Blog Archive
10 miljoner i portföljen?
Den minnesgoda läsaren kommer ihåg att jag en gång i tiden hade målet 10 miljoner kronor i nettoförmögenhet för mig personligen. Någonstans på resan tänkte jag om, jag insåg helt enkelt att jag troligtvis inte behövde 10 miljoner kronor själv. Dels hade jag bekantat mig med 4% regeln och vant mig vid en ganska enkel livsstil. Dels hade jag träffat en fru med liknande inställning till sparande och konsumtion som mig själv som innebar att om vi skulle ha 10 miljoner per person skulle det motsvara 20 miljoner eller 800 000 kr per år enligt 4% regeln. När jag började tröttna på jobbet 2015-2017 kändes det dumt att bita ihop och jobba 5-10 år till för att vi någon gång i framtiden ska kunna spendera 70.000 kr i månaden.
När jag slutade jobba för 1,5 år sen var vår aktie- och fondportfölj värd strax under 8 miljoner. Efter lite upp- och ned- och uppgång sen dess är den idag värd runt 8,5 miljoner. Under 2018 jobbade min fru heltid och jag hade lön några månader i början av året tack vare sparad semester, till det hade jag en del uppdrag via min firma, bokförsäljning etc. Så det kom in en del pengar som vi kunde investera även under 2018.
Inför 2019 var planen att helt avbryta månadssparandet dvs insättningen av nya pengar i portföljen. Målet var samtidigt att inte röra fonderna och återinvestera all utdelning. Detta kändes som en stor framgång, att jag klarat två hela år utanför arbetslivet utan att behöva börja röra kapitalet. Min fru har gått ner i tid och vi visste inte hur mycket intäkter jag skulle ha i firman under 2019, dessutom planerar vi för en längre resa nästa vinter och byte av bil under 2020. Så att med min frus lön och min firma (där jag bara jobbar någon timme i veckan) klara våra löpande kostnader och samtidigt bygga upp en buffert på sparkonto inför resa och bilbyte kändes som ett lagom upplägg.
Såhär 5 månader in på året kan vi konstatera att det gått mycket bättre än väntat. Vi har helt enkelt räknat väldigt försiktigt i alla prognoser. Sparkontot har därför fyllts på i rasande takt via bonus för min fru, oväntat stor skatteåterbäring för mig (betalade för mycket skatt på slutlönen jag fick i början av 2018 eftersom jag tjänade mindre under resten av året), mer jobb i firman och bättre bokförsäljning än väntat i slutet av 2018 som betalades ut i början av 2019. Våra löpande kostnader är också lägre än 20 000 i månaden som vi räknat med då det i dessa pengar ingår att vi sätter undan pengar till resor och bilbyte, så detta var på sätt och vis redan inräknat i den löpande budgeten även om 2 månadersresor med tjänstledighet inte riktigt ingår i det normala.
Parallellt med detta har suget för att spara och bygga portföljen återigen kommit tillbaka. Vi lever idag för 20 000 kr i månaden och det funkar bra. Enligt 4% regeln kan vi ta ut runt 30 000 kr i månaden utan att jobba en dag till resten av våra liv. Så egentligen borde vi inte behöva mer pengar. Ändå finns suget där av någon anledning. Jag har länge tänkt att jag borde tänka bort det där. Visst att skjuta upp uttaget ur portföljen något år är väl bra, för att bygga lite marginal, men jag måste våga börja leva på kapitalet snart har jag tänkt. Fast jag vet inte, så länge man trivs och mår bra är det väl ingen anledning att krångla till det och börja gå emot det man vill göra och tvinga sig själv att börja spendera mer pengar och sluta dra in nya. Jag lyckades ändå ta steget och säga upp mig och stoppa ett kassaflöde på över 30 000 kr i månaden efter skatt, nu lever jag min dröm och gör bara roliga projekt. Så helt fast i ”one more year syndrome” är jag inte.
