Livsstilsinflation

De senaste dagarna har jag både pratat med en kompis och läst Farbror Fris blogginlägg på ett och samma tema nämligen livsstilsinflation.

Nu finns det nog ingen fastställd definition av uttrycket livsstilsinflation men det jag menar är när man vänjer sig vid högre omkostnader på ett sätt där inte de ökade kostnaderna fullt ut innebär ett ökat värde. Dvs om man är fattig och inte har råd att äta sig mätt med nyttig och god mat och får det lite bättre ställt och lägger pengarna på bättre mat är det inte vad jag kallar livsstilsinflation. Utan det är snarare när man tycker man lever på ungefär som man alltid gjort men helt plötsligt 10 år senare år kostnaderna dubbelt så höga utan att man upplever att något egentligen har förändrats i livskvalitén. I takt med att inkomsten har gått upp har pengarna helt enkelt runnit ut till stor del på passiva utgifter. 

Det jag funderade lite på efter diskussionen jag hade samt blogginlägget jag läste är i vilka lägen som denna risk är störst. Jag tänker mig att det finns några olika typer av situationer där risken är extra stor.

Riktigt snabb inkomstökning: 
Pratar vi stor ökning av inkomsten i procent finns det väl inget tydligare exempel än när den som pluggat på universitet/högskola får första jobbet. En ökad inkomst på 100% från en månad till en annan upplever man troligtvis inte fler gånger i livet.

Här är så klart en viss ökning av kostnaderna fullt rimlig men den som direkt spenderar hela lönen får inte garanterat fullt värde för pengarna. Vid ökningar av inkomsten som är klart högre än inflationen kan en regel vara att öka sparandet motsvarande 50% av den ökade inkomsten och bara öka kostnaderna med motsvarande den andra halvan.

Bli sambo:
För den som varit vuxen och jobbat i några år och bott i ett singelhushåll finns det stora pengar att spara under en period när man träffar en partner om det är så att den ena flyttar in till den andra personen under en period på några år för att testa på livet ihop lite innan man lånar massa miljoner och köper en villa ihop.

Skapar man då som sambos vanor att spendera det man sparat på en nästan halverad boendekostnad på löpande konsumtion finns stor risk att det aldrig bli någon villa ihop utan att ni får fortsätta bo två i bostaden som var tänkt för en person.

Dras med i omgivningen:
Farbror Fri nämnde exemplet att alla i omgivningen kände sig rika under ett antal år med låg ränta och att politiker lovade stöd så fort det minsta gick emot oss konsumenter. Vilket till och med deras familj som verkligen gått sin egen väg i det stora hela drogs med i.

Och när ens jämnåriga kompisar hela tiden skruvar upp konsumtionen flyttas standarden för vad som anses normalt.

Känner sig rik: 
För den som äger sitt boende och har några miljoner på börsen så kan nettoförmögenheten utan problem öka med 1 miljon om året i tider av stigande tillgångspriser. Detta behöver dock inte vara förenligt med ett ökat kassaflöde tillgängligt för löpande konsumtion. För den som inte tänker flytta är det inte så mycket värt att bostaden blivit 1 miljon mer värd. Och en börs som snabbt gått upp 30% kan lika snabbt gå ner. 

Den som kände sig rik när belåningsgraden på bostaden gick ner i takt med ökat marknadsvärde och använde utrymmet till att låna 1 miljon extra för att byta ut ett fullt fungerande kök och badrum och installera ett spadbad har istället fått en markant högre boendekostnad med högre ränta och elpriser.

Känner du igen några av situationerna ovan och är det vid något tillfälle du känt att du i större utsträckning dragit på dig ökade kostnader som kanske inte fullt ut gett dig värde tillbaka? 

Värt att nämna är att det så klart är fullt möjligt att dra in på kostnader i ett senare läge och jag har varit i kontakt med långa läsare som spenderat friskt från 20 till 35 och sen kommit på andra tankar och börjat spara.