Intervju med Wilma Munther
Några av känner säkert igen Wilma Munther, en ung tjej som för ett par år sedan under någon vecka var Sveriges mest kända sparare. Hon var bland annat med i DN och TV4 och rörde upp en massa känslor och åsikter i såväl ledarsidor, debattinlägg och på olika diskussionsforum.
Det som gjorde att media blev så intresserade var att Wilma levde extremt billigt och då hon jobbade extra vid sidan av sina studier kunde hon spara över 20 000 kr i månaden. Det billiga levernet byggde till stor del på att boendekostnaden bara var 1 000 kr då hon hyrde sina föräldrars torp och även matkostnaden var låg då hon odlade mycket där på torpet.
En stor del av debatten handlade om hur väl förspänt Wilma hade det med föräldrar som ägde ett torp som hon kunde bo så billigt i. Det lät många gånger som att det var rena räkmackan att bo i ett torp som var 5 grader varmt på vintern och ha utedass året runt. Med de guldförutsättningarna hade ju vem som helt kunnat spara 20 000 kr i månaden försökte vissa hävda.
Jag tänkte det skulle vara kul att höra lite hur Wilma upplevde uppståndelsen så här 1,5 år senare, hur det går med sparandet och om hon fortfarande lever lika billigt där ute på torpet. Så jag hörde av mig och frågade om jag gick göra en intervju, vilket hon direkt svarade ja på.
Ni som vill följa Wilma efter intervjun kan hitta henne genom att söka på Wilma Munther på Instagram eller Tiktok. Eller klicka här för Instagram och här för TikTok.
Med det sagt, över till intervjun med Wilma.
Kan börja med att berätta lite kort om dig själv för de som inte känner till dig?
Jag heter Wilma Munther och är 24 år gammal. Jag bor för närvarande på mina föräldrars torp tillsammans med min hund Saeta, som jag även dokumenterar i mina sociala medier. Jag studerar litteratur på heltid vid Mittuniversitetet och när min kandidat är klar planerar jag att fortsätta med en masterutbildning inom samma område.
Jag har ett starkt intresse för både ekonomi och livet på landsbygden, och min långsiktiga ambition är att starta eget företag och arbeta som min egen chef. Utöver studierna skriver jag även egna böcker, som jag hoppas få publicerade i framtiden då min stora dröm är att etablera mig som författare.
För ungefär 1,5 år sedan fick du ett "medialt genombrott" när du var med i såväl Dagens Nyheter som TV4. Där du berättade att du levde väldigt billigt och sparade mycket med målet att bli miljonär. Jag själv tyckte det blev ganska konstiga reaktioner där många verkade tycka att du hade det väldigt väl förspänt som kunde bo så billigt i dina föräldrars torp, men utan att reflektera över att det trots allt är vissa uppoffringar att bo i ett torp utan riktig värme, utomhusdusch och utedass. Hur upplevde du själv denna tid där ledarskribenter och diskussionsforum fylldes med åsikter om dig och ditt liv?
Det var utan tvekan en väldigt intressant och lärorik period för mig, något jag aldrig tidigare upplevt. När jag delade med mig av mina ekonomiska planer, min budget och mina tankar om sparande var mitt syfte att rikta mig till ungdomar och unga vuxna i en liknande situation som jag själv.
Mitt budskap handlade inte om att alla borde leva som jag gör, utan om att om man har möjligheten att bo hemma eller billigt under en period, så kan det vara ett smart tillfälle att bygga upp en ekonomisk grund. Jag ville belysa att kostnaderna ofta ökar mer än man tror när man väl flyttar hemifrån, och därför kan det vara värdefullt att spara, investera och börja tänka långsiktigt medan utgifterna fortfarande är låga. Jag känner dessutom många som, precis som jag, har föräldrar med ett sommarställe eller liknande alternativ, men de väljer helt andra lösningar, som att hyra eller köpa en lägenhet i stan. Och det är helt rimligt. Det här livet passar inte alla. För mig handlar det om personliga prioriteringar: jag trivs på landet, jag uppskattar ensamheten och jag tycker om att leva sparsamt. Därför har jag gjort de val jag gjort.
Diskussionerna som följde i media och på sociala forum var ibland intensiva, men de gav mig också mer insikt i hur olika människor värderar livet och sina ekonomiska möjligheter. I slutändan valde jag att fokusera på varför jag själv gått den här vägen, och jag är stolt över att ha kunnat inspirera andra längs med den.