För några dagar sen tog vi i alla fall beslutet att vi nu börjar spara 10 000 kr i månaden igen. Min fru har startat ett autogiro från sitt lönekonto på 5 000 kr som går till indexfonder och jag kommer varje månad föra över 5 000 kr från sparkontot till aktieköp. Vi får hålla löpande koll på hur sparkontot utvecklas, men om inte allt brakar ihop totalt på intäktssidan bör sparkontot trots dessa 10 000 kr i månaden i sparande kunna växa sakta men säkert fram mot resa och bilköp. 5 000 kr i månaden plus återinvestering av utdelning till aktieportföljen kommer inte göra någon revolutionerande skillnad på kort sikt. Men jag har redan börjat drömma om att höja målet i antalet aktier i Investor och Industrivärden.
Jag drömmer konstigt nog mycket mer om hur mitt excelark kommer se ut med 3000 Industrivärden och 2000 Investor än vad jag ska köpa när vi får ut 35 000 kr i månaden istället för 30 000 kr i månaden. Lite knäpp är jag nog trots allts.
Spännande! Låter lite som att resan har blivit målet. Eller iaf ett av målen. Jag tycker det ändå låter sunt att fortsätta investera om ni har de marginalerna. Förstår att det är ett stort intresse med aktieköp och att sätta upp mål för ägarinnehaven osv för dig. Det är bara att bejaka det du/ni mår bra av och köra på. :)
Tack för att du delar med dig
Du tror inte att det är ett symptom till ett beroende? Kanske inte lika dåligt som "One more year" men ändå något beroende på att se att portföljen växer och växer. :)
Beroende av börsen känner jag igen mig i...ligger nog något i vad föregående skribent skriver
Hmm ja, det är ju helt klart ett irrationellt sug, men det är ju svårt att bestämma sig för vad man ska vara sugen på. Man får ju ändå känslan av att du på något sätt har indoktrinerat dig själv med ditt målmedvetna sparande, så att du nu har svårt att släppa det. Kanske går det över med åren? Det rimliga vore väl att helt sluta tänka på pengar när man har "löst" den delen av livet, men antar att det är en process som tar tid.
Intressant!
Vilken bil blir det, model, år, mil?
Alfa Romeo?
Underbara reflekteringar! Att få följa dig och dina tankar efter att du har blivit ”fri” är guld värt för en som har samma mål som du. Tack!
Bra inlägg som verkligen talar till mig.
Hade likande målbild och slutade jobba innan jag nådde dit. Och är ytterst spännande att tänka att man kan försöka nå 10 msek utan att jobba (mer än med roliga saker del av tid).
förstår jag det rätt att er portfölj inte behöver ge er något kassaflöde just nu? 10 msek är ett kul, rimligt och spännande mål tycker jag. Och, ser fram mot att följa det!!
När jag når mitt mål hoppas jag att jag släpper loss o glider runt utan att spara nämnvärt. Resa, champagne o flickor ;)
Jarno: Ja det är ju ett så starkt intresse att man kanske kan jämföra det på sätt och vis med ett beroende. Men en viktig skillnad är att det inte går ut över övriga livet, dvs det är inte så att jag vill avboka resan eller skjuta upp bilköpet för att kunna köpa mer aktier istället. Då hade det funnits mer anledning att oroa sig eller se det som ett beroende tycker jag.
Fri: Jag vet inte vilken modell det blir. Toyota eller Ford ligger nog bra till. 2-3 år gammal som gått max 5000 mil. Pris 130-150.000 och hoppas få ut 60-70.000 för vår nuvarande. Men är ett år bort så har inte börjat kolla i detalj.
Kermit: Exakt. Vi har inte inte sålt en enda fondandel och återinvesterat alla utdelningar fram till nu. Och kommer fortsätta göra så hela 2019. Plus att nyspara 10.000 i månaden från nu och årets 7 sista månader.
10mille låter som ett bra mål.
