Skapa dig din egen historia
Jag kommer inte ihåg i exakt vilken säsong och i vilket avsnitt av serien House of Cards (läs gärna boken, ty den är läsvärd) som Frank Underwood (Kevin Spacey) sitter med presidenten och tittar på en tavla som hängdes upp i Vita Huset mitt under ett pågående andra världskrig. Inte heller kommer jag ihåg den exakta formuleringen, men jag kommer ihåg dess budskap. Således ber jag om överseende och om Mr. Spacey känner sig kränkt finns ett viralt kränkhetsdokument på Twitter att fylla i. ”Många lever enligt devisen att dels läsa och lära av historien, dels bli en del av den. Jag lever för att skapa mig min egen.” Kort, kärnfullt, radikalt och i vissa örons mått mätt lite ”brutalt”. Således typiskt den karaktär som F. Underwood är.
Jag tror – inte vet – att de kommande 6–24 månaderna kommer vara än mer utmanande och än mer krävande av mig som investerare. Inte bara är det känslor och tillfälliga tankar samt tillfälligt nycker som måste hanteras, utan också att klara av att identifiera de bolag som inte bara kommer att överleva, utan även växa och vinna mark. Kort sagt bli större, bättre och starkare än vad de är idag.
Vi kommer från en era där de mindre bra, stabila och lönsamma bolagen har setts som intressanta och spännande investeringar och inte sällan har många slängt sig på köpknappen, ty potentialen har bedömts enorm bara om(!) de når lönsamhet, vinster och blir monopolister. De senaste tio åren har mer eller mindre varit guld och gröna skogar vad gäller såväl penning- som finanspolitik och ständigt har alla utmaningar och hinder hanterats med subventioner eller bidrag. Allt för att dölja skeletten i garderoben och allt för att slippa handskas med problemet nu. Det är likt kortsiktiga politiker, eller i kvartalsfokuserade bolag; allt för nästa dag, nästa kvartal; allt annat och tiden därefter tar vi då.
Jag tror – inte vet – att det nu är nya tider där en mer långsiktighet, beprövad historik och sunda finanser hos bolagen kommer vara börsens kelgris för flera år framöver, men vilka är dessa? I mitt tidigare inlägg lyfte jag fram några av de nyckeltal jag först och främst väljer att studera. Väl efter dessa ger jag mig an bolagets rapporter och läser sedan andra, externa analyser. Sakta men säkert bildar jag mig en uppfattning och från den börjar jag sedan skissa på en trolig, om än allt ifrån säker, fortsatt utveckling. Med nuvarande ekonomiska turbulens är det än svårare och jag vet att slumpens roll kommer vara närvarande, likt den alltid är.
Jag tror att jag kommer klara av att fortsätta prestera liknande siffror som jag historiskt gjort. Emellertid tror jag inte att jag, om +10 år, kommer ligga före mitt jämförelseindex, OMX SGI, då det krävs enormt mycket för att överprestera det. Varför ej indexfonder? Jag pallar inte den diskussionen mer, då jag så många gånger dryftat frågan; kort svar: jag vill ha utdelningar och inte tvingas till aktiva beslut kring när, hur och var att sälja. Det är den korta, men också enkla, versionen. Låt mig få stanna där.
Jag befinner mig just nu i en position där jag aldrig ens vågat drömma mig vara. Allt har gått så snabbt och med en sådan kraft. När jag studerar både min portfölj som min totala ekonomi känner jag mig inget annat än stolt. Ödmjuk, absolut, likväl stolt. Jag har jobbat för den positionen och den är mig inte given likt ett bidrag från valfritt (socialdemokratiskt) parti. På ett sätt har jag, likt det Underwood lyfter fram och förfäktar, skapat mig min egen historia. Min ambition är att fortsätta så göra.
Under de kommande 1–2 åren kommer det vara än svårare än under de senaste 1-2 åren, man jag bedömer mig vara pragmatisk, dynamisk och anpassningsbar. Jag vet vad jag vet och vet att jag inget vet. Jag vet att min största fiende är jag själv och att hybris alltid straffar sig det dubbla relativt mitt högmod. Jag vet också att tiden är min bästa allierade så länge jag tillåter den få utöva sin magi.
Att vara ödmjuk betyder inte att man inte kan eller ska slå sig på bröstet, utan det finns en nyans mellan det vita och det svarta. Att positionera sig där är svårt, men fullt görligt. Ibland hamnar man utanför och direkt infinner sig katarsis – reningen från högmodet och som bekant är straffet tufft. Ta bara Oidipus som skar ut sina ögon, eller Jason (och till viss del, Medea), som fick sina barn mördade av sin Medea för sitt svek.
Alla har vi en möjlighet att skapa oss vår egen historia. Vi kan välja att leva oss in i tidigare eller andras sådana, men troligtvis kommer det med åren inte leda till något direkt mervärde, utan snarare till en sorts vilsenhet och identifikationsproblematik. Du har, precis som jag, en möjlighet att från och med idag, detta nu, skapa dig just din egen, unika historia. Den där du är kung/drottning och har full kontroll på riket. Varför tar du den inte?