Utdelningar och FIRE

Få saker tycks beröra finanstwitter, eller bloggosfären, så mycket som diskussionerna om FIRE. Antingen tillhör man lägret som säger att 200 000 kr per år i utdelningar räcker mer än väl, eller tillhör man lägret som säger att allt utom +300 000 kr + en enorm buffert är direkt skadligt. Sedan finns det, som alltid, ett brett mellanlager. Jag reflekterar sällan över vad hen, hen och hen anser, då allt är extremt individuellt och inte sällan mynnar ”diskussionerna” ut i antingen 1) dumförklaringar och personliga påhopp och/eller 2) att man blockerar varandra och börjar attacker med subtweets eller dylikt. Ja, du läser rätt – människan i sitt esse. Sandlådan. Kriget om vem som ska ha rätten att få äga hinken och spaden. King of the hill.

Det är lika skrämmande som fascinerande hur människans alla förtjänster, men också avigsidor, kommer fram i en koncentrerad form i sociala medier som t.ex. twitter. Flockmentaliteten sitter i benmärgen och alltid ska det vara antingen vitt eller svart. Nyanser, eller insikten om att även Yin behöver sin Yang tycks, när det hettar till, inte finnas.

För mig ändras inte livet om person A exekverar FIRE med en buffert om en årslön samt en årlig utdelning om 200 000 kronor, eller om person B exekverar FIRE med en buffert om tre årslöner samt årliga utdelningar norr om 350 000 kronor. Alla har vi våra egna, unika liv med våra egna, unika utgifter, hobbys med mera. Vad som är ”rätt” för mig behöver inte nödvändigtvis vara rätt för dig. Att se och läsa vad andra anser, tycker och tänker i sin process och vid beslutet kan vara givande, för ibland kan frågor man tidigare ej tänkt på framkomma och med det hjälpa den ena processen, men tyvärr är det mer ”du är dum i huvudet” eller vice versa.

För mig har aldrig FIRE lockat. Absolut beror det på att jag trivs med och på mitt jobb samt med min övriga livstillvaro. Absolut finns alltid saker att justera och som idag är långt ifrån perfekta, men som helhet har jag inte mycket att beklaga mig över. Jag lägger hellre tid på att stärka det som är bra och positivt, så kan dess plats och kraft bli än större och konkurrera ut de mindre positiva delarna, precis som ett innehav som minskar i portföljen då andra, bättre och stabilare bolag avancerar. Jag nämner detta tankesätt i  min fösta bok – Börspsykologi – och kopplar då till attraktionslagen.

Jag har inte heller varit så obstinat med att räkna på framtida utdelningar, då jag alltid utgå från att ”nästa år hyvlas alla utdelningar med 50 % - förbered dig på detta”. Med andra ord; räkna med det värsta, hoppas på det bästa. Förstå mig rätt, för jag är inte naiv, men jag har alltid varit den försiktiga generalen och jag vet att det finns både positiva och negativa sidor i den rollen.

Jag har också alltid bedömt mig vara så långt från de summor som för många är på den nivån då de kan tänka sig att exekvera FIRE och således inte känt att detta område ska vara prioriterat. Istället har jag återinvesterat alla utdelningar, sparat och investerat av lönen samt alla sidoinkomster och kört på, år in och år ut. Detta fortsätter jag med än idag och har inga tankar på att ändra något. Emellertid kan jag inte sticka under stol med vilka tankar som börjar forma sig inuti mitt huvud. Det talas ofta om snöbollen och snöbollseffekten och hur magisk denna är. Det är den. Vad som också är lika magiskt är att oavsett hur mycket du läst om den; oavsett hur mycket du sett, läst och hört andra leva den/dra nytta av den är det, enligt mig, omöjligt att föreställa sig hur snabbt det går när det väl tar fart. Hjärnan, som mer ofta än sällan tänker extremt linjärt samt binärt, har mycket svårt att föreställa sig hur ränta-på-ränta utvecklas över tid.

Jag skrev en tweet för cirka en vecka sedan där jag kungjorde att årets utdelningar täcker mina årliga utgifter x2. Känslan att se detta; få uppleva det är ännu inte klar och jag vet inte vad det är som jag känner – om jag ens känner något. Jag upplever mig mer tafatt och… ”numb”, i alla fall än så länge. Kanske har jag inte lyckat inse och faktiskt ta åt mig att alla de senaste årens ansträngningar nu lett till ett stort delmål? Kanske.

Jag hyser dock inga nya tankar om att säga upp mig och bli ”fri”. Jag vet att möjligheten finns där, men för att jag ens, på allvar, skulle överväga den vill jag ha fallskärm, knäskydd, hjälm och såväl bälte som hängslen. Vissa av mina djävulsadvokater säger att jag är relativt nära dessa skydd, men jag är av annan åsikt. Troligtvis ligger sanningen någonstans däremellan.

Jag kommer aldrig tvinga mig att sitta ned och komma till ett beslutet om vad, när, hur och varför – sådant ska och bör få växa fram mer organiskt. Det är precis som man vaknar upp och känner att ”nej, nu är det f*n dag att renovera badrummet” eller dylikt. Man är liksom less på det; det har vuxit, likt en svulst eller dylikt.

FI, ja. RE, nej. Beträffande nästa års utdelningar räknar jag med att flera bolag, såsom Thule, Bröderna Johansen (AOJ), Inwido, Peab och NCC, kommer sänka, men att de om 2–3 delar ut mer än vad de gör under detta räkenskapsår. Jag finner detta positivt, för bolagen ska inte dela ut mer än att verksamheten kan fortgå utan att den sitter i en ekonomiskt utmanande position á la lex H&M. Jag investerar med mål att utdelningarna, från alla bolag, som grupp ska vara i stigande trend, år efter år. Under vissa år kommer vissa sänka, andra behålla och övriga höja. Nettot ska alltid vara åt det sistnämnda. Jag säljer inte bolag enbart bara för att de sänker utdelningen. Om bolaget gör så för att komma i en än starkare och bättre position för att därefter kunna höja utdelningarna igen kan det vara positivt – eller hur? Två steg framåt, ett bakåt. Två steg framåt, ett bakåt. Och så vidare.

FIRE kommer fortsätta beröra och bra är det, men till alla som deltar; kom ihåg att alla är olika och har olika livssituationer, förutsättningar et cetera. Lyssna och läs, men när du aktivt deltar glöm aldrig bort att din livsvärld inte är den som alla andra lever i samt delar.  

Jag kommer fortsätta enligt tidigare fastställda plan och strategi, då den fungerar. Visst justerar jag lite här och där, men det är allt.