Känns som att denna blogg åter blir intressant att följa :)
Vill minnas ni inte haft er nuvarande bil så länge och att den väl nyttjas ganska begränsat? Hur många mil kör ni på ett år? Min fundering är egentligen hur ni tänkt och räknat när ni bestämt er för att byta till en ny, dyrare bil? Lägga mer pengar på ngt som sällan ökar i värde. Eller är det en lyx ni unnar er?
Vår plan är att köpa bilar som är runt 3 år gamla och byta var 3e-4e år. Vi kör runt 1500 mil om året.
Vi kunde absolut vänta något år till med att byta, vår nuvarande funkar än så länge väldigt bra. Men vill ha nya fräscha bilar som startar 99,999% av gångerna man ska åka någonstans och inte bara 99,9% av gångerna.
@miljonarinnan30 - Live it! Utan detta sug hade du inte tagit dig dit du är!! Grymt jobbat!
Vandra i Peru, upplevelseresa till USA, åka till Nya Zeeland
Har du inga drömmar?
Åka bil genom USA vore kul så det ska vi göra inom något år. Men annars drömmer jag mer om att hitta ett bra upplägg för boende tex växelvis i södra Europa på vintern och Sverige på sommaren än att åka till Peru eller Nya Zeeland några veckor.
Härligt! Det var roligt att höra! Grymt att du kan kombinera sparande o nöjen!
Ja, detta skrev jag till dig när du gick i ”pension”. Den glädjen du kände över uppesittarkväll och att få köpa fler aktier skulle göra att du aldrig blir nöjd.
Jag ligger några efter dig och är nästan säker på att jag är likadan, jag kommer säkert få svårt att börja plocka från mina fonder. Jag har märkt att det är lättare mentalt att ta från mina aktiers utdelning, jag tar en del varje vinter till en långresa i värmen. Gott så, bara man trivs med sitt upplägg.
Miljardär innan 90?
Jag ska villigt erkänna att miljarden hade lockat om jag hade haft barn. Men nu känns det avlägset.
Känns bara sunt att spara/investera pengar som blir över. Rent idioti att konsumera saker man inte behöver eller vill ha bara för att det finns pengar som "måste" brännas.
Jag brukar ofta läsa bloggen och kommentarerna med stort intresse. Reagerar på kommentaren från JMF ”Resa, champagne o flickor” som tillåts passera utan reaktion. Vi har ett gemensamt arbete att verka för jämställdhet och allas lika värde i alla möten. Ekonomi och sparande är inte för mannen allena och vilken människosyn det speglar att spendera detta sparande på flickor. Köp vad du vill för pengarna men människor är inte till salu!!
Jag valde att tolka det som att JMF skulle resa på en klimartsmart sätt, dricka med måtta och bjuda flickor (som ville bli bjudna) på dessa resor och drickor. Att man inte ska köpa flickor är vi helt överens om!
Vem bryr sig om vad JMF gör med sina pengar, det avgör han/hon själv utan att vi ska behöva komma med moralkakor?
Slappna av lite hörru............man kan läsa in vad man vill i allas inlägg men livet blir fasen mycket behagligare om man inte anstränger sig att ta åt sig så inni bänken.
Glöm inte av det viktigaste...........................du får bara en chans till livet, ta vara på den, livet är alldeles för kort för att bry sig om andras skit, glöm för fasen inte att leva själv.
Läser bloggen och kommentarerna i den med stor behållning. Men nu reagerade jag starkt på Anonyms (7 juni) kommentar "Ekonomi och sparande är inte för mannen allena". Ensamstående män är en grupp som inte har det lätt i dagens samhälle. Att dessa uppepå allt annat ska behöva höra att ekonomi och sparande inte är något för dem, är ett slag i ansiktet från en, får man anta, lyckligt parlevande människa. Skrämmande och sorgligt att en sådan kommentar får stå helt oemotsagd i flera dagar!
Nu tror jag bestämt ni börjar missförstå varandra med flit.