 åren då många kompisars barn blir stora och flyttar hemifrån vilket jag tror kommer göra att vi kommer komma närmare vissa vänner igen, där det nu är väldigt stort fokus på barnen. Om 10 år blir våra liv mer lika igen och om 25 år när våra jämngamla kompisar dessutom kan sluta jobba kommer våra liv bli ännu mer lika. Ja förutom de där 16 miljonerna per barn som skiljer oss åt då.