Den minnesgoda läsaren kommer ihåg att jag en gång i tiden hade målet 10 miljoner kronor i nettoförmögenhet för mig personligen. Någonstans på resan tänkte jag om, jag insåg helt enkelt att jag troligtvis inte behövde 10 miljoner kronor själv. Dels hade jag bekantat mig med 4% regeln och vant mig vid en ganska enkel livsstil. Dels hade jag träffat en fru med liknande inställning till sparande och konsumtion som mig själv som innebar att om vi skulle ha 10 miljoner per person skulle det motsvara 20 miljoner eller 800 000 kr per år enligt 4% regeln. När jag började tröttna på jobbet 2015-2017 kändes det dumt att bita ihop och jobba 5-10 år till för att vi någon gång i framtiden ska kunna spendera 70.000 kr i månaden. 

När jag slutade jobba för 1,5 år sen var vår aktie- och fondportfölj värd strax under 8 miljoner. Efter lite upp- och ned- och uppgång sen dess är den idag värd runt 8,5 miljoner. Under 2018 jobbade min fru heltid och jag hade lön några månader i början av året tack vare sparad semester, till det hade jag en del uppdrag via min firma, bokförsäljning etc. Så det kom in en del pengar som vi kunde investera även under 2018.

Inför 2019 var planen att helt avbryta månadssparandet dvs insättningen av nya pengar i portföljen. Målet var samtidigt att inte röra fonderna och återinvestera all utdelning. Detta kändes som en stor framgång, att jag klarat två hela år utanför arbetslivet utan att behöva börja röra kapitalet. Min fru har gått ner i tid och vi visste inte hur mycket intäkter jag skulle ha i firman under 2019, dessutom planerar vi för en längre resa nästa vinter och byte av bil under 2020. Så att med min frus lön och min firma (där jag bara jobbar någon timme i veckan) klara våra löpande kostnader och samtidigt bygga upp en buffert på sparkonto inför resa och bilbyte kändes som ett lagom upplägg. 

Såhär 5 månader in på året kan vi konstatera att det gått mycket bättre än väntat. Vi har helt enkelt räknat väldigt försiktigt i alla prognoser. Sparkontot har därför fyllts på i rasande takt via bonus för min fru, oväntat stor skatteåterbäring för mig (betalade för mycket skatt på slutlönen jag fick i början av 2018 eftersom jag tjänade mindre under resten av året), mer jobb i firman och bättre bokförsäljning än väntat i slutet av 2018 som betalades ut i början av 2019. Våra löpande kostnader är också lägre än 20 000 i månaden som vi räknat med då det i dessa pengar ingår att vi sätter undan pengar till resor och bilbyte, så detta var på sätt och vis redan inräknat i den löpande budgeten även om 2 månadersresor med tjänstledighet inte riktigt ingår i det normala.

Parallellt med detta har suget för att spara och bygga portföljen återigen kommit tillbaka. Vi lever idag för 20 000 kr i månaden och det funkar bra. Enligt 4% regeln kan vi ta ut runt 30 000 kr i månaden utan att jobba en dag till resten av våra liv. Så egentligen borde vi inte behöva mer pengar. Ändå finns suget där av någon anledning. Jag har länge tänkt att jag borde tänka bort det där. Visst att skjuta upp uttaget ur portföljen något år är väl bra, för att bygga lite marginal, men jag måste våga börja leva på kapitalet snart har jag tänkt. Fast jag vet inte, så länge man trivs och mår bra är det väl ingen anledning att krångla till det och börja gå emot det man vill göra och tvinga sig själv att börja spendera mer pengar och sluta dra in nya. Jag lyckades ändå ta steget och säga upp mig och stoppa ett kassaflöde på över 30 000 kr i månaden efter skatt, nu lever jag min dröm och gör bara roliga projekt. Så helt fast i ”one more year syndrome” är jag inte.

För några dagar sen tog vi i alla fall beslutet att vi nu börjar spara 10 000 kr i månaden igen. Min fru har startat ett autogiro från sitt lönekonto på 5 000 kr som går till indexfonder och jag kommer varje månad föra över 5 000 kr från sparkontot till aktieköp. Vi får hålla löpande koll på hur sparkontot utvecklas, men om inte allt brakar ihop totalt på intäktssidan bör sparkontot trots dessa 10 000 kr i månaden i sparande kunna växa sakta men säkert fram mot resa och bilköp. 5 000 kr i månaden plus återinvestering av utdelning till aktieportföljen kommer inte göra någon revolutionerande skillnad på kort sikt. Men jag har redan börjat drömma om att höja målet i antalet aktier i Investor och Industrivärden. 

Jag drömmer konstigt nog mycket mer om hur mitt excelark kommer se ut med 3000 Industrivärden och 2000 Investor än vad jag ska köpa när vi får ut 35 000 kr i månaden istället för 30 000 kr i månaden. Lite knäpp är jag nog trots allts.