Två tips om radioprogram

Det här har jag inte så mycket att säga något om, så kan stöka av det först. Det känns som FIRE trots att media påstår att det varit en het trend i minst fem år fortfarande är något så exotiskt och märkligt att man varje gång måste börja med någon form av grundkurs 1A. Alltså ungefär det som vi hört och läst 25 gånger tidigare. Men överlag var det kanske lite mer positivt än det brukar vara, inga direkta faktafel i alla fall.

Sen fick jag också ett tips om 11 minuter in i Godmorgon Världen från 11 juni som handlade om idrottsstjärnor och livet efter karriären. Det var den flitiga kommentatorn Felix här på bloggen som liksom mig har tagit ett steg tillbaka från yrkeslivet som tipsade om det inslaget.

Det här tycker jag var lite mer intressant och det satte igång lite fler tankar hos mig. Extra intressant tycker jag är att tipsaren Felix haft lite mer utmaningar med just det här att hitta en identitet efter avslutad yrkeskarriär i relativt ung ålder. Han har berättat att han kan tycka det är jobbigt att få frågan vad han jobbar med och att känna sammanhang (men verkar överlag väldigt nöjd med det fria livet utanför yrkeslivet ändå).

I radioprogrammet träffar de Therese Alshammar som berättar att hon träffat andra idrottare som haft lite utmaning åren efter avslutad karriär. Detta hade resulterat i både spelberoende och psykiska problem på sina håll. Några utmaningar hon nämner kan vara att man saknar sammanhang och samhörighet men även en fysiskt plats att gå till många timmar varje vecka. Dessa delar skulle även kunna gälla efter ett yrkesliv. En av faktorerna hon lyfte fram var också att många saknade uppmärksamheten, och här kanske man inte riktigt kan jämföra en karriär med OS-medaljer med någon som jobbat som controller på Vetlanda kommun.

Ytterligare en sak jag tror skulle kunna jämföras mellan en idrottskarriär och att spara ihop 10 miljoner för att kunna sluta jobba är att man jobbat och kämpat mot ett tydligt mål. Vilket skulle kunna göra att man känner en tomhet när målet antingen försvinner för att man fick avsluta sin karriär utan det där OS-guldet man drömt om. Eller att man faktiskt nådde sina idrottsliga eller ekonomiska mål, men sedan saknar att ha dem att kämpa mot.

Här tycker jag nog ändå att pengamålet och ekonomiskt frihet har en fördel i att pengarna ofta inte är ett självändamål. Utan den som verkligen tänkt till och sparat ihop 10 miljoner för att kunna sluta jobba vid 45 bör ha gjort det i ett syfte att kunna göra något med sin tid och sina pengar. Om syftet bara var att se 8 siffror på saldot finns nog risk att man känner lite tomhet och inser att inte så mycket förändrades mellan 9,9 och 10,0 miljoner, efter att de första dagarna av eufori har lagt sig.

Jag har inga tydliga råd och slutsatser i ämnet. Och jag och Felix har pratat om det här flera gånger och jag kan inte riktigt förklara varför vi upplevt det hela lite olika. Men jag vet att ni är många läsare som är någonstans mitt på er resa mot FIRE. Ni får helt enkelt fundera ett varv och försöka sätta er in i hur det skulle kännas att inte behöva gå tillbaka till jobbet efter sommarens semester. Skulle det kännas tomt och skulle ni sakna en fysisk plats utanför hemmet som ni kunde spendera 40 timmar i veckan på? Och skulle det vara ett problem att få frågan vad ni jobbar med den dagen ni inte längre jobbar?

Miljonär innan 30

Två tips om radioprogram