Jag har förstått att du inte jobbar extra vid sidan av dina studier längre, så jag antar att ditt månadssparande har gått ner ordentligt. Men har du ändå fortsatt spara lite pengar varje månad i mindre skala?
Det stämmer. Jag följer fortfarande min budget, men sparandet ser naturligtvis annorlunda ut när man går från en inkomst på omkring 30 000 kronor till knappt 13 000 kronor i månaden. Att spara 20 000–25 000 kronor varje månad är inte längre möjligt, men jag fortsätter spara så mycket jag kan utifrån mina nuvarande förutsättningar.
Jag har ett sparande på några hundratusen kronor, men de pengarna är långsiktigt investerade i aktier och fonder. Det kapitalet vill jag inte sälja av, eftersom det är uppbyggt för mina framtida mål och min ekonomiska trygghet. Därför fokuserar jag i stället på att bygga upp ett nytt startkapital från grunden. Tidigare hade jag runt tio olika konton och portföljer för olika mål – allt från barnsparande och drömhus till pension, fördelat över ISK, AF och KF.
Nu har jag förenklat och prioriterat ett enda mål: att spara ihop de 25 000 kronor som krävs för att registrera ett aktiebolag. Samtidigt som jag sparar undan varje månad kan jag parallellt lägga tid på att skapa och utveckla allt kring företaget, så att jag står redo när kapitalet väl är på plats. För mig handlar det om att fortsätta framåt, även i små steg. 500 kronor är fortfarande 500 kronor – och varje insättning tar mig närmare mitt nästa mål.
Kan du berätta lite om ungefär hur en vanlig månads kostnader ser ut för dig?
Mina månadskostnader har tidigare varit relativt låga och ganska fasta. Försäkringar för både hund och bil ligger på cirka 2 100 kronor, matkostnaderna runt 1 000 kronor och hyran 1 000 kronor. Jag brukade avsätta ungefär 2 000 kronor till sociala aktiviteter och cirka 2 000 kronor till bränsle. Det som blev kvar gick direkt till sparande. Men under det senaste halvåret har mina kostnader däremot förändrats en del, framför allt på den sociala sidan. Jag har börjat dejta, och med en extrovert partner och en lika social familj blir det betydligt fler aktiviteter och spontana utflykter. Som de flesta vet - så fort man lämnar huset ökar kostnaderna. Därför ser min budget i dag lite annorlunda ut, även om jag fortfarande försöker hålla en tydlig struktur och spara så mycket jag kan.
Vad är ditt bästa spartips för någon som vill minska sina kostnader?
Mitt bästa spartips är att inte bo ensam om man har möjlighet att undvika det. Att bo tillsammans med föräldrar, vänner eller partner kan halvera kostnader som hyra och andra fasta utgifter, vilket gör en enorm skillnad för ekonomin. Det behöver inte innebära att man delar allt, till exempel kan det vara svårt att dela på matkostnader om man har olika preferenser. Men bara att dela boende och vissa grundläggande utgifter kan sänka kostnaderna markant. Om man verkligen inte vill bo med någon annan är mitt tips att sänka sin egen standard och göra medvetna val i vardagen. Det är framför allt på maten många kan spara mycket. Man behöver inte äta ute ofta; att laga mat hemma är både billigare och oftast mer hälsosamt. För min egen del är det just matbudgeten jag kunnat sänka mest genom att planera inköpen och göra storkok. Det ger bra mättnadskänsla utan att kosta en förmögenhet.
Vad är ditt mål med det kapital du har byggt upp och investerat både på kort och längre sikt?
Mitt övergripande mål, både på kort och lång sikt, är att skapa en stabil ekonomisk trygghet. Jag vill nå en punkt där jag aldrig behöver känna oro över min privatekonomi, och där jag har möjlighet att hjälpa andra som inte haft samma förutsättningar som jag. Jag har många mål och drömmar med mitt liv, och ekonomisk frihet är ett verktyg för att kunna förverkliga dem. På längre sikt vill jag kunna ge mina framtida barn de bästa förutsättningarna, både i form av trygghet och tid. Jag drömmer om att kunna vara mer hemma med dem utan att vara bunden till ett heltidsjobb. En annan viktig drivkraft är att kunna stötta mina föräldrar. Jag skulle vilja ge dem möjligheten att gå i tidig pension, eller åtminstone ge dem valet att trappa ned tidigare än planerat. De har under hela mitt liv ställt upp för både mig och andra släktingar, och deras generositet har inspirerat mig mycket. Det gör mig både stolt och motiverad att själv kunna göra likadant, men förhoppningsvis ännu mer!
