Helgintervju med Utdelningsseglaren

I veckans helgintervju träffar vi den före detta bloggaren Utdelningsseglaren. Många av er läste säkert hans blogg som var stor under perioden 2015-2022, men nu var det länge sen man hörde något ifrån honom. Så perfekt med en intervju.

Som vanligt avslutar jag med några korta kommentarer från mitt håll. Men nu kastar vi loss och seglar iväg.

Vi slutade båda jobba ungefär samtidigt i början av 2018 och du fortsatte vara relativt aktiv på din blogg de första åren i FIRE. Men nu var det länge sedan du skrev några inlägg. Kan du uppdatera oss lite kort på läget? Är det full FIRE, lite deltidsjobb via firma eller har du som andra fått återgå i full anställning?

För det första vill jag tacka för frågan, det är inte alla som får chansen att bli intervjuade på en av Sveriges bästa FIRE-bloggar. Min egen blogg lever inte längre, men det gör jag. 

Jag körde en begränsad mängd konsulting i egen regi under perioden 2018-2023, så jag har varit full FIRE i över två år nu. Sedan 2024 har det varit lite av en fråga vad jag ska lägga min tid på, men nu känner jag att det är löst på ett bra sätt, det är inget problem att fylla dagarna med träning, investeringar, resor och egna projekt. 

Rent ekonomiskt har det gått bättre än vad jag kunde föreställa mig 2018 och jag försöker nu öka utgifterna så det blir en rimlig balans och inte en för låg uttagsgrad av kapitalet. Fantiserar fortfarande om att ta något påhugg här eller där men så länge börsen går bra blir det allt mer långsökt. Det finns många organisationsnummer som vill ha hjälp men det känns mer rimligt att lägga tiden på egna projekt.

Hur har det känts mentalt att inte jobba något alls de senaste åren? På sätt och vis är det ju lite av en snuttefilt att i alla fall tjäna några kronor, få någon tusenlapp insatt i PPM och tack vare inkomsten kunna begränsa uttaget lite. Är det bara att rycka plåstret och ta sig igenom det första året med noll inkomst av tjänst och sen har man vant sig? 

Det har absolut varit en stor grej att gå från några hundra tusen kronor i årslön till 0. Framför allt hade det rent mentalt en påverkan under tullkaoset förra våren. Att vara helt beroende av portföljen, se den falla en halv miljon kronor om dagen och samtidigt sakna nya pengar att köpa fler aktier för var en ovanligt obehaglig kombination. Det är viktigt att se över den valda risknivån - fördelningen mellan aktier och andra säkrare tillgångar - inför den sista löneutbetalningen. 

Det som har blivit tydligt för mig är att det långsiktigt absolut är en bra idé att ha lite egna projekt, vilket jag nu har skaffat mig. Den första tiden helt utan konsultarbete funderade jag en del på vad jag skulle skaffa mig för extra inkomst utöver portföljen, men har släppt det nu. Jag satsar på det jag vill göra och sedan får jag se om det i slutändan kan dra in några pengar eller inte. Om börsen hade fortsatt ner efter tullkaoset hade jag kanske tänkt annorlunda, tror det finns en fördel med att vara flexibel och inte låsa sig vid något specifikt scenario. 

Hur ser aktieportföljen ut idag? Fortfarande fokus på utdelningar eller har du bytt strategi?

Jag har ändrat en del på investeringsfronten, dock är kassaflöden naturligtvis viktigare än någonsin. Numera kör jag många olika strategier samtidigt, jag har utdelande globala indexfonder, ett gäng olika utdelande aktiefonder och ETF:er, en del ränteinvesteringar som obligationer med korta, medellånga och långa löptider, en hel del tech- och AI-bolag, en del fastighetsbolag och en liten guldexponering. För de aktier som jag äger men som inte ger utdelning försöker jag skapa mig ett eget litet kassaflöde genom att sälja en del när det går bra.

Det övergripande målet är att ha en säker ekonomisk väg fram till det år jag fyller 55 då jag kan börja ta ut tjänstepension. En i mitt tycke rimlig fördelning är att ha 2-7 års utgifter i säkrare investeringar än aktier. Och det kan vara ett bra läge att göra denna justering just nu med tanke på att det faktiskt går att få en hygglig ränta. 

Jag kommer ihåg ett inlägg du skrev om 50/50/50 FIRE. Som kontrast mot den ganska extrema väg till FIRE som både du och jag tog kunde man med lite mer beskedlig sparkvot nå FIRE men lite senare än oss, eller kanske jobba 50% från man fyller 50. Hur ser du själv så här i efterhand på din egen resa mot FIRE? Blev det för extremt ibland och hade du kanske kunnat tänka dig att jobba 3-5 år längre i utbyte mot att inte behöva spara lika hårt under åren 2010-2015?

Man får ju i allmänhet det man fokuserar på. Fokuserar man på jobbet får man en karriär och fokuserar man på sparande och investeringar får man frihet. Vet inte hur det skulle ha varit att bara spara 30-50% av lönen istället för 75%. Sparar man 75% av lönen vill man ha friheten och sparar man istället 5-10% så är man nog inställd på något annat. 

