Ränta på ränta i all ära, men...

Förra veckan skrev jag ett inlägg om ett rimligt best case scenario där våra pengar får jobba vidare med normal börsavkastning några år till och att vi sedan plockar ut pengarna lite försiktigt så de växer vidare snabbare än inflationen. När kapitalet har passerat 10 miljoner blir så blir 10% årlig avkastning 1 miljon om året, vilket ändå de flesta håller med om är rätt mycket pengar.

Och alla vi med stort intresse för sparande har väl ett antal gånger tittat på ränta på ränta-kalkylatorer där man matat in ett saftigt månadssparande i 30-40 år och sen lekt med tanken att höja årsavkastningen från 7 till 10 till 12% bara för att se hur otroliga siffror det blir.

För vi är “många” som sparat över 10 000 kr i månaden på en heltidslön. Och 10 000 i månaden i 42 år med 12% avkastning blir runt 100 miljoner, av det är 5 miljoner insatt och 95 miljoner är avkastning. Visst, 42 år efter att man börjat jobba och kan sätta av så mycket som 10 000 kr i månaden är en lång tid och 12% årlig avkastning är offensivt att räkna på. Och siffrorna är inte inflationsjusterade. Men erkänn att ni testat med liknande siffror någon gång och att man då fullt ut kan köpa att “ränta på ränta är jordens 8e underverk”.

Problemet blir att när man börjar leka med denna typ av siffror så blir man snabbt skadad och får en skev bild jämfört med omgivningen på vad sparande kan vara. För att spara till att kunna sluta jobba vid 40 eller få ihop 100 miljoner till 60 blir så klart en helt annan grej än vad gemene man håller på med. Det har jag två färska exempel på. 

Dels hörde jag ett avsnitt av podden $paradiset för någon vecka sedan medan jag klippte gräset. Ena personen i podden har passerat 30 år och är ny på börsen och tar sig an detta med stort engagemang. Portföljen består av en första insättning på 10 000 kr och framåt ska 1 000 kr i månaden sättas in. Det funderas och snackas och byts ut aktier i portföljen (vilket jag förstår till viss del är för att skapa innehåll i podden) där en typisk aktiepost ligger runt 1 000 kr. Det här månadssparandet på 1 000 kr är så klart bra och ligger i nivå med medianen hos nätmäklarna för personer i hans ålder. Men som den skadade sparare jag är så kan jag inte komma ifrån att det känns i stort sett meningslöst. Om ett år är portföljen uppe i kanske 25 000 kr med lite lagom börsuppgång. Säg att han skulle hålla ut i 20 år med sin nya hobby och lyckas spara genom barnledighet och andra oväntade händelser i livet och få 7% avkastning om året, då har har han runt en halv miljon när han är en bit över 50 år. Bättre än inget, men troligtvis inget som kommer förändra hans liv i någon större utsträckning och som ändå tagit 20 år av sparande att uppnå.

Ytterligare ett exempel var idag på morgonen när sparekonomen Arturo Arques gästade Nyhetsmorgon på TV4 och visade att man genom att spara 300 kr i månaden i 10 år kan få ihop hela 51 900 kr. Och den som håller på i 30 år för att komplettera sin pension kan få ihop runt 350 000 kr. Det hela förklarades med ränta på ränta.

Jag förstår att det inte funkar att komma till Nyhetsmorgon en morgon mitt i semestertider med en inflation mycket högre än löneökningarna och prata om ett månadssparande på jättebelopp och att 300 kr ska kännas möjligt för de flesta. Men 52 000 kr om 10 år eller 350 000 kr i extra pension som ska fördelas ut under 15-20 års uttag känns inte som något 8e underverk för mig.

Så tiden och avkastningen som ofta beskrivs som de två viktigaste faktorerna i all ära. Men vill man verkligen påverka livet i framtiden i grunden är det nog bara att inse att rätt ordentliga insättningar mellan man fyller 20 och 35 är nog så viktiga.