Sparandet som hobby

Bloggkollegan Farbror Fri skrev ett inlägg som jag verkligen känner igen mig i. 

På detaljnivå skiljer det rätt mycket mellan vår och deras familjs upplägg. De sparade ihop till FIRE mycket snabbare än vad vi gjorde, de har 3 barn, de har ett klart mindre fritt kapital men lite mer i pensionsavsättningar som kommer frigöras i framtiden etc. Men det här verkligen skillnader på detaljnivå. På det stora hela så är det samma grej vi gjort, jobbat och sparat en stor del av lönen ett antal år och med hjälp av det kunnat sluta jobba ungefär vid 40.

Ska man kunna sluta jobba runt 40 med en avkastning ungefär i linje med totala börsen och genom att spara på en lön som anställd behöver sparandet vara på en rätt seriös nivå. Med "seriös" menar jag dels att man måste spara en rätt hög andel av sin lön, men troligtvis också att det kan underlätta om man gör sparandet till något av en hobby. Att bara leva som vanligt och planlöst spara det som blir över räcker sällan för den som vill sluta jobba vid 40.

Jag har haft jättemånga såna här små projekt som genererat väldigt små pengar på det stora hela men ändå varit roliga och motiverande under resans gång. Under några år bodde jag exempelvis i en bostadsrättsförening där man slängde soporna i ett sopnedkast, men sen hade ett återvinningsrum för källsortering som plast, kartong, tidningar etc som slängdes i stora kärl och tömdes en gång i veckan. Där märkte jag att jag hade grannar som regelbundet slängde petflaskor bland plasten och pantburkar bland metallen. Jag bestämde mig då för att börja ta med mig dessa upp när jag ändå var där nere och slängde något och satte upp målet att hitta pant för 500 kr per år. Jag hade regeln att jag inte fick plocka pant utomhus och bara fick gå ner när jag ändå skulle slänga något, dvs jag fick inte gå in och leta pant för sakens skull. Målet var också att ingen granne skulle sig mig gräva i tunnorna. Dessa 500 kr om året ska sättas i relation till att jag och min fru då ihop sparade runt 500 000 kr om året och hade ett kapital på 8-9 miljoner. Men jag tyckte det var kul att få med mig burkar för 7 kr upp en tisdagskväll och fylla i på min lapp och se hur målet på 500 kr kom närmare.

En del av att vara “ekonomiskt fri” har för mig betytt att ha tillräcklig marginal för att inte behöva oroa mig för pengar. För någon vecka sedan spontanköpte vi exempelvis en kap- och gersåg för ett par tusenlappar inför ett snickeriarbete där jag garanterat hade tagit på mig att såga för hand för 10 år sedan. Senaste resan blev en lite dyrare vecka än om vi hade åkt strax före eller efter, för att det passade bättre rent logistiskt, osv. Vi lever fortfarande billigt och det är inte på enstaka tusenlappar vid enstaka tillfällen som något avgörande sker.

På det stora hela är det här så klart bra att känna sig trygg och ha marginal i ekonomin, inte minst att slippa få ont i magen om något går sönder eller blir dyrare än planerat. Men på sätt och vis saknar jag ändå att stå där och såga för hand.

Vi har gjort vissa försök att skoja till det på senare år. Till exempel skapat ett nöjeskonto där alla extrainkomster gick in. Men det gav inget och blev bara en märklig diskussion om pengar till ett visst köp skulle tas från nöjeskontot eller vanliga kontot. Vid några tillfällen de senaste åren när börsen dippat, senast förra hösten, har vi dragit igång ett mindre månadssparande vilket känts lite kul under en period. Vi har också haft ett litet projekt kring att få ner bolånet lite. Men det är inget som känts jätteinspirerande och spännande om jag ska vara ärlig. Vilket väl främst beror på att vi har insett att ungefär 95% av vår ekonomi framåt utgörs av hur börsen kommer gå.

Även om vi inte riktigt hittat rätt hittills så har vi inte gett upp. Utan jag känner igen mig i Farbror Fris strävan att “make sparandet roligt again”.