Pat Doresys kriterier för vallgravar

Jag utgår från att alla som läser de texter som på denna blogg presenteras har en något sånär uppfattning om begreppet ”moat” (i.e. ”vallgrav”) och vad det betyder tillika står för. Emellertid finns vissa fällor i vad vissa bedömer en vallgrav vara och detta, men även vilka faktorer som bör räknas med i nämnda diskuterar Pat Doresy i denna artikel, som i sin tur bygger på Doresys bok A Little Book About Wealth. Är du en av dem som hellre ser TED-Talks e.d. har författaren även denna presentation, där samma innehåll kommuniceras, men då i verbal istället för skriftlig form.

Vad är inte en vallgrav? Vissa, framför allt de mer oerfarna, kan tro att en duktig och erfaren ledning är att betrakta som en vallgrav. Till viss del stämmer detta, men detta betyder då att så fort nämnda försvinner, försvinner även vallgraven. Således kan en ledning inte bedömas vara en ”säker” vallgrav.

Dorsey nämner även att en bra produkt per sé inte är en vallgrav, då en sådan mer ofta än sällan kan, och högst sannolikt, kommer att kopieras. Istället handlar vallgravar om...

Immateriella tillgångar. Dorsey anser att företag kan skapa vallgravar genom att förhindra att andra företag duplicerar en vara eller tjänst. Detta kan uppnås genom att ha immateriella tillgångar som inte har en fysisk form, men som producerar värde. Exemplen på dessa tillgångar är varumärken, patent och licenser som är svåra för konkurrenter att matcha.

Utöver de immateriella tillgångarna omfamnar författaren även faktorer såsom ”network effects”, ”switching cost” samt ”cost advantages”.  

Att hitta bolag med vallgravar så säkra att inte ens Caesar skulle kunna rå på fästningen är inte lätt, men det går. Att hitta dessa bolag innan den breda massan har gjort det är ännu svårare, för oftast är det först efter som "pöbeln" blir dem medveten om. Evolution Gaming, Apple, Disney etc. har skapat sig enorma vallgravar och visst är deras resor inte slut, men det kan ej negligeras att hade man hittat dessa "innan" tåget började rulla från perrongen hade man idag varit inte bara rik, utan även så rik att Krösus, Joakim von Anka och Guldivar Flinthjärta hade blivit gröna av avund. Emellertid skall tilläggas att det kräver sin tid, energi och framför allt kräver det tålamod - något som kanske den genomsnttliga småspararen med ett 8-17:00-jobb inte har(?).