I efterhand tror jag det hade varit ännu bättre för mig att jobba halvtid de sista 5-10 åren, men det är inte så många arbetsgivare som är intresserade av det. Överlag tror jag det är bra om företag tänker om och blir mer flexibla i sina anställningsformer. Men för att svara på din fråga, ja det blev lite extremt, men jag tycker det är ännu mer extremt att jobba med anställningsavtal fram tills man blir ålderspensionär.

På sätt och vis har det varit stökiga börsår sedan vi slutade jobba heltid med pandemi, tullkaos, krig osv. Men börsen som helhet har ändå gått bra de senaste 8 åren och den faran man ofta räknar på i FIRE med börskrasch första året utan jobb är förbi för våran del. Hur ser du på det här med risk i ditt sparande nu jämfört med tex 2018? Det går ju att argumentera för att vi i dagsläget både tål högre och lägre risk än när vi just slutat jobba.

Rent teoretiskt borde risken ha gått ner eftersom jag kan ha en lägre uttagsgrad idag än 2018. Men jag försöker som sagt släppa siffrorna och fokusera mer på här och nu. Vad vill jag göra, och vad vill jag lägga pengar på? Sedan får jag anpassa mig om uttagsgraden går åt fel håll. 

En annan grej jag följer är min nettoförmögenhet och om den över tid åtminstone följer inflationen behövs inte några speciella nedjusteringar av utgifterna. Risk i FIRE kommer inte bara från portföljen utan även från de utgifter man har. Fasta kostnader är mycket mer riskabla än vad valfri konsumtion är, man kan t ex lätt justera antalet resor man gör varje år men det är mycket svårare att snabbt justera boendekostnaderna. 

Vi som kör FIRE skiljer oss en del från vanliga pensionärer som lättare kan luta sig mot 4-procentsregeln och använda sig av en högre andel ränteinvesteringar. Med en extra lång tidshorisont, som en tidig FIRE innebär, tycker jag det är viktigt att behålla en tillräckligt hög aktieexponering för att ge kapitalet möjlighet att växa och möta inflationen.

Klarar man av de första åren på börsen under sin FIRE på ett bra sätt tycker jag en del talar för att över tid öka andelen aktier i takt med att portföljen växer. Om man startar med en vanlig 60/40-portfölj kanske man efter några år hamnar på 70-80% aktier vilket kanske kan vara tillräckligt även om man startar sin FIRE i 40-årsåldern.

Själv har jag kommit på mig själv med att de första 5-6 åren i FIRE fortsätta vara väldigt fokuserad på nedsidan och riskerna. Jag tror det var någon gång när vår gemensamma portfölj passerade 15 miljoner och min fru sa att hon nog ville jobba vidare på deltid ett par år till som jag för första gången började tänka lika mycket på ett rimligt utfall i andra riktningen. Vad som händer om börsen går upp med 15% om året i snitt de kommande 5 åren samtidigt som våra uttag är mycket låga. 

Hur ser du själv på denna balansgång att fundera på både nedsidan och risken som att inse det mycket väl kan vara så att vi kommer passera både 30 och 50 miljoner i kapital under vår livstid?

Det viktigaste tycker jag är att ändra inställning. Har man nått sitt finansiella mål tycker jag det är dags att börja leva av kapitalet, vilket troligtvis var planen från början. Det är förstås inte helt lätt om man i 10-20 år jobbat med att spara och investera. Att hela tiden skjuta målet framför sig är frestande men då är man mer inne på FI och inte FIRE. 

Jag tycker det är rimligt att resonera kring vad det mest sannolika utfallet är, vilket jag bedömer är fortsatt ekonomisk utveckling och en hel del inflation. Men jag fungerar nog som du och har lätt att fokusera på nedsidan. Mitt sätt att hantera detta är att hålla mig inom de ekonomiska ramar jag satt upp, där jag följer uttagsgraden och min inflationsjusterade nettoförmögenhet. Håller jag mig inom dessa kan jag fokusera på annat, vilket känns som hela vitsen med FIRE för mig. 

Visst vore det skoj om portföljen steg några miljoner kronor men det är inget som jag funderar så mycket på. Tror det är bättre att fundera på vad man ska göra när portföljen faktiskt har stigit och man dessutom har säkrat hem dessa pengar till cash eller motsvarande.

Kommentar från Miljonär innan 30: Återigen en person som jag lärt känna lite utanför bloggen och även om han inte längre bloggar så har vi hållit kontakten och jag hade lite koll på läget. Det har varit väldigt skönt för mig att ha några personer till som är i ungefär samma situation som mig som slutade jobba i samma period så kan man stämma av lite hur tankarna går.

En sak som inte riktigt framkommer i intervjun som jag tyckte var intressant var att Seglaren sa att det skulle ta lite tid att svara på frågorna då han inte var riktigt igång med dessa FIRE-tankar nu mera. Och därför behövde lite startsträcka för att komma igång, tänka och sen besvara frågorna. Ett bra tecken tycker jag att man kan jobba väldigt hårt mot FIRE, blogga om det och tänka väldigt mycket på det. Men sen komma till en nivå då detta projekt egentligen är klart och sen kan leva lite på sparlåga samtidigt som man fokuserar på annat än att gå hela dagarna och fundera på om nästa år ska innebära 2,5 eller 3,5% årligt uttag.