Jag skulle vilja...
Hur många gånger har du inte sagt ”Jag skulle vilja…”? Hur många har inte en, oavsett om den är uttalad eller dess antonym, bucketlist där dess punkter ofta börjar med ”jag skulle vilja…”? Jag vågar ta gift på att det är många, riktigt många. Jag hör dagligen kollegor, vänner, smurfar, kvalster och baciller säga detta: ”jag skulle vilja segla jorden runt”, ”jag skulle vilja bygga ut altanen och installera en swimmingpool” et cetera.
Vad är problemet, frågar du? I min bok om psykologi går jag in på orden och dess makt och att fel användning av fel ord leder till fel tankekedjor vilket, såklart och föga förvånande, leder till felaktiga resultat och utkomster. Det behöver inte göra det, men risken ökar.
De elever som jag undervisar brukar ofta, i alla fall den första terminen i årskurs 1 fråga vad de fick i betyg. Mitt svar brukar alltid vara: ”du får inget betyg – du uppnår. Jag är ingen jultomte e.d.”. Detta brukar mötas med ett lättsamt skratt och sedan ”hehe… men du förstår vad jag menar.” Självklart förstår jag vad eleven menar, men om denna börjar att tänka och tala till sig själv med korrekta begrepp ökar det sannolikheten att tankekedjorna blir korrekta. Om eleven tänker att betyg är något som denna uppnår – kan uppnå – kommer denna också, mer implicit, att bli mer medveten om sin egen förmåga att påverka betygens utkomst.
Låt mig återgå till ”jag skulle vilja…”. Förlåt min hårda ton, men vill du, eller skulle du vilja? Vill du segla jorden runt, eller skulle du vilja? Förlåt, men det är lite udda att ”skulle vilja något”, för antingen vill man det, eller inte. Det finns liksom inget mellanting.
”Jag skulle vilja cykla runt i Sydamerika”, säger du till mig då vi sitter och fikar. ”Okej. Tur att du inte vill detta, för då hade vi ju tvingats vara ifrån varandra under en längre tid.”
Är jag löjlig? Nej! Forskning visar att ord, såväl uttalade som outtalade, har en betydande påverkan på vårt psyke och vårt sätt att först tänka och därefter agera. Om du tänker att du ”måste” köpa en aktie kan det bli jobbigt. Måste du verkligen detta? Vem håller pistolmynningen mot din panna? Vem axlar rollen som bödel? Jim Cramer? Buy Buy Buy!?
Skall sedan det grammatiska lyftas fram är det ett faktum att "skulle" är preteritumformen av hjälpverbet "ska". Således blir den semantiska betydelsen i uttrycket "jag skulle..." något som du skulle ha gjort tidigare, såsom för en timma sedan, igår eller förra året.
”Jag känner mig stressad”, är ett annat mycket flitigt använt uttryck. Stress är en naturlig del av människan och jag tänker inte gå in på skillnaden mellan dålig och positiv stress, utan enbart på hur vi människor använder begreppet. Om du tänker att du är stressad ökar du graden av denna (inbillade?) stress. Om du istället tänker ”jag har mycket” blir det en helt annan respons i kroppen.
Jag har sedan flera år applicerat detta och när kollegor frågar om jag är stressad, vilket är synonymt med lärare under dessa betygstider, svarar jag alltid; ”Nej. Jag har förvisso mycket, men jag tar en sak i taget. Det kommer inte gå snabbare eller bli bättre bara för att jag skyndar och stressar. Jag har mycket.”
Är detta löjligt? Kanske, men dels ämndrar det ej faktum om ordens betydelse för vårt agerande, dels hellre ett löjligt tänkande och sunt leverne än vice versa (eller ”typ”). Testa att identifiera vilka ord och begrepp som du dagligen använder och säger då du kommunicerar med dig själv. Är det verkligen schysst att skapa en stress hos sig själv? Är det okej att tvinga sig själv till dessa (inbillade) måsten?
”Jag skulle vilja bli fri från stress och en massa måsten!”
Förlåt… skulle du vilja detta, eller vill du det?
”Jag skulle vilja utvecklas som investerare.”
Förlåt… skulle du vilja detta, eller vill du det?
”Jag skulle vilja dra mer lärdom av mina misstag”.
Förlåt… skulle du vilja detta, eller vill du det?
Psykologi. Så mäktigt. Så användbart. Så kraftfullt. Var inte en slav under detta, utan var den som såväl håller i motrotsspöt som piskan. Var inte en Pinocchio!