Sir John Templeton – vad kan vi lära?

En av världens kanske mest kända investerare är John Templeton, som 1954 grundade Templeton Growth Fund. Innan dess investerade han med egna pengar, men skötte även en viss diskretionär förvaltning. Känd för att, som Buffett, vara contrarian och egen hade han innan dess, mer specifikt 1939 och de kommande åren under WW2, vågat gå emot den manodepressiva marknaden och gjort sig en inte så liten, positiv avkastning. Folk dumförklarade honom, men han brydde sig föga om vad andra tyckte. Observera detta – medan många ständigt vill och eftersträvar att tillhöra flocken gick han sin egen väg.

Det finns mycket att säga om Sir Templeton, men något jag tycker mig se framkomma hos honom, men även andra framstående investerare, är att de ofta arbetar självständigt, alternativt med ett litet team om max 2–3 personer. De är ofta mer introverta och har inga problem att vara själva. Observera att jag inte skriver ”ensamma”, utan ”själva”.

T.ex.

Jag ska på bio och tänker gå själv  jag vill/ser inga problem att gå själv.

Jag ska på bio och kommer att gå ensam  mer att det är ofrivilligt.

Nu är det enbart semantik, men ofta är ensam mer förknippat med något icke-önskat. ”Jag bor ensam”. Det låter lite som att det egentligen inte är önskat. ”Jag bor själv” låter mer, och betyder(?), att det är aktivt valt.

Buffett sägs sitta flera timmar på sitt kontor och bara läsa. Idag vet jag inte om han har en dator eller inte, men tidigare skötte han allt analogt och hade en sekreterare som skrev ut mail mm. vilka han sedan skrev ned svar. Hans svar fick nämnda sekreterare skriva av men i ett ordbehandlingsprogram/mailklient och sedan trycka på ”skicka”. Tid och plats för telefonsamtal och andra bolagsmötet hölls till ett minimum. Buffett, Munger, Templeton med flera valde/väljer att prioritera och sedan fullt ut fokusera på att maximera sin tid och energi.

Nåväl – back to basics. Hur kan man bäst skapa möjlighet att agera på sin egen analys och inte utsätta sig för mer risk än nödvändigt för att dras med i den manodepressiva marknadens nuvarande nycker? Hur kan man skapa möjlighet och sätta sig i en position att investera enbart utifrån den grundläggande, fundamentala analysen? Svaret är ”genom att vara och agera själv”. Genom att sätta sig i en position där man kan skapa bästa möjliga plattform och utgångspunkt att skapa mervärde. Förstå mig rätt, för inget gott som inte har något ont med sig och visst kan vi diskutera var gränsen går och vem som mördade vem, men låt oss för tillfället se min text som mer bildlig. De valde och väljer att säga ”nej” till mycket av det sociala, såklart på ont och gott, men ofta är det exakt vad som krävs. 90 procent av allt vi läser dagligen – som bokstavligen slängs i våra ansikten – är brus. Inget annat än något som är aktuellt för minuten, för dagen som max. Bolagen! Bolagen. Ska. Alltid. Vara. I. Fokus. Läs deras rapporter. Följ upp. Jämför. Räkna. Repetera.

Jag upplever att många människor har problem att verkligen vara själva. Jag har själv inga problem att vara själv flera dagar i rad. När jag skrev Gaius Marius – Roms Tredje Grundare var jag i princip själv under en lång tid. Några samtal då och då. Några sms här och där. En inplanerad fika ibland och så vidare men i en majoritet av dagarna, veckorna och månaderna var jag själv.

Till en början är det jobbigt, för helt plötsligt måste man möta de tankar och känslor som man tidigare flytt från genom att rikta fokus/engagera sig i annat. Dock vet vi alla att de inte försvinner, tvärtom ligger de kvar och ofta tenderar de att växa för att sedan explodera. Att gömma skelett i garderoben är dömt att misslyckas. Att försöka pressa in dem än mer och skyla med än mer klädesplagg kanske gör att det just nu blir svårare att se benranglet, men förr eller senare kommer det ramla ut.

Det kan låta konstigt, men ett råd jag vill ge alla är att testa på att vara själva under en längre tid. Först kommer det vara jobbigt och påfrestande, men ojojoj – vad du kommer lära känna dig själv. Förlikas. Bli mer trygg. Acceptera vem du är. Verkligen känna vad du vill och tror. Et cetera. Och glöm en sorts avgiftningshelg för X kronor på ett lyxigt spa. Åk iväg och var borta länge, eller var kvar där du just nu är men stäng ned och skapa möjlighet för samkväm med ingen mer än dig själv.

Absolut är det svårt om man är samboende, har familj mm., men kanske kan man hitta något sorts alternativ? Jag vill poängtera att jag inte förordar en nomadiskt sololiv resten av dina dagar på jorden, men att då och då och under en längre tid vara ensam tror jag är utvecklande och karaktärsstärkande. Många är rädda för detta och anledningen är ofta att de är rädda för sig själva. Tänk dig att inte kunna fly tankar och känslor. Inte kunna "fly" till en annan aktivitet e.d.! MEN... tänk hur mycket starkare du kommer att bli när, inte "om", du tar dig igenom de första tuffaste och mest utmanande dagarna!

Hur vet du att du fattar bästa beslut för dig? För att kunna svara på frågan måste du såklart veta vad du, djupt inom dig, veta vad du vill. Innerst inne. Vad vill du? Vad driver dig? Var vill du vara om 3,5 och 10 år? Och så vidare.