Perspektiv

Hur många är vi inte som de senaste nio månaderna skrivit om vikten av att zooma ut och se allt som sker i ett perspektiv? Att inte stirra sig blind på här och nu, utan förmå sig att dels se framåt, dels bakåt – var man har varit och vart man ska (+hur man ska ta sig dit).

Hjärnan lockas till negativa nyheter, för den vill kännas vid alla faror som föreligger. Utan vetskap är risken för död och game over högre än annars. Vi vill veta och kännas vid terrängen för hur ska vi annars verka för vår överlevnad (ibland är det här med vetskap för att undvika plötslig och oönskad död en chimär, men jag vill enbart förmedla ett budskap)? Det är just därför som vi lockas att klicka på rubriker á  ”Sälja ALLT. Rädda vad som räddas kan. NU. Inte igår! Jorden kommer att gå under!” et cetera. Kanske kommer den göra det? Kanske går Ukraina med i NATO och Putin drabbas av än mer panik och innan vi vet ordet av vaknar vi upp med rubriker om ”WW3”.

Ryssland invaderar Ukraina som nu får aktivt stöd av NATO. Kina tvingas ta en ställning och inte ”verka utan att direkt synas” och väljer att satsa på Putin och ömsom skickas soldater till östra Europa, ömsom görs försök till att invadera Taiwan. USA svarar med att skicka hela flottan till området och… ja. Och så vidare. Och så vidare.

Jag säger inte att det inte kan och kommer att hända, men jag säger också att det har sett brunt ut även förut och i många fall har smeten varit än mer sörjig och klibbig.

Det ska i sammanhanget betonas att när vi ser tillbaka på historien måste vi beakta survivorship bias, för vi ser de som vann, lyckades och gick helskodda ur krisen. Likt bolag gäller det även individer, familjer och större hushåll. Tyvärr kommer många bli lidande och t.o.m. ”gå under” kommande år och det är inget annat än hemskt.

… där förstördes stämningen… låt oss försöka återgå till perspektiv. Det kan skildras på otaliga sätt, såsom att jag ser att min totala ekonomi är exakt där den befann sig för ett år sedan och gissa vad! Där och då mådde jag bra och upplevde mig lika lugn, trygg och tacksam som jag är idag. Jag var lika oberoende av portföljens aktuella värde då som nu. Dagar kommer och går och ibland går det upp, ibland ned. Ibland gäller det månader eller t.o.m. år och det är något man dels ska vara förberedd på, dels acceptera och förhålla sig till. Risken är annars att den vita handduken kastas in direkt efter att gonggongen ljudat.

Perspektiv. Idag ska jag, till tonerna av Eros Ramazzotti, laga en härlig och, förhoppningsvis, god Pasta Vongole, vilket är lite av hushållets paradrätt. Till det ska ett glas rött vin inmundigas och därefter kommer jag sätta mig i soffan och se en serie, eller en film. Lite solo skadar aldrig, speciellt inte när man upplever sig lite seg och trött efter en hård arbetsvecka. Jag kan göra allt detta utan att min portfölj står 20 % över eller under dagens aktuella värde. Jag är tämligen säker på att när jag ser tillbaka på den här tiden om en sisådär 3–4 år kommer jag tacka mig själv för alla mina ageranden – alla mina fortsatta köp i bolag som handlades likt de var paria.

Perspektiv. I veckan kommer jag cykla till jobbet och undervisa vetgiriga elever som vill skapa sig ett sådant bra liv som möjligt. Jag kommer verka och samarbete med kollegor, fördöma kaffemaskinen på jobbet för dess mindre goda espresso, beklaga mig över den ständiga bedömningsbördan för att inte glömma alla administrativa uppgifter. Jag gör allt detta medan portföljen agerar likt vore den en jojo. Jag kommer på eftermiddagen cykla hem, fortsätta med bedömningsarbetet, läsa bolagsnyheter, äta något gott, såsom hemmagjorda baconburgare, för att slutligen bosätta mig i soffan med en god bok, eller en serie om det är det som önskas.

Perspektiv. Jag är inte min portfölj och den är inte mig. Vi vill båda varandras väl, men vi är inte likt siamesiska tvillingar. Vi ger varandra. Vi ger varandra möjlighet till framtida trygghet och välstånd. Det tar tid och för att klara av den långa resan måste man tänka på och i perspektiv.

För två år sedan var min totala förmögenhet mycket lägre än dagens dito. Och än lägre var den för två år sedan. Hur mådde jag då? Hur var min livsvärld? Den var, pardon my french, jävligt bra! Och den kommer att fortsätta vara jävligt bra.